Ibland...
2011-11-30 / 02:14:38
Ibland växer någon form av besvikelse inom mig.
Vart ifrån den kommer eller varför, har jag inget bra svar på...
jag får bara acceptera att den kommer emellan åt och finns där...
Ibland hatar jag, jag hatar så mycket att jag börjar hata mig själv...
Jag hatar de livet jag lever, för man tänker alltid att alla andra har de så mycket bättre.
Kanske känns det bara så eller så är det så det bara är.
Gemför jag mig med barnen i afrika har jag det bra. Men gemför jag mig med en "svensson familj"
Är deras liv som att dansa på rosa moln. Mitt går alltså inte att gemföra med hur bra dom har de.
Såhär som jag känner och tänker ibland ska man inte tänka!
Men det händer lätt att man gemför sig med alla andra.
Då man själv kan känna så där skulle jag med vilja ha det.
För att kunna älska någon annan måste man älska sig själv först.
Men Vi upphör att älska oss själva om ingen älskar oss.
.
.
/trogblondie
Åsikter. Vilka är era?
2011-11-29 / 16:04:48
jag har verkligen vart riktigt dålig på att uppdatera. Men det har sina anledningar. har rätt mycket på gång just nu. Har möte imorgon om eget boende osv. Sedan drar jag eventuellt iväg här ifrån och kommer befinna mig på okänd ort. Kommer bara finnas i äckeltuna under helgerna. Får se hur allt blir.
Bjuder på denna låten,
aja ska inte säga för mycket just nu.
Kommer inte på något som håller sig till ämnet att skriva om men ska tänkte ta upp lite olika åsikter folk har om min blogg... Först ska jag börja med att säga detta är min blogg och jag skriver exakt vad jag vill! Och ni som läser den vet om att jag ALDRIG skriver de riktiga namnen i mina "historier" och allt som skrivs är av egen erfarenhet känsla och själ. Allt handlar om mig hur jag känner osv. Över till åsikterna...
Va ju ute i helgen men vänner osv. Och på något vänster kom vi in på samtalet "min blogg" folk verkade inte alls gilla vad jag skrev om. "för varför ska man skriva om sitt liv för?" Det tyckte dom va rätt onödigt för det behöver väl inte alla andra veta osv. För dom skulle aldrig skriva om nått sånt. Men varför ska jag gå runt och skämas över mitt förflutna jag innan inte pratat om? Det är inte jag som gjort fel i dom flesta sammanhangen. Så för att försvara mig själv sa jag bara som de va. Det ni alla läsare redan vet. jag skriver om detta för att jag VET att de finna folk som känner igen sig i de jag skriver och har kanske till och med vart med om liknande händelser? Kanske kan jag hjälpa och stötta någon annan? Vilket jag gärna skulle göra i såna fall. Vilket jag redan gjort. Och jag nämner ju aldrig ut personen i fråga i min blogg alla namnen är på hittade. Förutom de som skrivits om min pappa. Vilket jag oxå sa. Sedan för att inte göra en stor sak av grejen fick dom gå runt och sura över min blogg. Så sa jag bara. Alla får ha sina åsikter och tycka vad dom vill. Jag kommer skita i er som kritiserar och speciellt ni som kritiserar utan att ha läst den. Smaken är som baken delad i två! ;) .
.
Så en fråga från mig till er (tacksam för svar)
Vad tycker ni om min blogg, vad har ni för åsikter om den?
Finns det något som kan bli bättre eller något som kan bli sämre?
Bjuder på denna låten,
vet inte alls vart jag fått denna ifrån
men när jag vaknade imorse så började jag nynna den i huvudet från ingenstans?
Så va tvungen att leta upp den, och jag hade turen på min sida ;) Hitta den!
.
/trogblondie
fy mig. riktigt dålig uppdatering
2011-11-29 / 01:47:54
usch och fy har verkligen vart riktig dålig på att uppdatera de sista dagarna som vart. får verkligen be om ursäkt. men har vart rätt mycket de senaste dagarna osv. har mycket på gång just nu med mig själv. lovar att uppdatera om något som håller sig till ämnet. ska försöka hinna med det i skolan imorgon
/trogblondie
snabb uppdatering. svar på fråga
2011-11-27 / 19:30:07
förlåt för dålig uppdatering. men har vart full rulle hela helgen. fick en fråga av någon som undra om jag va 16. svar : nej jag är inte 16 men jag va det när jag skrev om de du kommentera :) jag får skriva lite mer sen. folk har ju rätt mycket fördomar om min blogg eftersom jag inte skriver om min vardag utan om mitt liv. de flesta människorna vill väl läsa om folks vardagar vad dom gjort osv. är det för att snoka? är det för att hålla koll på andra? finns många frågor omkring detta. kram så länge ;)
/trogblondie
mobil bloggar under tiden
2011-11-25 / 18:39:55
Mobil bloggar lite fort medans jag väntar på hannah. Har precis fixa klart mig okej håret kvar då. Sedan blir det iväg och bada pool typ? Sen utgång. Syns ute i dimman
/trogblondie
Jag får mycket på hopp om...
2011-11-25 / 14:27:50
Jag får mycket på hopp om "hur kan man hata någon man inte känner" Som denna -->
.
.
Då är min fråga hur kan man kalla någon retard som man inte känner?
Och som jag skrev i inlägget "ja jag blev dagens-kissie-bloggläsare"
Hata är ett starkt ord, men jag kan väl inte inleda ett inlägg med en lögn?
Och anledningen till att jag HATA henne, va för att hon va som hon va.
Skulle provecera folk och snacka så jävla mycket skit.
Och sånt folk gillar jag INTE! Sånt folk kan jag hata.
Men som sagt jag har ändra min uppfattning.
Så den/dom enda som ska växa upp är väl du "sara"
De är en annan sak att hata någon som man har ändra uppfattning om.
Och kalla någon retard som man inte känner...
-
Kommer kanske va dålig på att uppdatera idag då jag har mycket att stå i
Men bara hålla ögonen öppna om något skulle ploppa upp :)
/trogblondie
Jag gråter bara i regnet...
2011-11-24 / 21:27:48
Jag har alltid vart en kämpe, kämpat mig in i det sista.
Kämpa va de första jag fick göra när jag föddes.
Så många djupa dalar jag har vandrat i så mycket höga berg jag har stått på.
Så många gånger jag har klätrat och fallit tilbaka.
Så många gånger jag fått kämpa mig igenom blod svett och tårar.
Så många gånger jag har visat mig starkare än vad jag är, för att aldrig visa svaghet.
Så många gånger jag har försvarat mig med ilska och våld. Så många hårda smällar jag tagit mot ansiktet.
Älska vad är det? Det har aldrig funnis något sånt för mig, hata in i den sista minuten det är jag!
Hata både mig själv och andra, hatat allt som fick mig att va och bli såhär!
Besviken på dom som säger sig finnas, sårad av dom som har lovat.
Det är sälan jag fäller en tår, sällan folk vet hur jag mår. jag gråter bara inombords.
Där det sägs att allt mod ska bo, där styrkan inomen ska leva.
Jag har inte gjort annat än att kämpa, kämpa för att överleva tyngden i bröstet.
Tillit och förtoende? Jag skrattar, något sånt finns det inte.
Prata om saker och ting? Skrattar ännu högre. Vem ska man prata med när de känns som ingen förstår en?
Jag har alltid levt ett liv med stängda murar, ett hjärta med los och bom.
Ingen kommer tillräckligt nära mig för att få förstå! Jag kan bara uttrycka mig i mina texter.
I mina tankar och känslan i kroppen. Mitt skrivande blev till en början de enda som höll mig kvar.
Som höll kvar mig på jorden. Alla måste få ur sig det dom bär inne.
Och jag som aldrig litat på folk fick skriva jag prata med pennan och papret,
jag har skrivit sen jag lärde mig skriva. Men jag börja inte skriva det djupaste hemligheterna fören jag blev 10.
Jag har inga ord för det jag känner idag, jag har redan gått igeom det värsta.
Och känslan jag hade då och nu är nästan det samma. Jag kan inte sätta ord på allt detta.
Ett under att jag ens har orkat att jag ens lever kvar.
Mins när de flesta fick veta vad som hänt genom mina år vad dom sa.
"Hur orkar du Matilda?! Du är bara 16 och har gått igenom mer än vad en 50-åring har gått igenom"
Skulle folk beskriva mig är jag nog en kämpe, mig kör man inte bara öve, jag har närver av stål!
.
En av mina närmsta vänner fick veta för ett par dagar sen närmre om varför jag är som jag är, och vad jag gått igenom hur min uppväxt vart osv. Hon blev så gripen av historerna att hon blev tårögd.
.
/trogblondie
Minnen genom tiderna.
2011-11-24 / 20:13:36
Denna video gjode jag för ca 1år sen, kolla och njut ;)
.
Minnen genom tiderna <3
.
.
/trogblondie
Dax att leta fram krigsyxan...
2011-11-24 / 16:20:26
Detta är så färskt så jag egentligen inte bode skriva om det.
Nu är kriget igång, han är ute på krigsvägen igen.
Att få se detta ännu en gång, är inget jag är glad över.
Det tar även på mig som nära anhörig.
Vad ska man egentligen göra när han har sin egna vilja?
När han gör som han vill och skiter i konsekvenserna?
När han gör allt i stundenshetta, ångrar han en sig efter?
Han är ju en sån iskall människa just nu.
Så iskall att man känner hatet inom han när han går förbi.
Kriget har just börjat, det kommer bli värre...
.
.
/trogblondie
För att göra en lång historia kort. (Mitt liv, min uppväxt)
2011-11-24 / 14:08:32
Detta skrev jag för ca ett år sen i skolan, meningen va egentligen att jag skulle påbörja en bok.
En bok som skulle handla om mitt liv i mer detaljer, men fortsatt aldrig på den.
.
Det började som liten. Först fattar man ingenting, man är på ren svenska handikappad.Man kan inte prata, man kan inte gå eller krypa. Man kan inte äta själv, ens inte torka sig själv i arslet! Allt börjar väl ganska enkelt, ända tills man börjar fatta och förstå saker, minnas dom. Och få lära sig leva med det. Här är en kort berättelse om mitt liv och vad jag varit med om.
Det hade redan hållit på ett tag innan jag kom till världen. Pappa drack och höll på med droger, misshandlade mina tre syskon och mamma. Mamma trodde att pappa hade blivit bättre så dom försökte igen och då kom jag till, 8 år efter mitt yngsta syskon.När jag blev två år började jag inse och fatta saker och vissa bilder från den tiden sitter fortfarande kvar i huvudet, hemska saker att se när man är så liten.
Åren gick och saker hände. Jag fick inte träffa pappa längre. Som sex-åring började jag i ettan, i en skola i Flen. Jag trivdes där, hade många kompisar. Men där hände också mycket. Droger, våld och knivdraman. Vi flyttar ännu en gång till Torshälla. Jag började på Gökstensskolan. Det var väl skapligt lugnt bortsett från syskonen som strulade. Och det hände väl saker då med. Vi flyttade från Torshälla till dit vi bor nu.
Jag började ny skola igen. Denna gång Slottsskolan. Fick dock gå om en klass för att min lärare ville att jag skulle ha kompisar i min egen ålder. Själv tror jag nästan att det är skitsnack.
Saker började förändras direkt i Slottsskolan, utanför skolan och inom familjen.
Direkt när jag började Slottsskolan blev jag retad och värre och värre blev det. När jag började sexan började jag få hatbrev hem av en klasskompis. Och där tog det stopp! Jag orkade inte med att gå till skolan. Så mamma och jag bestämde oss för att jag skulle byta skola. Inte förrän då började skolan bry sig om vad som hänt.
Jag började i en skola i Flen, där jag hade gått förut, men jag slutade där efter en vecka, orkade inte pendla. Jag började på Årbyskolan, gick där en dag innan jag blev hotad till döden och blev kallad rasist. Efter det så gick jag inte alls i skolan, förrän i sjuan när jag började Slottsskolan igen, fast i andra klassen.
I samma veva som skolan krånglade hände mycket annat.Innan allt, fanns det många mörka hemligheter.Jag hamnade kanske i lite dåligt umgänge. Jag smög ut på nätterna, rymde hemifrån, tog min första öl och snodde saker från affären. Till och med inbrott i en villa. Fick också veta säkert att min bror tog droger, något han hade gjort länge. Och pappa var alkoholist.
Efter ett tag började jag sköta mig. Jag mådde dåligt under en lång period. En kompis till mig hittade på en sak om mina bröder. Det blev rättegång. Min ena bror blev släppt i brist på bevis. Min andra bror fick två års fängelse, oskyldigt dömd. Bara för att hennes låtsasmamma påstod att han erkänt för henne.Jag tog så klart på mig skulden. Visste ju att det aldrig hade hänt om jag inte börjat vara med henne igen. Tankarna snurrade dagligen. Jag mådde piss, ingen märkte det. Jag höll allt inom mig, klarade mig själv och så lärde jag mig att vara hemlighetsfull och klara mig själv när allt är skit. Det blir som en vana!
När jag sen började i den andra klassen i Slottsskolan fick jag nya kompisar och konflikterna var som vardag. I åttan gick jag kvar i samma klass. Då började också min barndomskompis Sandra i min klass. Vi började umgås mer med varandra och skolan gick ganska bra.
