trogblondie

Allt känns helt annulunda just nu...
Jag tänker inte på dig lika mycket längre :D
Jag skiter i allt shit...
Jag orkar inte bry mig..
Jag bara saknar och tänker på ;) haha !
Nej men...
Finns inte så mycket mer att säga...
Mer än att du finns... men inte lika mycket för mig..
Och när jag ändå vet.. att du inte saknar mig !
Varför ska jag då lägga ner energi på dig??
Detta känns UNDERBART!
Även om det bara är för stunden..
Helgen har vart SJUK NICE med Mimmi ;D
Fredagen va dåra roligare :D
Men lördagen sög inte heller :D
Men JÄVLIGT sliten nu så här på söndagen...
Hm? finnde de någe mer att skriva om? ...
Jo jag kom på en sak jag börja tänka på när jag satt inne på youtube,
Och lyssna på svensk hiphop ^^ XD
Varför blir folk så "arga" när nån annan tagit några rader ifrån nån...
Det är ju bara en text??
Och varför gör man diss låtar till varandra??
Äh inte min sak att bekymra mig över :D
Bara en tanke som kom upp i huvudet :p
Men de fanns en SKÖN diss jag lyssna på :D
Men dock då kände jag killen som fick dissen...
Men men...
Sak samma alla dissar väl varandra?? HAHA !
Nej nu ska jag ta och sluta skriva :)

KAIPAAN SINUA <3

Jag känner slutet, tätt intill..
Men jag vågar inte säga till!
Jag känner hur jag förvandlas,
Till nått som jag innerst inne vill!
Jag vågar och vill,
Försöker se det som en film!
Men jag saknar med en lång och stor väntan!
Till ett paradis där du finns!
Jag sluter ögonen...
Jag vill försvinna in i drömmen,
Där jag finner dig!
För här i verkligheten,
Känns allt så tomt utan dig!

Den enda riktiga sanningen,
Är den sanningen vi inte berättar...
Det finns inget som heter ärlighet...
Inte upp till 100% iallafall...
Det är alltid någe man missar i en sanning..
Eller lägger till någe litet för att få de låta bättre...
Så den enda sanningen, är den sanningen vi bär innom oss...
Den sanningen som aldrig kommer ut...
Den sanniongen ingen annan vet..
Det är som en hemlighet..

Nånting gör mig bara så IRRETERAD på dig!
Och alla tankarna snurrar, men allt utan ett svar!
Jag börjar tveka på allt du sa till mig...
Tveka på allt vi hade...
Jag kanske verkar lite smått dryg..
Men de är inte så jag menar...
Du måste ju förstå att det gör mig besviken...
Man säger inte saker sen skiter i de man sa...
Och låter de bara va tomma ord..
Säg inget du inte menar..
Men som sagt...

Håll mid HÅRT, eller släpp mig HELT!

Lilla minsta sak får mig att tänka.
Tänka på dig och sakna,
Minnerna är mer än en vanlig grej...
För mig är du mer än bara dig själv!
Kunde jag, så skulle jag!
Saknaden är stor, utan ett hjärta till tro!

