trogblondie

När jag tänker efter...
Så hatar jag det nått enormt, samtidigt som jag älskar det!
Jag älskar att hata det !

Tankarna snurrar som vanligt..
Jag har så mycket lust men inget stark vilja just nu...
Jag vill så mycket men hamnar alltid fel på vägen nånstans..
Känns som alla bara sviker en om och om igen...
Det finns liksom inget stopp för besvekelser...
Tomma meningar besvikelser och HAT, är vad som finns kvar.. JÄMT!
De är det allt byggs på..
Det är just det jag HATAR !
Men vad är det då jag älskar?
Det vet jag inte..
Det är bara nått inom mig som säger "älska det"
Men vad är de jag sak älska?
Jag har ingen att tycka om..
Inget att hålla om..
Ingen att sakna..
Ingen vid min sida...
Jag har liksom INGEN !
Jag lever mitt liv med en enda saknad... Kärleken...
Bara tanken av att få tycka om nån, gör mig varm i kroppen...
Även fast jag inte mins hur det är att vara "kär"
Jag mins bara smärtan av det.. smärtan då allt är borta..
Man hamrar på den där FÖRBANNADE stegen..
För att komma nånstans.. men snart så faller man lika fort tillbaka..
Jag skulle bara vilja dra ifrån ALLT!
Ta mitt pick och pack och sticka !
Och med sticka menar jag sticka som att inte säga det till NÅN !
Jag bara drar utan att nån vet om de..
Jag följer bara det jag känner inom mig utan att få höra en massa annat babbel...
Få höra alla andras lögner och skit snacka om allt..
Finns så mycket jag bara vill skriva ner..
Men de finns inget sammanhang i det hela..
Så lika bra att sluta skriva.. eller låta fingrana flöda över tajentera som vanligt..
Jag vet faktiskt inte.. Just nu känner jag mig bara så full... full av besvikelse...

Jag vet att jag är dålig på att skriva i min blogg...
Men jag vill inte skriva om vad jag gör varje dag som "alla andra"
Och när jag skapa denna bloggen va meningen att jag BARA skulle skriva dikter...
Men de gick över till långa texter med känslor och tankar...
Och nån dikt ibland...
Och jag kan inte skriva av mig om vad jag känner varje dag..
För då skulle jag tröttna.. och sedan vet jag inte jämt vad jag ska skriva riktigt..
Oftast kommer alla tankar upp på kvällar när jag lägger mig..
Och sedan glömmer jag bort dom dagen efter när jhag vaknar.. Men men...
Som alla Vet så är snart julen här, och som många andra vet så HATAR jag jul!
Anledningen till varför jag gör de har jag inte kommit på...
Men när kylan och snön börjar komma på julen är på gång...
Så får jag bara en sån jävla ångest och panik..
det bara kryper i kroppen på mig och jag vill bara gråta...
det har inte alltid vart såhär, men de har kommi de senaste åren..
Och jag vet fortfarandra inte varför, eller vart ifrån...
Eftersom min familj är splitrad, och jag bara bor med mamma..
Så kommer jag denna julen att vara själv..
Mamma åker bort, pappa ska va oss min ena bror min syster hemma med sin familj, och min andra bror vet jag inte.. Jag skulle kunna vara med nån av dom, men jag antar att min pappa och bror ska dricka och då orkar jag verkligen inte med dom.. Och min syster orkar jag inte åka till riktigt, för hon bor ute i skogen och där vill inte jag sitta och känna ångest och panik.. Men tur som jag har, har min barndomsväns pappa bjudit över mig till dom :) Så jag ska dit och äta mat och sedan tillbaka till stan och se vad som händer.. Jag har inhandla en massa öl för att dränka ångesten just då när alla sitter med släkt och vänner och jag för mig själv...
Nej fyfan just nu vill jag bara att nyåret ska komma... Och sedan kanske man kan börja om allt på ny kula?
Förhoppningsvis... Nej nu vet jag inte vad jag ska skriva.. Har inget jag vill skriva om och inget som kommer upp heller som de brukar... Aja får väl iaf önska er som gillar julen god jul och till lägga.. HA ETT RENT HELVETE SKIT NER DIG OCH SPY BLOD !

Har egentligen ingen aning sådär vad jag sak skriva..
Men eftrsom tankarna är många tänkte jag bara typ låta tankarna flöda över tagenterna...