Senare i åttan träffade jag en kille som jag blev störtförälskad i, Johannes hette han. Vi var tillsammans i över ett år, ”min största och första kärlek”. Han bodde hemma hos mig under en tid innan han flyttade till sin syster i Västerås. Hans mammas kille hade misshandlat honom grovt. Och hans mamma valde killen före sin son. Dock så funkade det inte hos hans syster. Han rymde därifrån och efter många om och men så flyttade han till en fosterfamilj i Sala. Dock så funkade det bara ett tag där, innan han rymde igen. Men denna gången hade han rånat en klädaffär. Han berättade det när han åkte fast. Det blev polisanmält. Han hamnade på ett behandlingshem, där han skulle bli drogfri. Han rymde dock därifrån också. Han blev tagen en vecka efter, häktad i sin frånvaro. Efter det har jag inte hört något ifrån honom. Det är snart ett år sen.
Under den tiden det tog slut mellan Johannes och mig började jag röka mycket hasch. Nästan dagligen under en ganska lång tid. Men nu har jag lagt av med allt och det känns bra. Den enda jag kunde prata med om mina mörkaste hemligheter det var min syster. Hon tänkte sig in i min situation, försökte förstå mig. Hon hjälpte mig att våga saker. Fick mig att tänka om och om och om igen. Det kändes bra att ha någon som försökte sätta sig in i min situation och förstå mig, även om hon inte gjorde det alla gånger. Men hon fanns i alla fall där för mig.det betydde mycket, kändes bra att hon tog sig tid att prata med mig, när jag visste att hon hade mycket annat i tankarna. Och hade det jobbigt själv. Jag uppskattar verkligen allt hon gjort för mig, så mycket som hon ställt upp, både för mig och för mina bröder. Hon är en stark människa. Skulle något hända henne eller hennes underbara barn skulle mitt liv gå under! Trodde aldrig jag skulle våga säga detta igen, men jag älskar henne! Hon och dom små är mitt liv! Utan dom ingen Matilda. Visst mina bröder har också funnits där för mig, men inte på samma sätt. Dom har mer varit den där ”tuffa typen”, så dom har liksom inte varit där på samma sätt som Sandra. Men det dom gjort uppskattar jag också.Dom har mer hjälpt mig när kompisar snackat skit,varit ute efter mig och när killar betett sig som svin! Men på den punkten har också min syster varit till stor hjälp. Jag har alltid varit välkommen ut till henne. Så när jag har mått skit osv har jag bott ute hos henne korta perioder.Jag fick mer tid för mig själv, kunde tänka ifred och bearbeta saker och ting. Och jag började faktiskt må bättre.
Nu för tiden kan det fortfarande hända saker och det blir turbulens. Men det är något man lärt sig leva med. Vänner sviker fortfarande, men jag orkar inte bry mig, men där inne känner man besvikelse, tomma ord och svek.Men jag försöker tänka på annat, gå mina drömmars väg, lita på mig själv, och på det jag vill.När allt kommer omkring så orkar jag inte bry mig och jag mår bra över det. Jag känner hur jag börjar växa till mig, hur jag börjar gå upp i vikt och sättet jag äter. Det måste väl vara ett tecken på att jag börjar må bra och växa till mig, eller? I och för sig, det där går i vågor också.
Sexton år och får leva som vuxen. Vuxen ung, med tomhet, ångest och panik. Social fobi blev något man fick leva med. Beslutsångest och panikångest. Något som jag nästan tror växte fram även om jag haft det ett bra tag. Och svårare blev det att be om hjälp och göra ”normala”saker själv. Som att åka buss själv, gå på stan själv och ibland till och med gå till skolan. Något jag fått sota för, men egentligen är det inte mitt fel, men man tar lätt på sig skulden.
Man kan bara lära sig av sina misstag.
Lära sig leva med dom.
Och gå vidare.
/trogblondie
Kom aldrig upp...
2011-11-23 / 13:26:03
Idag kom jag inte alls upp för att ta mig till skolan.
Jag orkade inte, kände mig helt utpumpad på lust, ork och motivation.
Känns så pissigt att man ska känna såhär sista året.
När all skit börjas soppas ihop framför mig där jag går.
Finns det någon annan som råka välta ut det igen och på köpet får man lite mer skit.
Har inget mer vettigt att skriva om just nu. Men jag bjuder på en dikt jag skrev 2009.
Den handlar om hur jag kände mig precis just då, osv.
Kommentera gärna och säg vad ni tycker :)
.
Ska det va så här?
ska man känna så här?
Skam och pina, och ingen lust?
Tomhet och tysnad, bara lyssna?
Trötthet och ångest, vilken krongel?
Känslor och tankar, bara bankar?
Det bara kliar och kitlas, tiden bara tickar.
Förbi, förbi lägre och längre bort,
inget stop och inget hopp?
Bara bort. Bort, bort, bort och bara ännu längre bort!
Mörkret faller, men ingen ser vad som egentligen sker.
Ingen kan förstå hur jag egentligen mår.
Hur det är att vara kär, hur det är att falla,
hur svårt det egentligen är att ta sig upp utan tröst.
Att bara stå där med gtåten i halsen och sorgen i bröstet
som tynger hårt, ingen förstår vad jag igenomgår.
Ska det va så här?
ska man känna så här?
Skam och pina, och ingen lust?
Tomhet och tysnad, bara lyssna?
Trötthet och ångest, vilken krongel?
Känslor och tankar, bara bankar?
Det bara kliar och kitlas, tiden bara tickar.
Förbi, förbi lägre och längre bort,
inget stop och inget hopp?
Bara bort. Bort, bort, bort och bara ännu längre bort!
Mörkret faller, men ingen ser vad som egentligen sker.
Ingen kan förstå hur jag egentligen mår.
Hur det är att vara kär, hur det är att falla,
hur svårt det egentligen är att ta sig upp utan tröst.
Att bara stå där med gtåten i halsen och sorgen i bröstet
som tynger hårt, ingen förstår vad jag igenomgår.
.
.
.
För att glatta upp humöret -->
.
/trogblondie
Det finns dom som har det värre.
2011-11-22 / 20:38:17
Känner mig nästan tvungen att skriva om detta.
Alla har vi haft våra svåra tider genom livet.
Och även om jag här på bloggen skriver om det jag vart med om.
Finns det alltid någon annan som har det värre.
Alla upplever sina händelser olika känner och tycker olika.
Förut tänkte jag själv så här "men de där är ju ingenting gemfört med mig"
Men alla tar sina upplevelser på olika sätt, alla har faktiskt inte vart med om samma saker.
Alla har sitt egna sätt att orka och försöka.
För vi alla har haft det tufft nån gång. Vissa mer eller mindre än andra.
Men för det ska man inte underskatta en människas mående
för att man själv tycker att man vart med om "värre saker"
För alla tar den hårda smällen mot ansiktet lika hårt som någon annan.
Jag lärde mig inte att uppskatta alla människor för det dom är och det dom vart med om
fören jag själv började mogna. Började se saker med andra ögon.
Och än idag finns det fortfarande människor som vart med om ännu skamligare saker.
Saker dom faktiskt alltid kommer få leva med. Kanske har det med deras relion att göra?
Jag har aldrig vart rasist, men jag har kommer att ha mina åsikter om saker och ting.
'Men för det kommer jag ALDRIG dömma en människa, för ingen förtjänar att må psykiskt och fysiskt dåligt!
.
Va inne och kolla lite bloggar och fann en tjej som lever i detta helvete varje dag!
Det enda som egentligen håller henne i liv, är hennes fantasier att få vara som alla andra.
Och alla snälla och glliga kommentarer hon får av sina läsare. Hon ever ett liv som islam
Känner mig nästan tvungen att skriva om detta.
Alla har vi haft våra svåra tider genom livet.
Och även om jag här på bloggen skriver om det jag vart med om.
Finns det alltid någon annan som har det värre.
Alla upplever sina händelser olika känner och tycker olika.
Förut tänkte jag själv så här "men de där är ju ingenting gemfört med mig"
Men alla tar sina upplevelser på olika sätt, alla har faktiskt inte vart med om samma saker.
Alla har sitt egna sätt att orka och försöka.
För vi alla har haft det tufft nån gång. Vissa mer eller mindre än andra.
Men för det ska man inte underskatta en människas mående
för att man själv tycker att man vart med om "värre saker"
För alla tar den hårda smällen mot ansiktet lika hårt som någon annan.
Jag lärde mig inte att uppskatta alla människor för det dom är och det dom vart med om
fören jag själv började mogna. Började se saker med andra ögon.
Och än idag finns det fortfarande människor som vart med om ännu skamligare saker.
Saker dom faktiskt alltid kommer få leva med. Kanske har det med deras relion att göra?
Jag har aldrig vart rasist, men jag har kommer att ha mina åsikter om saker och ting.
'Men för det kommer jag ALDRIG dömma en människa, för ingen förtjänar att må psykiskt och fysiskt dåligt!
.
Va inne och kolla lite bloggar och fann en tjej som lever i detta helvete varje dag!
Det enda som egentligen håller henne i liv, är hennes fantasier att få vara som alla andra.
Och alla snälla och glliga kommentarer hon får av sina läsare. Hon ever ett liv som islam.
.
Här är några inlägg skrivna av henne. Vill du läsa mera kan du kolla in henne på.
.
.
.
/trogblondie
Min lärare och jag...
2011-11-22 / 19:29:12
Min lärare tog med mig till ett kafè idag för att prata.
Vi prata om mitt möte jag har nästa vecka på onsdag som vi ska försöka flytta fram.
För detta börjar bli allvarligt och något måste hända.
.
Hon undra hur jag mådde och varför jag hade tankar på att dra.
Ibland känns det som att andra förstår mig bättre än vad jag själv gör.
Vet ur jag tänker och mår, när jag själv nästan står där som ett frågetecken.
Vad ska jag säga och göra? Hur ska jag regera?
.
Min lärare ville iaf ha kvar mig i skolan tills jul, men det är inget jag har tankarna själv till.
Jag skulle ha dragit nu i veckan om det inte skulle ha vart det där mötet som är väldigt viktigt i mitt nu läge.
Så efter mötet går mina tankar till att dra, jag hoppas jag kommer få vara ifred.
.
För det känns som jag blir inträngd i ett hörn, jag kan inte andas.
jag kan inte vara jag, jag kan inte kämpa som jag ska.
Alla måste få vila upp sina krafter och de behöver jag just nu.
.
Min lärare svarade bara att jag inte får ge upp, att jag är ett maskros-barn.
Att jag är en riktigt kämpe och inte ska dra ifrån allt nu att jag ska bita i det sura äpplet och inte ge upp.
.
Jag ger inte upp bara för att jag flyr för ett ögonblick.
Jag behöver bara tid att tänka igenom det som hänt. Jag behöver få andas.
.
Jag har hört sen jag gick i tredje klass av min mamma att man aldrig ska fly ifrån sina problem.
För det löser inget iallafall. Min lärare sa samma sak idag.
.
Jag har stanna kvar i 9år men har det blivit något bättre? Allt blev bara värre.
Inte konstigt att hoppet försvinner emellan åt.
Inte konstigt att jag behöver det där andrummet för att orka ännu en dag.
.
Kämpa är mitt livsvaken och början på varje dag.
Men ibland kommer man ur balans, och måste tänka lite grann.
.
.
/trogblondie
Lite bilder som annars bara facebook vänner har tillgång till.
2011-11-22 / 12:56:08
Mitt liv bakom kulisserna
Helloween 2011
Helloween 2011
Helloween, utgång 2011
Vimmelbild 2011
Lite små festande 2011
Matilda i ett nötskal
man måste våga bjuda på sig själv.
sommar 2009
Kalas 2007
Fest vinter 2010
power meet 2010
Andra dagen på power meet 2009
power meet 2011
power meet 2011
power meet 2009
power meet 2011
power meet 2011
/trogblondie
Jag är trött på...
2011-11-22 / 10:13:24
Jag är trött på att jag alltid måste tänka mig för vad jag skriver här, vad jag kan och får säga.
Vad jag kan säga utan att jag blir påhoppad för mina känslor och tankar.
Trött på att folk har så mycket fördomar, och tar sitt egna initsjativ om saker och ting.
Dömmer mig utan anledning och har förutfattade meningar. Får det låta som att allt skulle vara ännu värre än vad det är.
Jag är trött att behöva gömma mig bakom det där leèndet jag egentligen inte har.
Jag är trött på att folk inte får vara den dom är. Vågar vara den dom är.
Det finns alltid någon jubel idiot som ska kritesera andra.
.
Stå på dig, innan någon annan gör det. Du kan inte vara någon annan du är du!
.
Människor har en förmåga att använda förstoringsglas.
För att se andras fel och brister...
- Istället för att använda en spegel,
för att upptäcka sina egna...
.
/trogblondie
Goodnight
2011-11-22 / 00:57:20
Nej detta får bli sista inlägget för ikväll/natt.
kan dock inte bestämma mig vilken design jag ska ha *suckar*
Skulle ju vilja ha någon mer personlig som alla andra :D
Men så smart är inte jag med massa kod-mallar osv.
Förstår mig faktiskt inte alls på mig de där...
Aja huvudsaken är väl att jag uppdaterar? :)
Får se vad jag kommer på att skriva om imorgon. Natti natti alla nattugglor :)
.
.
/trogblondie
Tråkigt att...
2011-11-21 / 23:48:33
Tråkigt att vissa kan misstolka det jag skriver...
.
Eller förvärrar saken dom läst när dom pratar om den till andra.
Jag skriver allt detta för att jag vet att de finns många som har/haft det som jag.
Men som kanske inte har gått egenom allt än.
Och då kan det vara skönt att läsa och kanske få råd eller känna igen sig själv i någon annans vardag.
Och självklart skriver jag för att jag själv tycker om det.
Annars skulle jag inte sitta här och dela med mig av mina "romaner"
Tycker bara det är synd att folk pratar mer än vad dom lyssnar.
Ni får gärna sprida min blogg vidare så länge ni håller er till sanningen av det jag skriver.
Och skulle ni undra över något så säger jag det igen. Bara att fråga på :)
Jag svara så gått jag kan och alltid ärligt!