Jag vet inte vad det är...
Någon slags jobbig, frustrerande, ledsen och besviken känlsa...
Krypper längst ryggraden...
Men ändå så känner jag mig så tom!
Jag känner ingen känsla i kroppen...
Jag bryr mig inte om saker på samma sätt längre,
Jag saknar bara...
Jag känner mig levade död...
Det känns som jag glömt dig...
Men minnerna lever kvar, och saknaden är stor!
Men det känns som jag ska sluta hoppas nu...
Jag ska bara vända ryggen, och försöka på nytt...
Men en sån stor del av mig saknar dig.
Saknar det vi hade, saknar minnerna...
Och gång på gång, tänker jag på våra mysiga stunder!
Våra mysiga stunder jag inte kommer få uppleva igen med dig "/
Det känns jobbigt... Men det är bara att stå på sig...
Jag kan inte säga något för att få dig tycka annat.
Kunde jag det skulle jag ha gjorde de...
Jag kan bara säga vad jag tycker om dig...
Men det räcker inte alltid...
Och i det här fallet, så är det så mycket enklare att uttrycka mig i tankar och ord...
Att säga det till dig, skulle va något helt annat...
Jag vill att du ska veta.. jag vill att du ska förstå...
Men jag vet inte om jag vågar förklara det jag känner för dig!
Du vet lite men inte allt.. och nu är det väl försent att berätta?
Jag är väl redan bortglömd för dig?
Jag är väl bara den där "vännen" du ville ha mig till.
Du känner ändå inte samma sak som jag gör...
Och nu på sista tiden börjar jag undra..
Om allt du sagt bara är en enda stor LÖGN!
Du kanske menade vissa saker...
Men KNAPPAST allt!
Och det sårar mig...
Jag kan inte säga så mycket mer...
Allt är bara så komplicerat...
Och jag förstår mig inte på dig riktigt...
Jag skiter i de här nu jag låter tiden få bestämma...
Och ödet får föra mig dit jag hamnar...
Och jag får bara försöka glömma...
För tiden läker inga sår...
Det är bara tomma ord i en mening som ska få en att hoppas...
För ett ärr kommer alltid finns kvar och det kommer skava...
Så man läker aldrig helt...
Så det enda man kan göra, är att glömma och försöka förstå....

Har haft de lite jobbigt på sista tiden...
Både med känslor och tankar...
Och sen allt annat runt omkring !
Jaa, de har helt enkelt fått mig tårögd och fått mig att bara inte orka...
Fått mig att inte mått så bra..
Just nu känns det iallafall... Okej?
Inte bra men bättre !
Tankarna och känslorna om DIG finns fortfarande kvar..
Men lite mer.. Jobbiga och inväcklade...
Och stämmingen mellan oss har blivit något HELT annat !
Något jag inte gillar, stämmingen har blivit så STEL!
Med raka ord JAG HATAR DET!
Blir bara jobbigare att träffa dig,
jobbigare att snacka med dig,
och jobbigare att visa att man faktiskt bryr sig om dig!
Jaa, allt blir bara jobbigare!
Kanske inte lika jobbigt som allt annat mellan oss, men skit jobbigt än då...
Jobbigt på ett annat sätt...
Men men, finns inget annat att göra än att bara glömma dig...
Har ingen större slut att skriva mer.. lusten har börjar försvinna och hoppet börjar ta slut...
Känslan är något annat, och tankarna bara snurrar...

Livet är för kort för att vakna upp på morgonen med ångest.
Så älska dom människor som behandlar dig rätt & glöm dom
som inte gör det! Och tro på att allt händer av en anledning.
Om du får en chans, ta den. Om den ändrar ditt liv låt den.

Ingen sa att det skulle vara lätt,
dom bara lovade att det skulle vara värt det.
Det kommer komma en dag i ditt liv
när du inser vem som verkligen är viktig & vem som inte var
och vem som aldrig har varit.
Så glöm folk från ditt förflutna,
det finns en anledning till varför dom inte klarade sig till din framtid.
När vi växer upp,
får vi veta att även den personen
som inte var meningen att någonsin göra dig besviken
förmodligen kommer att göra det.
Du kommer förmodligen att få ditt hjärta krossat mer än en gång
och det är svårare för varje gång.
Du kommer också krossa hjärtan,
så kom ihåg hur det kändes när du var sårad.
Du kommer bråka med din bästa vän.
Du kommer att gråta för att tiden går för fort,
och så småningom kommer du att förlora någon du älskar.

Så ta för många bilder,
skratta för mycket och älska som om du aldrig har varit sårad.
Eftersom alla sextio sekunder du spenderar,
är en minut av lycka,
du aldrig kommer få tillbaka.
Skratta när du kan,
be om ursäkt när du bör och släpp det du inte kan ändra på.
Kyss passionerat, spela hårt, förlåt snabbt, ta chanser, ge allt och ha ingen ångest.
Livet är för kort för att vara allt annat än nöjd.

