Livet hänger på en skör tråd! /livet är för kort för att slösas bort!
Nånting fick mig att tänka igen..
Och helt plötsligt dök tanken upp att våra liv hänger på en skör tråd...
Att vad som helst kan hända, varje minut som går är dyrbar tid...
Redan imorgon kan jag eller vem som helt vara död..
Tanken är ganska skrämande.. Att vad som helst kan hända när som helst!
Till och med när vi sover.. vi kanske bara somnar in i våra drömmar och aldrig mer vaknar...
Är inte tanken ganska skrämmande?
Vi alla som lever att fått en chans att göra nånting..
Men för vissa slutar det ganska fort.. verkligheten tar livet av oss..
Vissa blir pundare andra alkohlister, och ingen gör något för att hjälpa?
Mycket hänger på om dom själva vill, men om ingen vågar blir dom aldrig hjälpta..
Det finns människor till allt.. vilket är ganska sorgligt..
Vissa blir psykopater, andra mördare.. folk gillar se folk lida och må dåligt..
Se blodet rinna ifrån oskyldiga kroppar.. det är HEMSKT!
Alla har väl sin rätt att leva? Sin rätt att ta eget ansvar?
Men alltid finns det nån dör ute i världen som tar liv av oskyldiga människor, oskyldiga kroppar..
Egentligen är det ganska fel att livet hänger på en sån skör tråd..
Fel att andra ska få lida av andras folk felsteg och misstag!
Det är ett sjukt samhälle vi lever i, ett samhälla fylld med droger och våld..
Psykopater och annat.. Folk som inte kan annat än mörda folks liv, sinne, känsla och tro!
Krossa hjärtan och sedan må bra? Har inte sånt folk dålig självkänsla och mår dåligt själva efter vad dom gjort?
Eller är det dom som mår dåligt ifrån början? Det finns många obesvarande frågor..
Frågor man aldrig kommer få svar på.. sånt folk är bara så jävla iskalla!
för att slösas bort!
Mitt motto har näsan alltid vart.. ( LIVET ÄR EN FEST! )
Helgen har ju sett ut som alla andra helger.. vilket menas HELG=FEST!
Har haft en STOR tanke lördag-söndag om jag ska lägga ner drickandet?
Vara nykter nu till jag fyller.. hm klarar jag av de lite mer än 6månader?
Tveksamt, det är ju jag som är "The PartyQvina" Haha!
Men har lekt lite med tanken.. Men har icke bestämt mig än..
Mitt motto har näsan alltid vart.. ( LIVET ÄR EN FEST! )
Men jag pallar fan inte med att vakna varje lördag med ångest och bakfylla..
Va sugen på ännu mer öl, men må piss..
Det är inte så jag vill se mitt liv.. Visst, jag är ung och har hela livet framför mig..
Men WHAT EVER? Jag vill inte sluta som pappa om jag skulle dricka för mycket för ofta hela tiden..
Ni som löser bloggen kanske inte vet om att min pappa är sjuk :(
Och allt vare att han supit ihjäl sig i prencip.. Och inte bara de.. men men..
Och jag skulle inte vilja se ut som han om ett par år, och kanske dö av samma anledning smo han kommer?
För när min pappa går bort.. och folk säger jag beklagar, hur dog han?
Och jag kan ju ite ljuga och säga "han halka och bröt nacken"
Då måste jag stå ut med och näsan skämmas över och säga... Min pappa söp ihjäl sig..
Ganska sorgligt faktiskt.. Jag skulle vilja minnas den där fina/bra bilden av min pappa när han går bort..
Som alla andra vill göra som mist sina förläldrar.. Men den bilden kommer jag aldrig kunna ha av min pappa..
Han har vart pundare och knarkare hela min uppväxt.. Visst han la ner drogerna ett tag och bara drack..
Men han börja igen sen och nu är han ren ifrån de igen.. men han dricker ju fortfarandra..
Och vad kan jag och familjen göra? Svaret är ingenting.. han lyssnar inte..
Min pappa har förlora allt egentligen.. men nu har han vunni ite tillbaka..
För han fick ju inte träffa mig på 8år och mina syskon va inte så förtjusta i att träffa han ett tag heller..
Efter allt ont han gjort.. men när jag va 10 fick jag börja träffa pappa igen.
För mamma tyckte jag va tillräcklig stor ifall nåfot skulle hända..
De tog mig många gånger inna jag vågade ringa min mamma första gången..
Inna va jag rädd att pappa skulle bli arg eller göra mig något..
Men en dag ringde jag till mamma och kom hem.. Pappa hade börjat bråka med sin då nyvarande tjej..
Dom slogs och jag såg blod på han bara nävar och de rann ifrån pappas tjejs ansikte..
Jag va bara ett barn! Jag behövde inte se de där.. Men de är inte de enda jag sett genom mina dagar och min uppväxt men en punadare och alkoleserad pappa.. Dröjde inte länge tills min bror börja med droger heller..
Men idag är jag glad för hans skull.. han har nu vart ren närmare 2år och har en son.
Nu sitter jag och skriver om vilken svin min pappa egentligen är.. vilken jag inte skulle göra..
Men men.. Det är inget jag kan förneka.. och inget jag kan ändra på..