Kanska ska jag ha en fråge stund på bloggen? Vad tycker ni?! :D
.
.
Bjuder på en låt, Kapten röd- Ju mer dom spottar
.
/trogblondie
Min relation till min syster
2011-11-21 / 21:52:45
Eftersom min syster gäst-blogga här tidigare idag tänkte jag skriva om henne.
jag ser upp till min syster och hennes ärlighet till 110%
Min syster och jag har alltid vart väldigt nära, enda sen jag va liten.
Men när hon blev 15-16 flytta hon hemifrån då hon blev med barn.
Vi tappa kontakten och va inte längre lika tajta.
Men när jag blev 13 hade jag det otroligt jobbigt, och hon började vara med mig i skolan som moraliskt stöd.
Då skolan ansåg att det skulle va en bra idè för mig för att komma igång och hoppet om att jag skulle sköta mig.
Så blev inte fallet riktigt, men lite skötsamare blev jag.
Under den tiden blev vi allt tajtare och idag är hon mitt allt. Min ena styrka att jag har orkat.
Så många gpnger hon har fått mig att orka och fått mig att tänka om och om igen.
Så många gånger jag vart på botten och bara viljat försvinna. Viljat ta livet av mig.
Men så svag är jag inte, jag har kämpa för varje fotsteg jag tagit.
Med min systers hjälp breve mig och i tankarna.
Och tanken i mig säger bara jag skulle ALDIG kunna svika det enda jag orkar leva för.
Min syster och hennes 4 underbara barn. Jag va rätt liten när jag blev moster första gången,
så hennes äldsta dotter blev 11 nu i sommras.
jag ser upp till min syster och hennes ärlighet till 110%
Och hennes barn är ljuset i mitt liv. Jag älskar dessa människor så sjukt mycket.
Att jag har tatuerat in min systers namn och fotstegen runt om står för hennes barn.
.
.
.
/trogblondie
Ett youtube inlägg?
2011-11-21 / 21:36:59
Nu hade jag tänkt att testa lägga ut ett youtube-klipp. Har inte gjort detta innan och hoppas på att jag lyckas ;)
Jag total fasnade för denna låten i början av året. Fråga mig inte varför. Men jag gilla den iaf.
Men den blev sönder spelad på min 18-års fest och är inte lika sönder spelad sen dess.
/trogblondie
Gäst-bloggare
2011-11-21 / 16:31:08
Hejsan, nu har jag tagit mig min powernap! :) Hade inte tänkt dra "värsta historien" jusn nu.
Men här kommer en gäst-bloggare som känner mig väldigt bra.
.
Sluta söka efter det du letar efter.
Du kommer att hitta det.
Du kommer att finna någon att älska.
Du kommer att finna dig själv.
Så släpp taget och låt ödet styra dig.
Lyssna till ditt hjärta och ditt sanna jag.
.
Hitta dig själv genom att lyssna till dig själv.
Och framför allt tro på dig själv.
.
Det finns ärliga & öppna människor på denna jord.
Men de blir allt färre och färre. Det är inte så att de växer på träd.
Så var en av dom som vågar vara ärliga mot dig själv & andra.
.
Lyssna inte för mycket på vad andra säger och tycker om dig och andra.
Utan bilda dig en egen uppfattning.
.
"Tro inte på allt du hör för sällan spelar ögat dig ett spratt"
.
Och så är det nog också. Man hör mycket,
men det är det man ser som spelar roll. // Ta hand om er kramar Matildas storasyster.
.
.
Dotter & Jag
/trogblondie
Powernap.. Någon villig att hjälpa mig?
2011-11-21 / 10:31:28
Trött idag, gick upp för att komma iväg till skolan, men blev hem skickad nästan lika fort.
Så blir att ta en powernap sen skriva lite mer här på bloggen :)
Föresten, tänkte kolla om de kanske finns någon som vet hur man fixar en design till bloggen?
Om någon kanske är villig att hjälpa mig? För jag fattar mig inte på hur man gör?:o
En sak till tusen tack för alla ur gulliga kommentarer, roligt att ni gillar min blogg :)
Vänner är inte dem som framställer sig äkta när ni träffas,
utan dem som är trogna bakom din rygg.
Vänner är inte dem som framställer sig äkta när ni träffas,
utan dem som är trogna bakom din rygg.
.
.
/trogblondie
En nära anhörig i fängelse... Oskyldigt dömd.
2011-11-20 / 22:03:24
Detta är inget jag längre pratar om eftersom det va ett tag sen detta hände men det hänger fortfarande med mig i min vardag mitt tänkande osv. Man blir påmind av det rätt ofta.
.
Jag va 12 år, jag hade precis fått tillbaka kontakten med en gammal kompis som jag hade känt sen jag va 7.
Vi började umgås och hade våra roliga stunder, våra bra tider och vissa lite mindra bra.
Jag började spåra ut, jag skolka rymnde hemifrån, testa dricka första gången.
Ja jag gjorde massor man inte ska göra i den åldern. Jag blev en liten "buse" och smått "kriminell"
.
Min kompis åkte in på fosterhem och vi umgicks inte alls mycket då.
Hon fick för sig att jag bara umgicks med hennes kompisar medans hon inte va hemma i stan.
Vilken jag inte gjorde. Men hon fick för sig det.
.
Hon började kalla mig massa saker osv. Jag kan inte säga att jag inte var oskyldig själv.
Jag sa dumma saker tillbaka jag med. Sen började hela min mardröm.
.
Jag blev ner lurad på stan av en tjej som kände min barndoms kompis (som jag bråka med)
Vi skulle träffas och umgås lite. Trodde jag, men så blev det aldrig.
.
Jag kom ner till stan och så bad hon mig gå en annan väg som skulle gå fortare till stan för att hon skulle iväg om en stund. Jag gick den vägen och skulle träffa henne. Men så långt kom jag inte.
.
När jag gick igenom den gränden som skulle leda mig till stan kommer två tjejer emot mig.
Jag ser fort vilka det va (barndomskompisen & hennes kompis)
och min första tanke va. Okej något är inte som det ska.
Jag fortsätter gå emot dom, och hade tänkt mig att bara gå förbi.
men dom tar tag i mig skriker på mig och försöker göra mig illa.
.
Jag rycker mig loss när dom två tjejerna står och håller i mig och skada mig psykiskt och fysiskt.
Jag går fort till min buss som skulle ta mig hem. Jag hade turen att den stod inne.
.
Jag går på bussen och dom kommer efter in. Det va folksamling runt det som hände.
jag visste inte vad som skulle hända. Men dom gick av bussen. Men innan drog dom mig i håret och spotta mig i ansiktet.
.
jag kommer hem men säger inget till min mamma. Men hon märkte att något va fel.
Så jag sa som det va och berättade vad som hade hänt.
.
Mamma gjorde en anmälan som togs som ofredande. Men eftersom ingen av tjejerna va myndiga las alting ner.
Polisen kunde inte göra nått. Så socialen tog över. Vad som hände av saken vet jag inte.
.
Bara för att den här "barndoms kompisen" skulle hämnas på mig.
Anmälde hon båda mina bröder.
Vad dom blev anmälda för kommer jag inte nämna då jag vet vilka fördomar folk har.
.
En utredning började och efter några veckor blir båda mina bröder häckdade.
Det blev rättegång där jag skulle va vittne till händelsen?
Händelsen som aldrig hade hänt...?
.
Jag försökte prata men fick inte fram orden riktigt. Och att bara se mina bröder sitta där gjorde otroligt ont!
Jag kolla på mina bröder den ena kolla bara ner i bordet. Jag mötte aldrig hans blick. Min andra bror kolla på mig och log och mimade (det kommer ordna sig, det kommer ordna sig) Jag sprack och brast ut i grät.
jag fick inte ut ett ord till. Och där sitter dom och prässar mig till saker jag inte vet något om som jag skulle svara på? Min bror brast ut i rättsalen då. Och skrek åt dom att sluta för dom såg ju hur jag mådde.
.
Jag kände mig så liten så otroligt maktlös, tom och va mer än bara sårbar.
Jag mådde skit, och bättre blev det inte.
.
Efter ca 6 månader blir min ena bror släpt (brist på bevis)
Min andra bror fick återvända till häcktet.
.
Min andra bror överklagade. Och denna gången blev håvrätten nästa stop.
Denna gång va jag oxå kallad som vittne.
.
jag gick in och präsa ut mina få ord jag hade att säga tills jag kom ut där ifrån och brast.
Jag bara grät och grät, jag orkade inte.
.
Min bror fick 2års fängelse, dömd av nåns påstående om att det skulle va sant?
Min bror skulle tydligen ha erkänt något som han inte hade gjort?
.
Jag har tagit skulden på mig i alla år utav att mina bröder satt häckdade, och att ena fick fängelse.
Men den skulden räckte inte med att bara bära. I över 4år trackade den här "kompisen" och hennes vänner mig.
Både psykist och fysiskt. I fyra år fick jag bli påmind av saker jag försökte lägga bakom mig.
.
När min bror sedan kom ut, va han inte alls sig lik. Han hade blivit någon annan.
Han hade förendrats. Och varje gång jag träffar han idag.
Blir jag påmind av detta som hände. För min bror blir aldrig sig själv igen.
Han kommer inte bli samma människa som han va innan.
.
Jag hade möjligheten att åka och hälsa på min bror i fängelset men inget jag gjorde.
jag orkade inte med alla känslor. jag blev redan påmind av allt varje dag.
.
Under detta som hände, hände mycket annat.
Så allt runt omkring mig va helt kallabalik.
.
Jag träffa inte min bror på riktigt, riktigt fören jag va 15år.
Denna sagan kan bli ännu längre och ännu mer detaljrik och ännu mer känslosam.
Men mina långa texter orkar inte många läsa. Så har ni frågor eller undringar eller liknande?
Skriv i kommentars fältet så svarar jag sedan på allt! :)
.
.
/trogblondie
Tack för alla ur gulliga kommentarer :)
2011-11-20 / 11:57:56
Fick en ur gullig eller har fått många snälla och goa kommentarer.
Men det va någon som hade engnat sig "hela dagen" åt att läsa igenom min blogg.
.
Nu ska jag laga mat och fixa och dona sedan kommer min brorsbarn på besök :)
Så uppdaterar igen efter besöket :) Och då kommer jag skriva om min känsliga sak.
Kan säga att det handlar om en nära anhörig till mig som åkte in i fängelset oskyldig dömd.
.
.
/trogblondie
Ja, jag blev dagens-kissie-bloggläsare.
2011-11-19 / 16:57:47
Ja jag blev dagen-kissie-bloggläsare.
Och jag fick många kommentarer om att jag skulle lära mig stava.
Men jag gömmer mig inte bakom sanningen att jag är dyselektriker.
Och klanka ni ner på mig hur mycket ni vill! :D
De enda jag tar åt mig utav är dom goa kommentarerna jag får :)
Alla har ju sina åsikter om saker och ting. Och alla får tycka som dom vill.
Som en kommentar sa att hata är ett starkt ord. Och det är det.
Men jag kan väl inte börja mitt inlägg med en lögn?
.
Och till er som tyckte mina inlägg va långa.
Vissa är långa vissa korta.
Men jag håller med dom kan va rätt långa men allt av en anleding!
.
Uppdaterar igen antagligen imorgon.
Har lite att stå i och som jag skrev igår.
Kommer skriva om en sak som var/är känslig för mig.
.
.
/trogblondie
Kanske inte hinner... Kommer senare
2011-11-18 / 15:04:23
Hellu alla läsare! kommer kanske va lite dålig på att uppdatera idag och under helgen.
har lite att stå i osv. Men har många idèr om vad jag kan skriva om osv.
Nästa inlägg kommer handla om en ganska känslig sak för mig.
Så håll ögonen öppna! :D Kanske händer att jag uppdaterar lite fort då och då om jag hinner :)
.
.
/trogblondie
En tjejs styrka jag beundrar Kissie
2011-11-17 / 18:29:52
Jag kommer verkligen ihåg när jag bokstavligen HATA kissie!
Hur hon såg ut och betede sig. Mest hur hon betede sig och då fick utsidan följa med på köpet.
Hur hon provesera folk och va rent ut sagt sjuk i huvudet!
Jag visste faktiskt inte om denna människa fören en kompis berättade.
Och när hon visade denna tjej spydde jag. Blää.
Jag har stött på många "sjuka" tjejer. Men hon slog verkligen allt.
vet inte hur jag ska förklara bokstavligen hur mycket jag egentligen HATA denna människa!
.
Nu i efter hand när tjejen vuxit upp har jag börja gilla tjejen.
Läser hennes blogg osv, den är faktiskt rätt intressan att läsa ibland :)
.
Och jag verkligen beundrar hennes styrka.
Hur hon står emot alla elaka människor som jämta ska klanka ner på henne.
Hur hon har vuxit som människa och blivit en bättre person.
Och tack vare all kritik folk gett henne, tror jag fick henne att växa som människa.
Mins när jag bokstavlugen råhata henne.
Men det gör jag inte idag, jag beundrar verkligen hennes styrka.
Tycker hon är mer en omtänksam tjej idag än innan,
rolig och kan skämta vara sig själv och skiter totalt i vad andra säger om hennes osv. Keep going tjejen!
.
Måste bara tillägga en sak, folk brukar klanka ner på kissie för hennes oprastioner,
Hennes sätt att provesera folk, att hon är för smal osv osv. Ja de finns massor.
Men hur kan ni själva va i prencip lika dana? Dubbelmoral kanske...
En sak kan jag hålla med om att hon där i början var för smal faktiskt.
Men de är fortfarande Kissie och hennes kropp. Hon gör ju vad hon vill.