Allt jag gör blir bara FEL!
Allt jag vill bara kastas bort!
Och så stor man där.. lika sårad!
Det tar tid att våga, det tar tid att uppna sig igen...
Det tar tid innan man är redo...
Och jag va aldrig redo, men jag tog risken...
Risken jag aldrig skulle ha gjort!
Jag orkar inte mer längre!
Känner bara hatet mot mig själv gång på gång!
Jag va så glad va så lyckling och mådde bra med dig...
Du fick mig att tänka på annat, fick mig att le och skratta på riktigt :)
Men nu är det inte samma sak längre...
Jag känner mer hur glad jag vill vara med dig, och jag försöker...
Känner fortfarande hur du kan få mig att skratta...
Men lyckan är bara HELT borta!
Det kommer nog aldrig bli som förut mellan oss...
Jag kommer inte kunna känna samma känsla som DÅ!
Och om den känslan kommer tillbaka kommer det att ta TID!
Om jag va tillräcklingt stark just nu.. Skulle jag bara skita i dig!
Något jag tänkt på länge att göra... Men nått säger mig att de faktiska kan bli vi...
Att de faktiskt kan bli bättre mellan oss...
Men mitt hopp är bara borta, lusten är bortglömd och allt bara snurrar!
Och mina tankar.. har fått mig att tro på dina ord, på allt du sagt till mig...
Men inte för en nu, har jag in sett att detta kanska va en lögn...
Känns som du bara gav mig falska förhoppningar HELA tiden...
Du vågade inte säga som de va från början, för du va rädd för att jag kanske skulle vara som alla andra!
Att du bara lekte med mig för stunden... För att du TRODDE du kunne börja känna nått...
Jag orkar inte skriva mer om just detta.. det får mig bara att tänka och känna så otroligt mycket besvikelse!




Trodde aldrig att du skulle finnas så mkt i mina tankar...
Trodde aldrig du skulle betyda så mycket för mig...
Trodde aldrig mina känslor för dig skulle växa så starka...
Trodde aldrig jag skulle känna en sådan längtan efter dig...
TRODDE ALDRIG JAG SKULLE SÄGA ATT JAG ÄLSKAR DIG!!

Allt känns så FEL!
Men ändå så rätt "/
Har nån konstig känsla som kryper längst ryggraden "/
Och jag vill bara att allt ska bli som JAG vill!
När man väl börjar hoppas och tro, är det nån som kastar bort det!
Men ändå så slutar man inte hoppas.. men mitt hopp är nog över!
Jag orkar inte hoppas på något som ALDRIG kommer hända!
Jag mådde så bra och va så glad med dig...
Men just nu... Vet jag inte "/
Jag kan fortfarande bli gald, men ändå inte på samma sätt "/
Allt va så BRA i början, varför inte NU?!!
Jag vet inte vad som händer...
Själv så tycker jag att det känns som jag håller på att bli nån annan!
Jag va alltid den som ville att de skulle hända saker,
Och va alltid tvungen att göra NÅNTING!
Och NU! Nu undiver jag det som får mig att sluta tänka och må bra!
Det känns så iallafall, och alla Vänner/kompisar man har...
Dom vänder bara ryggen till känns det som "/
Visst jag har ALLTID klarat mig själv...
Men det skulle va skönt att VERKLIGEN veta att man har nån...
Och det vet inte jag, och jag känner det inte heller...
Allt är som en tysnad som aldrig dör ut typ...
Eller som en låga som slockna för läääänge sen!
Jag vet inte hur jag ska förklara mig!
Det enda jag vet....
Det är att jag verkar trivas i min ensamhet av kvävande skriv, ångest, hat, tysnat och bara ännu mer besvikelser dag för dag, och min tysnad om allt, mina tårar som rinner ner för mina kinder på kvällarna....
Jag värkar trivas så...
Men jag VET!
Att det jag mest av allt vill, och vart jag mest av allt trivs...
Det är i din famn, där jag känner glädje, lycka och mår bra !
Där jag känner mig trygg för en gångs skull...



Om man inte får den man tycker om,
Får man tycka om den man får,
Vänskap går oftast över till kärlek,
Men kärlek aldrig i vänskap! :'(