Hon är faktiskt vuxen. Och behöver inte behandlas som ett barn.
.
Och för det andra, fyfan vad fin hon blivit sen bara något år tillbaka. Hennes hår osv.
Så NEJ jag håller inte med om att hon är äcklig ful och fan vet vad!
.
/trogblondie
Jag skulle... Jag tänkte...
2011-11-17 / 12:46:30
Skulle ju ha uppdaterat igår, vilket aldrig blev av.
Efterson datan blev upptagen hela kvällen/natten osv.
Sen hade jag Hannah på besök osv.
Skulle kunna uppdatera nu om de jag skulle skriva om igår.
Men är så sjukt JÄVLA trött, knappt sovit inatt.
Så tänkte väl ta och vila ett tag och sådär så uppdaterar jag senare?:)
Ska försöka få datan under kvällen. Vid såna här lägen ångra jag att jag sålde min bärbara data....
.
En sak till, kom med saker ni skulle vilja att jag skrev om i bloggen.
Saker ni undrar eller sakerna ni vill veta. Eller vad jag kanske skulle kunna skriva om. :)
.
Nej nu blir det powernap, ögonen går nästan i kors.
.
.
/trogblondie
måste länka en sak till...
2011-11-16 / 18:05:02
Måste även länka en annan sak nu.. ILLA!
<a href="http://www.svenskasajter.com">SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen</a>
/trogblondie
En till sak att tillägga om droger & missbruk.
2011-11-16 / 17:14:43
En annan sak jag vill tillägga om det här med droger och missbruk.
Folk som uppmanar andra att testa eller som drogar någon som inte har en aning om det.
Det är fan näst intill sinnersjukt! hur fan kan man gå på någon annan som är stark nog och tacka nej?
Peppa dom till att ta/testa? Låt dom få leva det livet dom redan lever iställt.
Ni behöver väl inte sabba för andra för att ni själva är så djupt inne i erat pundande?
Och att droga nån oskyldig? Varför ens? det är min ena fråga VARFÖR?!
Dom har väl ingen anledning till att bli höga som er?
Visst jag tucker inte man kan ha åsikter om droger hur som helst.
Om man aldrig nånsin testa. För man vet inte hur det är osv.
Man kan ha sin åsikt om att det inte är bra osv. För det är det ju inte.
Men andra åsikter som att dömma folk med drogmissbruk, inte okej!
Dom är faktiskt levande människor som oss andra!
Men dömmande folk finns det över allt! Aja ville väl typ bara tillägga det.
Skriver igen senare. Och då om en annan bloggare hade jag tänkt mig.
Om mina armar orkar... Har vart i bollhuset och klättrat hela eftermiddagen nästan.
Och tro mig det tar på krafterna, innan man får in tekniken osv.
.
.
old picture
.
/trogblondie
Drogmissbruk, lite om mitt, och så fakta.
2011-11-16 / 11:33:26
Hade nu tänkt att skriva lite om droger. Hittar inte allt för mycket "jätte bra" annan fakta än egen erfarenhet.
Men ska försöka göra mitt bästa och uttrycka mig med hur jag menar osv.
Drogmissbruk är när en drog används på ett sätt som anses skadligt för användaren eller dess omgivning.
.
Min pappa har missbruka droger en längre tid. Han hade redan hållt på ett bra tag innan jag kom till världen.
Han rökte allt från hach till att ta sprutor. Han magrade av och blev bara agresiv.
Han snodde saker eller "låna" saker som han sedan sålde för att kunna få droger.
Och det va många gånger han blev arg och skadade hela min familj fysiskt. Mamma har skador än idag.
Han kunde komma hem till oss och slå sönder saker. Slå mina syskon och min mamma.
Dom har tagit mycket stryk genom tiderna.
.
Mina mamma och syskon levde i skräck. De ville inte/våga in träffa pappa.
Dom visste vad som väntade, men han kunde komma när som helst. Ibland bara för att ställa till det.
Han ville jämt låna pengar, fick han inte det blev han arg börja slå sönder saker eller misshandla nån i familjen.
Och innan han gick tog han med sig något som skulle kunna säljas.
.
Min pappa har sutti i fängelse ett par gånger i omgångar för misshandel och antagligen narkotika brott.
Polisen visste mycket väl vem min pappa var.
.
Mamma och pappa separerde under en längre tid. Hade ingen större kontakt med varandra.
Men sedan när dom börja prata, övertygade pappa min mamma att han bättrats.
Dom försökte igen, och det va då jag kom till.
.
Jag mins inte allt för väl vad jag sett under min uppväxt, jag va ju bara ett litet barn.
Jag mins en gång, när min syster kom hem blodigt. Hon hade vart hos pappa.
Hon kom in i hallen och skrek, va arg och frustrerad och ledsen på samma gång. Hon skrek något om pappa.
Jag mins hur hon springer in på toan, för att antagligen tvätta av sig.
När hon kommer ut gick hon in på sitt rum och stanna där ett bra tag.
När jag gick in på toan hade handfatet färgats rött av hennes blod. Det va liksom torkat typ.
Mamma eller min syster mins inte detta. Men jag gör.
.
Efter detta eller om de va innan detta...
Så höll min pappa på att strypa ihjäl min bror. Han höll på att dö.
Jag va bara ett då. Och mamma va inte hemma.
.
Det blev rättegång av denna sak. Men det lädde aldrig till något större.
Min andra bror gilldes inte som vittne för att han va för liten typ?
Och soc ansåg att "barnen" måste få träffa sin pappa.
Och att han hade rätt till det.
.
Min bror levde i skräck han ville inte träffa sin pappa som hållt på tagit livet av han.
Han va skräckslagen och bådde både fysiskt och psykist dåligt.
Men dom näst intill tvingade honom.
.
Vi flydde för livet. Packa våra saker och drog ifrån stan.
Vi sa inte till nån förutom dom få som visste som stöttade mamma.
Vi visste annars att han skulle komma efter oss.
.
Min mamma hade fått flytt tidigare ifrån pappa innan jag fans.
Då levde dom i en ännu större "fara"
Mamma kunde sitta uppe långa nätter för att försäkra sig om att pappa inte skulle komma.
Det va så illa att alla syskonen plus mamma fick sova i samma rum.
Ifall pappa skulle komma kunde dom fly snabbt ut genom fönstret där dom hade en stege stå.
.
Jag skulle kunna skriva en hel del om detta. Om min pappa.
Men nu snabbt över till min drogmissbrukande bror.
.
min bror börja röka (cigg) i tidig ålder redan som kanske 10-åring.
Det va ju liksom inget fel med det. Det va ju så det va hemma.
Mamma och dom äldre syskon rökte ju.
.
Tills han blev något/några år äldre. Ca 13-14 kanske.
Började han med hach. Först bara för att testa men snart va han fast i det.
Det dödade hans inre sorg av allt han hade upplevt.
.
Det dröjde inte så jätte länge innan han började med tjack.
Oxå då i tidig ålder. 15-16 kanske max 17-18.
Och fasnade i det.
.
Han förändrades helt som människa. Blev nästan som pappa.
Syndes aldrig hemma, va alltid arg och agresiv.
Snodde pengar och andra prylar för att kunna sälja dom.
.
Till sist gick det så långt att han åkte in på olika foster familjer till ungdomsfängelsen.
jag såg nästan aldrig min bror när han åkte iväg för att bo någon annanstans än hemma.
Hade inte heller möjligheten att träffa honom. Kanske ville jag inte heller.
För ärligt talat jag va livrädd för honom. Sa aldrig emot vågade knappt se mot hans håll.
Vågade inte fråga saker, ifall jag skulle fråga något olämpligt.
.
Men jag mins hur jag sett han och hur han vart.
Alla efekter av missbruket.
.
han höll på tills han blev 24 ungefär.
Sedan va han drogfri lite mer än 3år ungefär.
Men idag har han börja igen. Men är väl påväg till att sluta igen.
.
Jag vill aldrig se han som jag sett han igen.
Dom där svarta ögonen som det bara skriker hat av.
Den där magra killen som man såg revbenen på.
.
Nej jag skulle kunna skriva en hel del om detta oxå.
Men kan inte skriva allt för mycket.
.
Mer detaljrik kanske jag är en annan gång.
Eller så får ni gärna fråga mig om saker ni undrar.
Finns här på bloggen, eller facebook. Fråga annars om mailen.
.
Och så lite hittad fakta.
Men ska försöka göra mitt bästa och uttrycka mig med hur jag menar osv.
Drogmissbruk är när en drog används på ett sätt som anses skadligt för användaren eller dess omgivning.
.
Min pappa har missbruka droger en längre tid. Han hade redan hållt på ett bra tag innan jag kom till världen.
Han rökte allt från hach till att ta sprutor. Han magrade av och blev bara agresiv.
Han snodde saker eller "låna" saker som han sedan sålde för att kunna få droger.
Och det va många gånger han blev arg och skadade hela min familj fysiskt. Mamma har skador än idag.
Han kunde komma hem till oss och slå sönder saker. Slå mina syskon och min mamma.
Dom har tagit mycket stryk genom tiderna.
.
Mina mamma och syskon levde i skräck. De ville inte/våga in träffa pappa.
Dom visste vad som väntade, men han kunde komma när som helst. Ibland bara för att ställa till det.
Han ville jämt låna pengar, fick han inte det blev han arg börja slå sönder saker eller misshandla nån i familjen.
Och innan han gick tog han med sig något som skulle kunna säljas.
.
Min pappa har sutti i fängelse ett par gånger i omgångar för misshandel och antagligen narkotika brott.
Polisen visste mycket väl vem min pappa var.
.
Mamma och pappa separerde under en längre tid. Hade ingen större kontakt med varandra.
Men sedan när dom börja prata, övertygade pappa min mamma att han bättrats.
Dom försökte igen, och det va då jag kom till.
.
Jag mins inte allt för väl vad jag sett under min uppväxt, jag va ju bara ett litet barn.
Jag mins en gång, när min syster kom hem blodigt. Hon hade vart hos pappa.
Hon kom in i hallen och skrek, va arg och frustrerad och ledsen på samma gång. Hon skrek något om pappa.
Jag mins hur hon springer in på toan, för att antagligen tvätta av sig.
När hon kommer ut gick hon in på sitt rum och stanna där ett bra tag.
När jag gick in på toan hade handfatet färgats rött av hennes blod. Det va liksom torkat typ.
Mamma eller min syster mins inte detta. Men jag gör.
.
Efter detta eller om de va innan detta...
Så höll min pappa på att strypa ihjäl min bror. Han höll på att dö.
Jag va bara ett då. Och mamma va inte hemma.
.
Det blev rättegång av denna sak. Men det lädde aldrig till något större.
Min andra bror gilldes inte som vittne för att han va för liten typ?
Och soc ansåg att "barnen" måste få träffa sin pappa.
Och att han hade rätt till det.
.
Min bror levde i skräck han ville inte träffa sin pappa som hållt på tagit livet av han.
Han va skräckslagen och bådde både fysiskt och psykist dåligt.
Men dom näst intill tvingade honom.
.
Vi flydde för livet. Packa våra saker och drog ifrån stan.
Vi sa inte till nån förutom dom få som visste som stöttade mamma.
Vi visste annars att han skulle komma efter oss.
.
Min mamma hade fått flytt tidigare ifrån pappa innan jag fans.
Då levde dom i en ännu större "fara"
Mamma kunde sitta uppe långa nätter för att försäkra sig om att pappa inte skulle komma.
Det va så illa att alla syskonen plus mamma fick sova i samma rum.
Ifall pappa skulle komma kunde dom fly snabbt ut genom fönstret där dom hade en stege stå.
.
Jag skulle kunna skriva en hel del om detta. Om min pappa.
Men nu snabbt över till min drogmissbrukande bror.
.
min bror börja röka (cigg) i tidig ålder redan som kanske 10-åring.
Det va ju liksom inget fel med det. Det va ju så det va hemma.
Mamma och dom äldre syskon rökte ju.
.
Tills han blev något/några år äldre. Ca 13-14 kanske.
Började han med hach. Först bara för att testa men snart va han fast i det.
Det dödade hans inre sorg av allt han hade upplevt.
.
Det dröjde inte så jätte länge innan han började med tjack.
Oxå då i tidig ålder. 15-16 kanske max 17-18.
Och fasnade i det.
.
Han förändrades helt som människa. Blev nästan som pappa.
Syndes aldrig hemma, va alltid arg och agresiv.
Snodde pengar och andra prylar för att kunna sälja dom.
.
Till sist gick det så långt att han åkte in på olika foster familjer till ungdomsfängelsen.
jag såg nästan aldrig min bror när han åkte iväg för att bo någon annanstans än hemma.
Hade inte heller möjligheten att träffa honom. Kanske ville jag inte heller.
För ärligt talat jag va livrädd för honom. Sa aldrig emot vågade knappt se mot hans håll.
Vågade inte fråga saker, ifall jag skulle fråga något olämpligt.
.
Men jag mins hur jag sett han och hur han vart.
Alla efekter av missbruket.
.
han höll på tills han blev 24 ungefär.
Sedan va han drogfri lite mer än 3år ungefär.
Men idag har han börja igen. Men är väl påväg till att sluta igen.
.
Jag vill aldrig se han som jag sett han igen.
Dom där svarta ögonen som det bara skriker hat av.
Den där magra killen som man såg revbenen på.
.
Nej jag skulle kunna skriva en hel del om detta oxå.
Men kan inte skriva allt för mycket.
.
Mer detaljrik kanske jag är en annan gång.
Eller så får ni gärna fråga mig om saker ni undrar.
Finns här på bloggen, eller facebook. Fråga annars om mailen.
.
Och så lite hittad fakta.
Narkotikaberoende (narkotikamissbruk)
Droger som till exempel cannabis, amfetamin, kokain, heroin och GHB kan göra dig både fysiskt och psykiskt beroende. Både påverkan och abstinensfas kan medföra medicinskt allvarliga symtom och komplikationer i efterförloppet. Den beroendes hela tillvaro påverkas negativt.
Den som är beroende av narkotika, till exempel heroin, amfetamin och kokain, riskerar ofta att hamna i kriminalitet och prostitution för att få pengar till narkotika. För den som använder sprutor ökar också risken att smittas av gulsot, hiv eller andra sjukdomar som smittar via blodöverföring.
Missbruk av narkotiska preparat gör att dosen stadigt måste ökas för att man ska nå den effekt som eftersträvas. Den dos som krävs efter en lång tid är ofta så stor att den skulle ta livet av en som inte missbrukar. Beroendet innebär också att man får abstinensbesvär om man inte får narkotika. Abstinensbesvären kan vara mycket allvarliga och ibland livsfarliga. Hela tillvaron påverkas av beroendet.
Fysiskt eller psykiskt beroende
Narkotikan påverkar både fysiska och psykiska funktioner i kroppen och leder ofta till allvarliga sjukdomar.
Fysiskt beroende innebär att ämnesomsättningen i kroppen förändras på grund av missbruket. Man får även fysiska symtom som kramper, hjärtklappning eller svettningar om man slutar att ta drogen.
Psykiskt beroende blir man av de droger som ger effekter av upprymdhet eller lugn. Det gör att man känner ett sug efter att ta dem igen och igen.
Symtom
Symtomen varierar mellan olika droger. Men alla former av missbruk påverkar både sociala relationer och arbetsprestationer.
Den som missbrukar har ofta ett humör som skiftar snabbt och kan uppträda på ett sätt som är svårt att förutse. Dålig matlust, oförklarlig trötthet och att man är dyster till sinnes kan vara andra tecken på missbruk.
Vidgade pupiller, irriterade ögon, att man har svårt att kontrollera eller samordna sina rörelser kan också vara symtom på missbruk.
Egenvård
Egenvård är ofta inte möjlig för den som hamnat i ett narkotikaberoende. Om du är beroende och försöker att sluta på egen hand drabbas ofta av svåra abstinensbesvär.
Missbruk och droger
Om du är orolig för dig själv eller någon annan som använder
alkohol, narkotika eller tabletter, kan du vända dig till missbruksgruppen på Socialtjänstens Centrum för mottagning och utredning.
Alkohol- och drogberoende är ett svårt problem.
Både för dig som är beroende och för dig som är anhörig eller vän.
Men oavsett om du är beroende eller anhörig finns det hjälp att få.
Vart vänder jag mig?
Har du eller någon du känner problem med droger
kan du ringa din komuns socialkontor ev läkare.
Där få du hjälp att komma i kontakt med en socialsekreterare
eller behandlingsassistent.
Behandlingshem
Det finns flera olika sätt att behandla någon för drog- eller alkoholberoende.
Om kommunens egna resurser inte skulle räcka till kan du ansöka om att få komma till ett behandlingshem.
Ansökan lämnas till den socialsekreterare som du har kontakt med.
Tillsammans tittar ni på vilka alternativ som skulle kunna hjälpa just dig
.
Och som alla vet, har socialtjänsten, behnadlingshem och alla former om hjälp tysnatsplikt.
.
.
/trogblondie
Det blir svårt att uppdatera när... Hade tänkt att...
2011-11-16 / 00:37:39
Blir så svårt att uppdatera som man ska när ens mamma sitter vid datan från att hon kommer hem tills midnatt.
Men jag uppdaterar så fort jag har tid, lust, ork och något vettigt att skriva om.
Har ni kanske några förslag om vad jag skulle kunna skriva om, eller något ni skulle vilja att jag skrev om?
Har en hel del händelser i mitt liv som att fått mig att utväcklas som människa och kan förstå andra. Hjälpa andra. Hade tänkt att skriva lite om min uppväxt någon gång,
vad jag vart med om och lite sådär. Dock kommer jag nog bara skriva om de lite fort.
Eller ja. Inte vara så detaljrik.
Men de kan bli en rätt lång text.
om jag nu kommer att komma ihåg allt.
Man kommer ju ihåg saker bit vis sen glömmer man det.
Sen kommer det upp sen osv. Jaa ni förstår =)
.
.
Hade tänkt att skriva lite om droger. Hach, cocaine, LSD, extansy. Ja allt med droger att göra.
Har själv en rätt lång erfarenhet av det. Då jag har drog missbrukare i min familj och nån från släkten.
Har även testat själv. Inget jag kommer neka och inget jag kommer mygla med.
hade tänkt hitta lite mer ren fakta än bara skriva av egen erfarenhet.
Men man hittar inte allt för mycket tycker jag. Kanske söker jag på fel "sök-ord"
För de enda som kommer upp som en "drog/droger" Är mesta dels bara alkohol.
Finns inte så mycket "personlig" fakta om droger som med alkoholismen.
Kanske tror folk/samhället att de missbrukas mest alkohol?
Jag tycker inte själv skillnaden är så stor. Droger finns över allt idag.
Vart som heslt på gatorna vimmlar det av det.
Och barn/ungdomar börjar bara i tidigare och tidigare åldrar
Redan från nästan 9-10års åldern upp till vuxen ålder. Det är sjukt!
Ska se om jag hittar nån bättre fakta, med det jag mena med min tanke.
.
.
/trogblondie
‘Alkoholens påverkan’
2011-11-15 / 15:07:10
Jag har en pappa med missbruksproblem.
Och det vet jag att många andra oxå har, eller en mamma med missbruksproblem.
Min pappa missbruka både droger och alkohol.
Och när jag va liten skämdes jag för det. Det va inget jag pratade om överhuvudtaget!
Om ingen frågade mig om min pappa, eftersom han aldrig har funnis i min uppväxt.
Jag fick inte träffa min pappa på över 8år för hans missbruk.
Jag frågade många gånger om honom men min mamma sa bara.
"den dagen du är stor nog själv och kan ta dig där ifrån ska du få träffa han"
Åren gick och jag växte till mig. Men hade han sluta? Nej.
Mamma hade sagt till mig flera gånger att jag skulle ringa om det va nått.
Men jag va för rädd, jag visste ju vad min pappa hade utsatt min familj för.
Och ville själv inte bli fysiskt eller psykiskt skadad.
Det tog mig nästan ett år innan jag vågade ringa min mamma för första gången och dra där ifrån.
Jag och min pappa har aldrig känt varandra och han har inte heller gjort mycket för att lära känna mig.
Så jag har ingen större kontakt med han idag heller.
han kom hem för inte så länge sen från ett behandlingshem. Men de enda han skyller på sen han vart där.
Är att alkoholismen är en sjukdom. Det kanske det är.
Men använda det som ett "försvar" för att kunna dricka ibland. Det är inte okej från min sida.
Jag har alkoholismen i blodet och ska därför va mer försiktig.
Vilket man nästan aldrig tänker på.
.
I västa fall av alkoholism kan man faktiskt dö. Pang bom eller sakta men säkert.
Min pappa är svårt sjuk efter sitt missbruk och han har inte ens gått i pansion än.
Våga göra nånting innan de blir värre. Våga säga till. Och va stark!
.
Hitta lite text på nätet om alkholism. Vad man kan göra osv. Läs gärna.
Vem är alkoholist?
"Jag är ingen alkoholist, jag har jobb och familj…"
"Jag dricker för att det är gott och har kontroll över alkoholen…"
"Alla kan väl bli fulla någon gång?"
Det finns många tankar om vem som är alkoholist och när man blir det. Det finns ingenting som säger att bara för att du har jobb, så kan du inte bli (eller vara) alkoholist – det finns forskare som säger att det finns en gen som kan utvecklas till alkoholism och att bara vissa har denna gen. Att ha denna gen kan bidra till mycket, men även om man inte har denna gen i sina kromosoner, gäller det att ha ett bra levnadssätt och livsstil, så att man kan ha en bra kondition, som exempelvis en kontinuerlig träning och motionering, så att man har en bra balans i livet.
Att vara alkoholist kan medföra mycket, inte bara för den som är alkoholist utan även för ens omgivning. Det är inte alltid att den som är alkoholist ser ut och det kan vara svårt för omgivningen att ta tag i denna fråga och ställa alkoholisten mot väggen. För hur många gånger är det egentligen okej att bli full och få black-out? Har man kontroll över alkoholen, när man behöver dricka tio öl om dagen? För alkoholisten kan det stundtals vara viktigare att få tag i alkohol för att tillfredsställa dess kortsiktiga behov än att betala hyra och kunna behålla sin familj och sina vänner.
Det händer ofta att, när man väl tagit itu med problemen med alkoholen och för en alkoholist, personen med alkoholproblem ställs mot väggen och får välja – alkohol eller familj? Det brukar vara som en del som en rehabilitering, om personen får chansen att komma till ett behandlingshem, och händer även att ens omgivning ställer det ultimatum ändå. Det gäller att i sådana fall stå för sina handlingar om man ställer ett sådant krav, så att det blir en reell innebörd för den som har problem med alkoholen.
För det gäller att komma till insikt för alkoholisten att det är ett problem – för när det är ett problem för omgivningen, så är det ett problem även för alkoholisten För även om det finns de som har tur och får möjligheten att bo kvar och slipper vräkning (se artikel i Hem och Hyra), så återstår ett mer djupgående problematik som alkoholisten måste ta i tur med, och då gäller det att den också har ett stöd från dess närmsta. För även om det kan vara okek att bli full ibland, om man har de värderingarna, så kan alla bli alkoholister – med eller utan gen – och i alla samhällsskick.
Barns liv påverkas av missbruk i familjen
Missbruk gör att vår förmåga att vara förälder försämras. Även om det aldrig var meningen, blir ett barn till en missbrukande förälder lidande av missbruket.
För många barn innebär ett missbruk i familjen att:
- Barnet får uppleva negativa personlighetsförändringar hos sin förälder när denna är påverkad. Det kan handla om att föräldern blir aggressiv, låter konstig på rösten eller tappar omdömet och gör saker som aldrig skulle hända när föräldern är nykter.
- Det förekommer mycket lögner i familjen. Missbruket ska döljas för andra. Barnet kan känna sig tvunget att ljuga för att skydda sin mamma eller pappa.
- Barnet får ta på sig för mycket ansvar, till exempel om man är äldst av syskonen får hjälpa sina småsyskon med det som en påverkad förälder inte sköter om. Att leka och läsa läxor får man inte tid med.
- En ökad risk för att det blir mycket bråk och konflikter i familjen. En berusad förälder kan reagera starkt och bli arg över saker som i vanliga fall inte väcker någon ilska. För ett barn blir hemmet inte en trygg plats att vara på när man inte vet vad som kan hända.
Lär dig mer om alkoholism
Att förstå orsaker och samband med alkoholism, alkoholens påverkan och dess beroendeframkallande är viktigt, oavsett om du är nära anhörig eller vän till en alkoholist, jobbar med alkoholism eller vill veta mer om denna sjukdom och hur drogen alkohol påverkar individer och samhället.
Här får du tips på några böcker för dig som vill veta mer och ha som en grund i dina kontakter med individer, behandlingshem och andra som är involverade i alkoholberoendet:
- Tolv steg tillbaka till livet – om familjesjukdomen alkholism
En bok som vänder sig i första hand till hälso- och sjukvårdens personal och i socialt arbete, men ger även vägledning till dig som själv dricker för mycket, dina anhöriga och arbetskamrater.
- Alkoholismens Alfapet
Denna boken beskriver vad alkholismen är på ett lättförståeligt sätt och hur denna sjukdom påverkar anhöriga och vänner. Boken är samtidigt ett uppslagsverk med ord och begrepp som kan vara bra för dig som på något sätt är involverad i sjukdomen och vill förstå fackorden på ett begripligt sätt.
- Återfallsprevention
Det finns många metoder för att behandla återfall vid missbruk av alkohol och andra drogmissbruk, där ibland återfallsprevention, som utgår från kognitiv beteendeterapi – KBT.
Det finns många fall av alkoholism, och oftast vet man inte vad man ska göra.
Men det finns många alltenativ oxå tex bris eller andra att vända sig till.
Va inte rädd för att våga göra nånting. Ju snabbare dess bättre.
Vill ni veta mer eller har frågar va inte rädda för att ställa dom.
Och allt är anonymt. Både om ni ber om hjälp till andra eller kanske har frågor till mig?
Det är bara att lägga en kommentar, jag granskar den innan den läggs upp.
Och skulle den va allt för privat läggs den självklart inte upp.
Skriv oxå eran e-mail så det blir lättare för mig att svara. Sköt om er! Karm
.
.
/trogblondie
Jag kommer kanske inte vara så aktiv på ett tag för att....
2011-11-15 / 01:00:32
Jag kanske kommr va lite små dålig på att uppdatera de sista dagarna. Eller ett tag.
Eller så kanske det händer att jag kommer uppdatera ännu mera.
För just nu har jag mycket runt omkring mig och det är då jag skriver som mest oftast.
Egentligen vill jag skriva av mig helt och hållet utan massa mygel.
Men jag vet vilka fördomar folk har och just nu tror jag inte att jag kommer orka med allas åsikter osv.
För jag behöver inte höra massa skit just nu. Visst jag står upp för mig själv.
Och står för vem jag är och hur jag är! Men ibland behöver inte alla veta allt.
Och just nu känner jag mig rätt vilsen ändå, tom och jävligt iskall.
Har iaf en del på gång just nu för att rätta till alla mina bristor som är skadliga för mig själv.
Och det tar kraft av en, och kommer bli en enorm stor vändning i mitt liv.
Om jag får den hjälpen jag behöver och lyckas!
Jag måste bara ge mig fan på att jag ska lyckas, men med massa annat ivägen gör de kämpigare.
Får se vad som kommer upp hädan efter under mitt kämpande.
Kanske kommer de bara skrivas om tankar, känslor och funderingar.
Eller kanske annat tex berättelser" om mig och mitt liv. Och varför jag är som jag är.
What ever! Ska försöka uppdatera som de skas men jag lovar inget.
/trogblondie
Mycket med mig själv...
2011-11-14 / 13:05:13
Förlåt för en super dålig uppdatering.
.
Men jag har lite mycket med mig själv just nu.
Mycket tankar och känslor, och ibland behöver man vara ifred.
Kunna tänka i lugn och ro osv.
För just nu känner jag mig rätt tom...
Med någon jobbig känsla. Och så är det mycket på gång.
Med mig själv och skolan osv. Man behöver lite andrum ibland.
.
.
Är det inte sjukt vad saker kan förändras?
Från ena dagen till den andra?
Från lycka till smärta, från smärta till lycka.
Från att aldrig veta, till att hoppas.
Från tankar till känslor, från känslor till tankar?
Och allt på några minuter?
.
Människan har en tidens att glömma och förlåta.
Kanske mest förlåta? Just för att allt ska kännas lite bättre?
Bara för att det är en bit på vägen?
Men glömmer vi verkligen allt? Nej!
Vi glömmer bara det vi förtränger, för att kunna överleva!
Smärtan kan va så tung, att vi måste! För att vi måste orka leva!
Vi förtränger det vi tror är skadligt för oss, både medvetet och omedvetet!
För att orka ännu en dag, För att orka andas, orka leva!
men vi som aldrig glömmer medvetet då?
Vi kämpar för varje minut i livet, för att orka!
Vi kämpar för att vi inte kan glömma!
Vi kämpar för att vi måste orka!
Och vem är det som förstår och hjälper oss i våran situastion? INGEN, no one!
Vi måste kämpa oss igenom varje minnes bild av hat, lycka, besvikelse, sorg och all ilska!
Kämpa för att orka stå kvar!
Vissa är starkare än andra...
Och jag är en av dom. Kämpa är mitt livs vapen.
Och början på varje dag!
.
.
/trogblondie
Så är inte fallet...
2011-11-11 / 01:12:54
Jag skriver ju en hel del saker på min blogg.
Är/ska handla om tankar, känslor, funderingar och dikter.
Men även mina åsikter om saker och ting.
Och jag vet att vissa som läser min blogg kanske tar åt sig mer än nödvändigt.
Och tror att jag skriver om dom, men så är inte fallet!
Jag skriver bara allmänt om allting, och tar vissa av mina åsikter ifrån vad andra skrivit osv.
Och speciallt dom med dubbelmoral och fördommar.
Det är något jag kommer kritisera om. Så kan ni inte ta kretik så låt bli att läsa.
Vissa kretiker är posetiva andra negativa. Ta bara lärdom av saker och ting.
Tänk egenom det om du känner dig träffad. För de finns fler än jag som tycker samma sak.
jag hänger inte ut nån speciell i min blogg nångång.
Även om vissa kan känna så,
anledningen till varför ni kanske känner så är för att en del av sakerna kanske passar in på er?
Börja tänka på en sak här för bara en liten stund sen när jag och min mamma satt och pratade om olika saker.
Självrespekt och självkänsla vad är det för folk?
har man självkänsla accepterar man sig själv över den man är. Och är stolt över den man är.
Självrespekt det är när man respektera hur man är som människa är stolt över sig själv och sin kropp.
Och skulle aldrig skada den med olika slags våld. Som tex oprastioner.
Fett sugning, bröstförstoring eller liknande. Man är helt enkelt nöjd över hur man redan är.
Så folk som säger att dom har självrespekt och självkänsla och sedan tänker på någon slags oprastion?
Det tycker inte jag går ihop... Eller? Då har man väl ingen självrespekt?
men det är upp till var och en, men som sagt alla har rätt att yttra sig och det är precis det jag gör!
Ps: tar man åt sig så måste man ju känna sig träffad, right?
.
.
/trogblondie
En kort tanke sak bara...
2011-11-10 / 23:32:46
jag vet att jag inte är felfri, men det är ingen av oss.
Ibland kan jag gå över gränsen men då står jag för det oxå.
Men när andra sitter och snackar skit på sina bloggar eller på facebook....
Det tycker inte jag är axeltabelt. Inte så läng de inte finns nån riktig sanning bakom det.
Alla meningar ord löften osv man fått av sina "vänner" som sedan sviker?
Ska inte det få göra en lite arg? Och få låta en gå till en viss gräns?
Så länge man vet vart gränsen går så man inte lämnar ut några namn osv?
För man har väl rätt att yttra sig?
Jag blir bara så FÖRBANNAD!
När man inser vilken lögnare en ärlig människa egentligen är när det kommer till kritan.
Det finns många som gått och komit i ens liv... Alla av en lärdom.
Strunt samma... Alla är vi människor med känslor.
Btw måste bara nämna det...
Som ni kanske märkt är jag ingen proffs bloggare med design osv.
Men allt jag skriver kommer från kropp och själv! Och det är de enda viktigt...
Jag har blogga i 3 år nu. Visst jag kan inte säga av hela mitt hjärta att jag är nöjd över hur min blogg ser ut.
Men jag är iaf mig själv och spelar inget falskt spel!
.
.
/trogblondie
Tio bevis på att du är kär...
2011-11-10 / 23:16:13
10 bevis på att du är kär.
1. Du känner dig avundsjuk när du ser personen med någon annan
2. Du kan läsa sms från personen om och om igen
3. Du känner dig ibland lite osäker när du är med honom/henne
4. Bara av att höra hans/hennes namn ler du
5. Du kan sakna personen, fast ni precis har träffats
6. Du börjar lyssna på låtar som påminner om personen
7. När ni är med massa andra, fokuserar du bara på den personen
8. Du älskar att känna personens lukt
9. Du ler för dig själv när du tänker på honom/henne
10. Medan du läste detta, var det bara en person du tänkte på
10 bevis på att du är kär.
.
1. Du känner dig avundsjuk när du ser personen med någon annan
1. Du känner dig avundsjuk när du ser personen med någon annan
2. Du kan läsa sms från personen om och om igen
3. Du känner dig ibland lite osäker när du är med honom/henne
4. Bara av att höra hans/hennes namn ler du
5. Du kan sakna personen, fast ni precis har träffats
6. Du börjar lyssna på låtar som påminner om personen
7. När ni är med massa andra, fokuserar du bara på den personen
8. Du älskar att känna personens lukt
9. Du ler för dig själv när du tänker på honom/henne
10. Medan du läste detta, var det bara en person du tänkte på
.
.
.
.
/trogblondie
En vänskap som kan ta slut, har egentligen aldrig börjat...
2011-11-10 / 22:48:03
Ibland förstår jag mig inte alls på människor.
Folk man tror stått en nära som av ingen anledning som helst blir sur på en?
Kanske kan det va svartsjuka? Eller så kanske hon/han tog åt sig av mitt yttrande av dubbelmoralen?
Aja det visar bara vart den människan står...
Och han/hon som ska vara så självsäker osv?
Hur fan går det ihop om de nu handlar om svartsjuka osv?
Hur fan kan man vara självsäker då?
Och hur fan kan man sitta och säga att man är ärlig och rak på sak om saker...
När man sitter och snackar om en annan, och sen nekar det? DUBBELMORAL!
Ska inte hacka upp mig på han/hennes betende. Det är inte värt det.
Blir bara irreterad på denna människa...
Dubbelmoral, lögner, dubbelmoral, lögner... Så känner jag!
Och en ENORM förändring ifrån den människan jag lärde känna! FUCK THAT!
Men genom sig själv känner man andra...
Och appropå en annan sak!
Tog upp det förut, det här med modell, mins ni?
Fler och fler kallar sig "modeller" för att de låtit nån "nybörjar fotograf" fotoa dom.
Okej kanske inte nybörjare men inte en riktig riktig fotograf om ni förstår hur jag menar...
Och det som stör mig något enormt! Det är att folk kommer om åsikter kring detta precis som jag!
Och efter dom sagt sin åsikt och i prencip "skratta" åt dom kallade "modellerna" (Som bara fotas för en fotograf)
Lägger sedan upp bilder på sig själv som "modell" av samma fotograf som fota dom flesta andra... *suck igen*
DBBELMORAL! Modell är när man vart med i tidning, reklam eller catwok eller liknande...
Inte för att man vart på någon jävla time for print en gång!
Helt ärlig jag SPYR på folk med dubbelmoral och fördomar!
Och sedan att dom ska typ försöka vara vuxnare än vad dom är, det är ju för fan du/ni som är PATETISKA!
JÄVLA MYTTARE HELA HÖGEN! HUI VITTU PERKEL!
En sak till, man är väl för fan inte modell om man BETALAR för sina bilder?!
.
.
Jag blev oxå modell, efter lite photo shop! ;)
.
/trogblondie
Min nära döden upplevelse...
2011-11-10 / 11:10:12
Jag har ju blivit lite små dålig på att uppdatera.
Så alla vet innan. Jag kommer inte lämna ut några namn i denna "saga" alla namn är påhittade.
Bloggandet kanske inte är min grej?
Har ju tänkt på att sluta blogga många gånger. Men aldrig blivit av.
För även om jag inte bloggar varje dag så kan jag behöva ha nånstans att skriva av mig lite.
Och ibland kan det va skönt att dela med sig det till andra. För de finns många som känner som jag.
Nu tänkte jag berätta om en av mina nära döden upplevelse...
Så alla vet innan. Jag kommer inte lämna ut några namn i denna "saga" alla namn är påhittade.
.
Jag hade precis fyllt 15 det året. Och umgicks mycket med en nära vän till mig.
Som jag idag faktiskt inte kan kalla de längre.
Så kommer inte lämna ut hennes namn vi kan kalla henne... Kajsa.
.
Jag och Kajsa hade umgåtts dagligen sen jag va 14. Vi stod varandra riktigt nära.
Men när jag blev 15 slutade vi vara lika mycket. Varför vet jag inte det bara blev så.
Men vi höll fortfarande kontakten och träffades ibland.
.
Vi hade bestämt oss för att fira nyåret i Strängnäs detta år med några gammla vänner.
Vi åkte till Strängnäs kom dit och började festa. Det blev lite små strul...
Vi skulle träffa några vänner till mig som va i strängnäs som kommer ifrån Lista.
Men det blev aldrig så.
.
Vi gick hem till våran vän William så länge.
Hade det trevligt där, med han och andra vänner, som vi båda kände.
Jag hade ett jävla temprament när jag va yngre och lät ingen få trampa på mig.
Jag tog inte skit och kunde göra en liten sak till något stort.
.
Jag och Kajsa började tjafsa om något? Mins inte idag vad det va...
Men det sluta med att jag tröck upp henne på väggen. Kanske va det alkoholen som prata?
Men jag skadar aldrig en vän medvetet hur arg jag än är.
Så jag släppte taget och inspringandes kommer Williams mamma.
Hon trycker upp mig mot väggen och skriker att vi ska gå.
Jag säger helt cool lungt med hat i rösten. "Jag ska gå, jag ska bara ta mina saker först"
.
Vi tog våra saker och gick, det va lite små tjafs på vägen över det som hände.
Men det lugna ner sig jag bad om ursäkt och vi blev sams.
Kompisarna till mig som vi skulle träffa blev det aldrig nånting av.
Så vi gick till en annan gemensam kompis Kalle.
Va där och festa vidare, roligt folk och mycket trevligt.
.
Vid tolv slaget sen drog vi ut för att kolla fyrvärkerierna.
Mins inte riktigt vad som hände, men polisen va efter oss, eller aah dom?
Vi tappa bort varandra ett tag men hitta varandra igen.
Vi gick ner mot prentaren (centrum) vad vi riktigt kulle göra har jag inte en aning om.
Kalle och hans kompisar stötte på några dom kände. Både killar och tjejer.
.
Och så hör jag bara hur nån tjej/tjejer börjar prata om mig och Kajsa.
Jag blixtra till! Och sa rakt ut "Är de oss ni pratar om så står vi här" (något i den stilen)
Dom börja tjafsa och jag ville inte ställa till med bråk. För jag hade precis blivit en lugnare människa än innan.
Va inte lika ilsken av mig osv. Men tjafset började. Och jag skrek på ett annat språk när vi gick där ifrån.
Tjejen/tjejerna fick bokstavligen hets. Och kommer emot mig bakifrån.
.
Jag regerade rätt fort, och vände mig om. Hon putta mig och jag tillbaka.
Sedan va bråket/tjafset igång. Hon tog stryp grep på mig och jag tillbaka.
Och där stod vi och ströp varandra. Min bror lärde mig som liten hur man ska göra om någon stryper en.
Så jag använde ett av dom knepen för att själv inte bli strypt.
Medans jag bara tog i hårdare och hårdare på henne.
.
Hennes kompis kom emellan och särade på oss. Och denna tjejen har jag tjafsa med innan.
Och hennes "rykte" säger att hon slår ner vem som helst och lalala... (Hände aldrig mig)
Jag sket i dom och skulle börja gå där ifrån. Men då kommer dom springandes efter mig.
Jag är inte den som backar. Så jag sket i det och fortsatte bara gå i vanlig takt.
.
När dom sen kommer fram knuffar dom till mig så jag flyger in med huvudet i en tegelvägg.
Dom två tjejerna plus massa andra folk (killar) stod omringande runt mig medans tjejerna stod och skrek.
vad dom sa vet jag inte. Mins bara att jag stod och log mot dom. Och dom blev bara argare.
Och skrek att jag skulle sluta flina annars skulle nånting hända?
Jag började skratta, rakt upp i deras ansikten och gick sedan där ifrån. Dom kom aldrig efter.
.
På vägen mot tågstationen börja jag känna mig yr osv. Va liksom inte i medvetandet.
Men när jag och Kajsa sedan kommer till tågstationen börjar vi leta skjus. (inte det lättaste på nyår)
Vi hitta så klart ingen, och inga tåg gick heller. Det va kallt och jag bokstavligen frös!
.
Vi satt oss på en bänk utanför stationen och undra vad FAN vi skulle göra.
Jag blev mer och mer borta och sedan bara ramlande jag ner på backen ifrån bänken.
Kajsa greps lite av panik. Men vad hon riktigt gjorde mins jag inte.
Allt slockna för mig.
.
Det jag kommer skriva om nu har jag bara hört ifrån dom som va med.
.
Fortsättning... Jag hade legat kvar på backen ett tag innan jag kom upp på bänken igen.
Polisen kom och dom visste väl inte riktigt heller hur dom skulle göra.
Kajsa fick värma sig i polisbilen men inte jag.
För jag skulle kunna ha nack skador.
Och om jag hade det får dom inte sätta mig i bilden eller hur det va.
.
Jag hade legat och prata med min mamma i telefonen under tiden jag va skapligt borta.
Kajsas mamma och min mamma hade oxå prata med varandra och kom överens om att skicka en taxi till oss.
Men så sluta det inte.
.
Mamma märkte att jag bara blev mer och mer borta jag slutade svara.
Mummlade mesta dels och Kajsa blev ännu mer panikslagen. Hon ville bara komma hem till stan.
Mamma fick ringa ambulansen. Dom kom i hettans tid.
.
Kajsa tog tag i mig under armen och hjälpte mig till ambulansen.
Jag stannade till och och börja bara stirra.
Kajsa frågade va det va och jag svara. " Jag har aldrig åkt ambulans förut"
Sen kom jag in i ambulansen iaf. Dom hade vist åkt med blå ljus från strängnäs till Eskilstuna (3mil)
.
När vi väl kommer fram till akuten väcker dom mig? (jag mins inte att jag somnat?)
Jag förstod ingenting och låg och skaka på huvudet bara. Såg bara vitt överallt!
Första tanken va "är det så här det är att komma till himlen? Är jag död nu?"
Jag hade blivit medvetslös i ambulansen utan att ambulans personalen lagt märke till det? (tjänstefel)
.
Dom tog tempen på mig och jag hade 29 grader i kroppen. Tempraturen hade stigit 1 grad sen ambulansen.
jag fick värme tecka, nått uppblåstbart typ? Och så frågade dom mig nånting?
Och jag svarade bara, "mummel mummel mummel... Det heter väl ung?"
.
Jag va så långt ifrån medvetandet att jag pratade villotankar ...
Och inte fören vid ca 6 på morgonen började jag få medvetandet tillbaka.
Då hade jag precis blivit inlagd och kommit upp på rummet.
.
Doktorn sa det att jag hade väldigt tur som kom in i tid.
För skulle jag ha legat max en timma till hade jag vart död nu eller legat i koma.
För vid ungefär 27 grader börjar kroppen slåut organ osv.
Jag fick iaf åka hem dagen efter när min tempratue började bli vanlig.
.
Efter detta ligger alltid min tempratur omkring 36,3 grader.
Och vid 37 som ska vara vanlig kroppstempratur har jag feber.
.
Men i dag mår som galant! Och om jag tänker på detta nångång?
Hmm, njaa ibland är jag fryder. Då försöker jag söka mig till värme så fort jag kan :)
Några undringar över nånting? Fråga bara så kan jag vara mer detaljrik!
.
.
Ungefär bild på mig, från den tiden... Va 14 på denna -->
/trogblondie
Tomas Tranström !
2011-11-10 / 00:51:16
Förlåt för skitans dålig uppdatering. Buuhu...
Men har haft mycket i huvudet och saker som händer...
Irritastion i kroppen, och emellan åt känns det som att allt sviker.
Ibland måste man få vara ifred och inte behöva dela med sig av alla tankar osv.
Nu tänkte jag skriva lite om Tomas Tranström, någon som vet vem han är?
.
Han är född den 15 April 1931. Och jobbar som psykolog och poet.
Har läst lite av hans dikter till citat och tycker han kommer med kloka ord.
Och förstår man helheten i det han skriver har han en riktigt begåvning.
Ibland undarar jag vad jag kan/ska kalla mig själv som skriver?
Allt jag skriver är faktiskt inte dikter.
Tycker ni jag kan kalla mig poet?
Detta är ett av Tomas Transtöms verk,
.
"En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stanna av, jag såg upp.
Färgerna brann.
Allt vände sig om.
Marken och jag såg på varandra"
"En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stanna av, jag såg upp.
Färgerna brann.
Allt vände sig om.
Marken och jag såg på varandra"
.
Kolla gärna in Tomas Tranström och läs lite på egen hand.
.
Innan jag avslutar detta inlägg ska jag få nånting sagt!
.
Blir så trött på folks fördomar och den där jävla dubbelmoralen! *spyr*
Kommer först med sina åsikter om saker och ting på fb eller i sina bloggar.
Sen hinner det bara ta nån vecka så har dom gett sig in på samma spår, DUBBELMORAL till max!
Och dom kallar sig speciella, udda osv.
Ni är ju precis likadana!
Ni som känner er träffade, TA ÅT ER!
Ni lider iaf av nånting, antagligen dubbelmoral! Min åsikt är sagd!
.
.
Bilden är från helloween!
.
/trogblondie
Galen dag! SJUKT....
2011-11-07 / 00:43:45
Vet att jag inte är den bästa på att uppdatera.
Men jag är som jag är.. HELL YEAH! "haha"
Denna dagen har vart SJUKT jävla skum!
Har inga ord för den, men men såna saker som händer...
Har egentligen inget vettigt att skriva om just nu.
Tankar flyger och far, och mitt lilla fåniga flin har vart på topp hela dagen.
Och än verkar det inte lugna sig.
.
Om ni kund se inom mig rakt in i mitt blödande hjärta!
Skulle ni se en viss smärta,
men oxå ett vackert minne!
Om ni kund se inom mig rakt in i mitt blödande hjärta!
Skulle ni se en viss smärta,
men oxå ett vackert minne!
/trogblondie
Förlåt för dålig uppdatering igen. "jag vill bara känna mig lycklig som alla andra"
2011-11-06 / 13:56:53
Förlåt för dålig uppdatering igen! Men har haft en del för mig i helgen.
Va ute och fira kompisen i fredags, och igår låg jag med migrän stortsätt hela dagen.
Sen har de hänt lite andra saker, familje grejor.
Hitta detta texten och tänkte lägga ut den skrev den för 1-2år sen.
Och den heter/kallas för "jag vill bara känna mig lycklig som alla andra"
Skrev den någon gång allt kändes tomt, kändes som ingen tog mig för den jag var.
Och jag försökte göra de bästa av min situastion. Men allt blev bara fel.
Jag vet inte vad jag ska skriva...
Tankar och känslor snurrar jämt och ständigt..
Och det gör mig förvirrad...
Det gör mig osäker och rädd...
Rädd för att mina planer och förhoppningar
inte kommer gå i uppfyllelse...
Att jag till sist kommer sitta för mig själv,
I ett mörker av besvikelse och tårar...
Jag vill bara vara som dom flesta... LYCKLIG!
Jag vill inte känna mig ensam längre...
Man känner sig liksom mindre värd på någe sätt..
Och man bara söker efter trygghet..
Och allt blir baar fel..
Och man börjar känna sig utnytjad av alla...
Även om felet va ens eget..
Men man fortsätter bara söka..
För då är man ju redan så liten och vek..
Och behöver den där tryggheten..
Tills man tillsist, nån gång...
Märker att det man gjorde, det man sökte.
Bara fick en mer sårbar..
Att den närmsta kärlek och tryggheten
Egenligen är närmre än man trodde..
Man tappar hoppet om sökandet efter ett tag...
Man lever ensam liksom..
För att man känner sig så FÖRNEDRAD av alla killar man tyckte utnytjade en..
Och svårare blir det att tro på det äkta, det äkta man egentligen leta efter...
Och när man väl känner sig "kär" så vet man inte hur man ska hantera känslan..
Man vet inte hur personen känner fören själv..
Man blir osäker, och mycket blyg...
Man är samtidigt rädd för att det ska sluta som alla andra gånger..
Man vågar inte liksom uttrycka sig själv på samma sätt längre..
Man är lite vaksam av sig, för man tror ju fortfarande att alla killar är samma svin!
man måste försöka ställa om den tänkan.. Tänka posetivt...
Alla är ju inte svin, även om det finns många ut av dom...
Och jag börjar tveka mer och mer...
Tappa hoppet mer och mer..
Jag vågar inte längre.. Jag vågar inte tro...
Tro på det som sårat mig så många gånger förr..
Och varje gång jag är intresserad av någon.. eller visar intresse..
Så blir jag lite små nere... Tills känslan gått bort efter ett tag..
Och sedan kommer tillbaka.. Jag är nog för rädd att tro för mycket..
Och när jag vill tro.. eller börja tro på det mycket...
Så blir jag nere när lilla minsta tecken tyder på någe annat..
Jag blir osäker i mig själv.. Jag vet ju inte längre hur jag ska vara eller beète mig...
Jag försöker vara mig själv.. Men alla gånger går det inte...
Känslorna tar liksom över min kropp och själv..
Och det enda jag kan göra.. Det är att fortsätta vänta...
Jag vet inte vad jag ska skriva...
Tankar och känslor snurrar jämt och ständigt..
Och det gör mig förvirrad...
Det gör mig osäker och rädd...
Rädd för att mina planer och förhoppningar
inte kommer gå i uppfyllelse...
Att jag till sist kommer sitta för mig själv,
I ett mörker av besvikelse och tårar...
Jag vill bara vara som dom flesta... LYCKLIG!
Jag vill inte känna mig ensam längre...
Man känner sig liksom mindre värd på någe sätt..
Och man bara söker efter trygghet..
Och allt blir baar fel..
Och man börjar känna sig utnytjad av alla...
Även om felet va ens eget..
Men man fortsätter bara söka..
För då är man ju redan så liten och vek..
Och behöver den där tryggheten..
Tills man tillsist, nån gång...
Märker att det man gjorde, det man sökte.
Bara fick en mer sårbar..
Att den närmsta kärlek och tryggheten
Egenligen är närmre än man trodde..
Man tappar hoppet om sökandet efter ett tag...
Man lever ensam liksom..
För att man känner sig så FÖRNEDRAD av alla killar man tyckte utnytjade en..
Och svårare blir det att tro på det äkta, det äkta man egentligen leta efter...
Och när man väl känner sig "kär" så vet man inte hur man ska hantera känslan..
Man vet inte hur personen känner fören själv..
Man blir osäker, och mycket blyg...
Man är samtidigt rädd för att det ska sluta som alla andra gånger..
Man vågar inte liksom uttrycka sig själv på samma sätt längre..
Man är lite vaksam av sig, för man tror ju fortfarande att alla killar är samma svin!
man måste försöka ställa om den tänkan.. Tänka posetivt...
Alla är ju inte svin, även om det finns många ut av dom...
Och jag börjar tveka mer och mer...
Tappa hoppet mer och mer..
Jag vågar inte längre.. Jag vågar inte tro...
Tro på det som sårat mig så många gånger förr..
Och varje gång jag är intresserad av någon.. eller visar intresse..
Så blir jag lite små nere... Tills känslan gått bort efter ett tag..
Och sedan kommer tillbaka.. Jag är nog för rädd att tro för mycket..
Och när jag vill tro.. eller börja tro på det mycket...
Så blir jag nere när lilla minsta tecken tyder på någe annat..
Jag blir osäker i mig själv.. Jag vet ju inte längre hur jag ska vara eller beète mig...
Jag försöker vara mig själv.. Men alla gånger går det inte...
Känslorna tar liksom över min kropp och själv..
Och det enda jag kan göra.. Det är att fortsätta vänta...
/trogblondie
Kallade den texten...
2011-11-04 / 00:15:38
Så många känslor man haft genom sina svåra tider.
Allt från kärleks smärta till sorg besvikelse hat och allt där till.
Man tror att saker börjar bli bra, att man har glömt.
Tror att man inte ska bli sårad av vissa personer. Men så händer det.
Denna texten kallade jag "textad smärta"
när jag hade blivit sårad/besviken av någon jag inte trodde skulle svika.
.
Allt hade typ precis börja känds "bra"
Men nu.. "/ Nu vet jag inte...
Finns så mycket jag börja sakna :(
Och trodde ALDRIG jag skulle känna sorg besvikelse och tårar,
Ifrån en viss person som jag trodde jag hade lämna bakom mig :)
Men när jag fick veta... Aa, då va det som att få en kniv i hjärtat först "/
Men nu känner jag mig mer ledsen...
Och sen allt annat... Jag skulle bara vilja försvinna här ifrån!
Kunna glömma ALLT! Men någonstans där inne gömmer dom allra mörkaste hemligheterna sig...
Mina hemligheter om hur jag känner och mår...
Vilka som jag tänker på och vilka jag saknar där tätt intill mig :)
Dom som har bettyt mycket för mig, och fått mig att le :)
Men allt har sin egna tid, och den tiden tog slut, så nu får jag bara tänka sakna och minnas :'( :)
Det gör så ont att inte kunna ha det kvar... Men det är bara att försöka hålla leèndet uppe...
.
Allt hade typ precis börja känds "bra"
Men nu.. "/ Nu vet jag inte...
Finns så mycket jag börja sakna :(
Och trodde ALDRIG jag skulle känna sorg besvikelse och tårar,
Ifrån en viss person som jag trodde jag hade lämna bakom mig :)
Men när jag fick veta... Aa, då va det som att få en kniv i hjärtat först "/
Men nu känner jag mig mer ledsen...
Och sen allt annat... Jag skulle bara vilja försvinna här ifrån!
Kunna glömma ALLT! Men någonstans där inne gömmer dom allra mörkaste hemligheterna sig...
Mina hemligheter om hur jag känner och mår...
Vilka som jag tänker på och vilka jag saknar där tätt intill mig :)
Dom som har bettyt mycket för mig, och fått mig att le :)
Men allt har sin egna tid, och den tiden tog slut, så nu får jag bara tänka sakna och minnas :'( :)
Det gör så ont att inte kunna ha det kvar... Men det är bara att försöka hålla leèndet uppe...
/trogblondie
Tror jag va trött på ...
2011-11-03 / 20:31:21
Hitta denna texten som jag skrivit nångång under 2010.
Antar att jag va trött på att alltid ställa upp för andra och själv bara få skit.
Må dåligt och alltid få kämpa själv, ingen såg egenom mina tjocka murar.
Och dom säger att en riktigt vän ser sorgen i ögonen?
jag vet inte om mina "vänner/kompisar" gjorde det.
Jag har ju alltid som sagt vart en rätt iskall person.
Men jävligt omtänksam osv. Tänker mer på andra än mig själv...
De ger en, en hel del smärta genom tiderna.
För man själv känner sig bara dum i huvudet och på nått sätt utnytjad...
Man får bara slag mot ansiktet hela tiden...
jag vet inte exakt hur jag ska beskriva känslan.
Vissa känslor är bara obeskrivliga...
Innan jag lägger ut texten jag hittade. Tänkte jag fråga er läsare en sak :)
Är det något speciellt ni skulle vilja läsa om?
Något som har med mitt "ämne" att göra.
Kanske mina känslor kring kärlek, sorg, lycka osv. Ja nått ni undrar över?! :)
Fråga vad ni vill så LOVAR jag att svara :)
Och säg gärna till om ni skulle vilja ha en fråge stund här på bloggen?
Så fixar jag det med!;)
Jag kan bara lära mig av mina misstag.
Bli starkare av det och gå vidare.
Finns mycket oförlåtligt, och mycket man kanske inte skulle ha gjort.
Men nyfikheten lockar, och man vill testa på allt som kommer i ens väg.
Och medans man utväcklas och gör sina misstag,
Kan man bara försöka tänka på en sak, sig själv!
Man tänker alltid på alla andras bästa, men aldrig på sitt egna.
Man ställer upp men får själv kniven i ryggen.
men på någe sätt så kan man inte sluta att tycka så bra om folk.
Man blir så blå ögd mot sin vilja.
Kanske är de enda sätte, att man måste tänka framot,
Tänka på vad man själv vill komma, uppnå sina mål.
Och låta drömmen slå in!
Man är inte självisk bara för att man gör något bra för sig själv ibland.
Man måste bara våga tro på det man vill, även om rädslan kan vara stor.
Denna hitta jag -->
Jag kan bara lära mig av mina misstag.
Bli starkare av det och gå vidare.
Finns mycket oförlåtligt, och mycket man kanske inte skulle ha gjort.
Men nyfikheten lockar, och man vill testa på allt som kommer i ens väg.
Och medans man utväcklas och gör sina misstag,
Kan man bara försöka tänka på en sak, sig själv!
Man tänker alltid på alla andras bästa, men aldrig på sitt egna.
Man ställer upp men får själv kniven i ryggen.
men på någe sätt så kan man inte sluta att tycka så bra om folk.
Man blir så blå ögd mot sin vilja.
Kanske är de enda sätte, att man måste tänka framot,
Tänka på vad man själv vill komma, uppnå sina mål.
Och låta drömmen slå in!
Man är inte självisk bara för att man gör något bra för sig själv ibland.
Man måste bara våga tro på det man vill, även om rädslan kan vara stor.
.
/trogblondie
Tillbaka till bloggen efter en skakis & bakis dag! :D
2011-11-03 / 17:06:18
Hulla hulla, nu är jag tillbaka igen efter min bakis och skakis dag igår :)
Sov verkligen ut idag gick upp runt 2 i förmiddags, nyttigt!
Jag har väl egentligen inget speciallt att skriva om, men har lovat mig själv att börja skriva blogg varje dag!
Det är ju som min lilla dagbok, fast istället för att skriva om vad jag gjort på dagarna skriver jag om andra saker!
Tänkte väl bjuda på en gammal dikt som jag har skrivit, igen. Börjar med moteveringen först! :)
Skrev denna dikten något år efter de tog slut mellan mig och min kille som jag hade.
De va min första största kärlek. Vi va tillsammans i över ett år.
Och de va den enda männsika som jag älskat.
Allt va ju skitans bra i början som det är med allas förhållande.
Men sen kom ju våra dåliga dagar osv oxå.
För att göra en lång historia kort. De sket sig TOTALT mellan oss.
Och vi har inte haft kontakt över huvud taget sen 1-2år tillbaka.
kan ju inte säga att jag INTE vart fel fri själv, alla har vi våra dåliga sidor.
Och man kan pasera gränsen ett par gånger när man är förälskad upp till öronen.
Idag har jag gått vidare lagt vårat bakom oss osv.
Men denna dikten skrev jag iaf, någon år efter när jag började komma till insikt om saker.
Sakta tiden går,
kvar står man ändå,
Ångest och smärta..
Brustet hjärta.
Tomma ord...
Som blev till nått man förstod!
Saknaden till nått
man svor... Evigt dog!
Kram go och varm.
Snart fanns bara min hand!
Sakta tiden går,
kvar står man ändå,
Ångest och smärta..
Brustet hjärta.
Tomma ord...
Som blev till nått man förstod!
Saknaden till nått
man svor... Evigt dog!
Kram go och varm.
Snart fanns bara min hand!
/trogblondie
Hej! förlåt för dålig uppdatering idag :(
2011-11-03 / 00:31:46
Hej alla läsare, förlåt för en riktig dålig uppdatering idag :(
Men har vart lite bakis och skakis... Kom hem halv nio på morgonen.. *suck*
Sov ca tre timmar sen va de bara uppm och iväg för att handla lite helloween saker till fredag.
Ska fira en vän till mig som fylde i tisdags. Jag lovar att uppdatera mer imorgon.
Nu blir de nog snart att sova men de vet man ju aldrig....
FÖRESTEN! Tack för fina kommentarer osv :) Hörs mer imorgon alla sköna människor <3
/trogblondie
Man måste ha vart ung & dum för att bli gammal & erfaren !
2011-11-01 / 20:19:04
Aaw, blir så rörd av andras kommentarer ibland :)
Så roligt att dom verkligen lägger ner tid på att skriva hur "ful" man är :)
Det är nästan så man tar åt sig <3 "mohahaha"
Lättare att dömma andra än sig själv så klart :D
Människor har en förmåga att använda förstoringsglas.
För att se andras fel och brister...
- Istället för att använda en spegel,
för att upptäcka sina egna...
Människor har en förmåga att använda förstoringsglas.
För att se andras fel och brister...
- Istället för att använda en spegel,
för att upptäcka sina egna...
Som jag skrivit många gånger är så trött på folks fördommar osv.
men folk som ska kommentera andras utsende de är faktiskt patetisk...
Folk som inte ens känner mig? o_O
Antar att dom gick utefter bilden jag la upp när jag skrev mitt senaste inlägg från mobilen.
Då jag har rosa tuppkam. Gammal bild som alla vet som följt min blogg :)
Raka ju av mig håret på fyllan för ca 1år sen -_- Och för att piffa till de la jag i rosa färg :D
Själv tyckte jag de va rätt häftigt, jag vågar iaf vara jag! Och de är det enda viktiga!
Så tråkigt bara att folk ska komma med så dumma kommentarer...
De är precis sånt folk som folk kollar ner på.
Men fördomar och folk av alla dess slag kommer vi alltid ha runt omkring oss.
Jag är iaf glad över att jag har mogna som människa och inte är de där patetiska folket längre.
Jag har vart precis lika dann och lika omogen. Men man kommer till insikt till slut.
När man börjar bli torr bakom öronen ;)
.
Bilden när raka av mig "skiten" nyktert? Hm jaanjaa NEJ!
.
Man måste ha vart ung & dum för att bli gammal & erfaren !
.
/trogblondie
mobil uppdatering tvungen att uttrycka mig någonstans
2011-11-01 / 17:36:07
är så sjukt jävla trött på folks fördomar och påståenden!! bråka nyss med mamma som sluta precis som vanligt. hon försöker alltid slingra ur sig hela situationen. och försöker använda allt emot en. hon klarar helt enkelt inte av sanningen om sig själv. blir så trött på henne! och även när nära släkt på pekar saker kommer hon med sina undan flyter! fattar hon inte att de dom säger är lika sant som vi alla andra säger? och det som irriterar mig mest är att hon slänger ur sig saker hon inte har en aning om! du har aldrig haft en aning om nånting om mig. du känner mig nog inte egentligen! inte fören i lite äldre ålder har jag fatta varför jag alltid klara mig själv så bra. allt tack vare dig. vet ut jag skrivit förut att jag inte vill hänga ut folk i min blogg och speciellt inte familjen. men jag har ingen annanstans att få ur mig mina tankar och känslor förutom med pennan. men med pennan gömmer jag bara det mörkaste nej nu börjar jag bli lugn igen. så nu behöver jag nog inte yttra mig mer. ps: ni är rätt dåliga på kommentarer. jag bits inte. så släng iväg en kommentar spelar ingen roll vad ni skriver. alltid roligt bara. må bäst så länge!/trogblondie
Då och nu? Murarna går inte att krossas....
2011-11-01 / 12:57:50
Usch jag blir rädd för mig själv när jag läser gammla saker!
Så mycket känslor man hade, så mycket tankar osv.
vad har jag idag? INGENTING! Jag är den där iskalla Matilda alla pratar om....
Jo det kanske stämmer, jag kanske har blivit rätt iskall...
Men är de så konstigt då? Tänk er själva att gå runt med samma hat-känslor varja dag.
Det enda du hatar de är alla andra känslor du har och folket som nästan får dig till självmord.
Du genomgår psykisk smärta dagligen i flera år innan du lär dig hantera saker.
Jag har nog helt enkelt byggt upp för starka murar för att kunna krossas.
Den enda känslan jag går runt med dagligen idag. Det är tomhet.
Så skulle nog jag beskriva mig, tom. Tom tom tom....
Men under den där hårda ytan finns de en jävligt varm Matilda.
men mycket krävs för att locka fram den.
Sårad har vart mitt förnamn genom alla år, och besviken mitt andra.
Så att låta någon annan trycka ner mig kan vi glömma lika fort vi ens kom på tanken.
jag vet inte om jag har förändrats till det bättre eller sämre?
För min del är det väl till det bättre eftersom jag slipper bli sårad lika djupt.
Aja skit strunt samma, detta hade jag skrivit för något år sen...
man kan bara se i orden hur mycket känslor det finns bakom den...
.
.
Tomt igen då...
Känner ingen känsla i kroppen,
känner bara saknad och ångest!
Känner mig ut pumpad på luft...
Och tankarna är många...
Frågorna är få..
Svaren för långt bort för att kunna förstå...
Jag vågade..
Vågade öppna mig igen,
Jag tog risken, fast jag inte va berädd!
Jag hoppades..
Det verkade gå..
Men sluta med toma ord, besvikelse och tårar!
Inte visste jag att kärleken såra!
Såra så djupt...
Men nu är de slut...
Jag vänder ryggen nu..
Hoppas på annat,
försöker på nytt..
Tomt igen då...
Känner ingen känsla i kroppen,
känner bara saknad och ångest!
Känner mig ut pumpad på luft...
Och tankarna är många...
Frågorna är få..
Svaren för långt bort för att kunna förstå...
.
.
Jag vågade..
Vågade öppna mig igen,
Jag tog risken, fast jag inte va berädd!
Jag hoppades..
Det verkade gå..
Men sluta med toma ord, besvikelse och tårar!
Inte visste jag att kärleken såra!
Såra så djupt...
Men nu är de slut...
Jag vänder ryggen nu..
Hoppas på annat,
försöker på nytt..
.
/trogblondie
En bra kille är....
2011-11-01 / 12:38:39
En bra kille är:
Han som bryr sig mest om dig.
Han som inte utnyttjar dig bara för att få vara med dig.
Han som kan få dig att gråta med sina vackra ord.
Han som kan få dig glad när du är nere.
Han som vill visa upp dig för hela världen.
Han som kan skriva allt om dig på msn och inte bryr sig om hur många tjejer han förlorar.
Han som alltid kan ställa upp.
Han som vet när du är ledsen och när du är glad.
Han som betyder mest i dina ögon.
Han som kan vända sig till vem som helst och säga: detta är min flickvän.
Han som kan hålla din hand framför sina vänner och säga: det var hon jag pratade om
En bra kille är:
Han som bryr sig mest om dig.
Han som inte utnyttjar dig bara för att få vara med dig.
Han som kan få dig att gråta med sina vackra ord.
Han som kan få dig glad när du är nere.
Han som vill visa upp dig för hela världen.
Han som kan skriva allt om dig på msn och inte bryr sig om hur många tjejer han förlorar.
Han som alltid kan ställa upp.
Han som vet när du är ledsen och när du är glad.
Han som betyder mest i dina ögon.
Han som kan vända sig till vem som helst och säga: detta är min flickvän.
Han som kan hålla din hand framför sina vänner och säga: det var hon jag pratade om
.
/trogblondie