Nu har jag iaf berätta en del av de hela.. och den enda delen jag kommer berätta här på bloggen..
Skit sak samma de där.. Jag funderar starkt på att sluta dricka ett tag.. men kommer jag lyckas?
Kanske kanske inte.. jag vet inte.. jag ÄLSKAR öl och de är GOTT!
Och om jag inte lyckas vara nykter till jag blir 18 kanske jag kan minska på mängden?
Allt är så komplicerat runt om mig nu.. allt mellan himmel och jord..
Fan tankarna går i femhundraåttio...
Och jag stänger mig inne..
Tar ett nytt andetag och försöker!
En så kallad gammal "barndomskompis" gjorde min dag! Genom att vara så jävla omogen och patetisk! VIDRIGT EGENLTIGEN! LÄS!
Nej men idag gjorde en gammal "barndomsvän" min dag nästan :)
Egentligen va det inget bra ting, men vi har känt varandra sen små..
Vi lekte och sådär i skogsängen, min pappa och hennes mamma "kände" varandra då..
Och min mamma vet vem hennes mamma är sen långt tillbaka..
Aah vi tappa ju kontaken sen då när jag flytta där ifrån som liten..
Och sedan efter någre år så träffades vi igen.. och snacka och umgick lite och sådär..
Och senare så festa vi typ bara tillsammans.. Umgicks inte direkt i vardagen..
Men för de är man väl fortfarande vänner/kompisar?
Fram till saken nu då som gjorde min dag :p
Jag träffade en kille på en fest i Malmköpning, nu för ett bra tag sen..
Vi börja tycka bra om varandra och höll väl på med varandra lite grann då..
Sedan någon vecka efter så drog jag till han med den här "barndomskompis"
Vi drack lite och hade trevligt, den kvällen höll jag och den där killen på igen :p (inget sex)
Vi prata en hel del, och han sa en del saker som gjorde en glad.. Vad ska man kalla dom? (komplimanger)
Sa de ena och de andra, klart man blir gald, men genom ett par år i strid, lär man sig de enda och de andra..
Och killars beètende och hur dom säger saker än en stor del av de hela oxå :p
Så min första tanke va "jaja gagga på du" ungefär...
Och dagen efter vi hade vart där och druckit och skulle hem, märkte jag att något va fel..
Något stämde inte mellan dom där två, (killen och barndomskompisen)
Men jag brydde mig inte så mycket just då, orka inte angaskera mig...
Aah men efter den kvällen jag hade vart där med den där gammla "barndomskompisen"
Så snacka ju jag och han en hel del via sms och telefonsamtal...
Vi skulle väl ses igen, nån av dom närmsta helgerna..
men det blev inget.. anledningen va väl för hans mobil blev typ stulen..
Han fick nytt nummer, och vi sncka inte lika mycket.. varför riktigt vet jag inte..
Men sen sluta vi snacka helt nästan..
Den här "barndomsvännen" blev kopis med den här killen på facebook..
Jag sket i det eftersom alla är kompis med alla där.. men fatta ju att hon va intresserad på något sätt..
Vilken "barndomskompis" skulle annars lägga till ens "kompis" ragg? Efter att ha träffat han en gång?
Det va där de hel skumma i mitt huvud börja dyka upp...
Sa till en nära vän till mig för någon dag sen "jag tror dom där jävlarna har något lurt ihop,
jag har misstänkt det länge nu" Och nu idag! Fick jag det jag så länge haft rätt i bekräftat!
Vem hade rätt? JO! JAG! Jag, jag, JAG! LOSERS!
Jag messa denna "kompisen" och fråga om hon och den här killen hade något ihop?
Svaret blev, det vet jag inte riktigt om jag kan säga? Fråga om dom va på G och sådär..
För "snacket går ju" men aah dom tycker väl om varandra eller aah hon tycker om han :p
Jag sa ju självklart vad jag tyckte, och skrev rakt ut att jag tyckte det va dålig stil både av han och hon..
Hon skrev att man inte kan styra över sina känslor, okej visst det är klart man inte kan!
Men fan jävla snusk! Kompisars ragg? kan du inte få eget eller?
Och du killen? Tjejers kompisar? Det är som om din kompis skulle gilla din mormor..
Nej men ni fattar hur jag menar.. det är ju lika vidrig av er båda egentligen..
Det är som att ragga på sin egna släkting eller nått liknande.. ni fattar prencipen?!
Och svaret jag fick tillbaka va.. Matilda, vi har aldrig vart kompisar och blablabla..?
Inte vart kompisar vad har vi vart då? Främlingar?
Alltså det är SKIT SAMMA om man inte pratar mycket eller messar varje dag..
Man går inte på kompisar/vänners gamla ragg som man typ vart pågång med..
Nej men ni fattar liksom prencipen hur jag menar..
Och något jag inte fattar! Det är.. Varför kunde inte nån av dom bara va rak på sak och säga aah men såhär och såhär är det.. eller aah att HAN kunde ha ringt/skrivit som det va, om varför vi sluta höras istället för att skriva, jag vet inte? Det kanske bara blir så? Ööh? okej? Men lille du, det blir vad man gör de till...
Eller att HON sa till mig, du Matilda jag hoppas du inte blir arg eller nått.. Men jag har intresse för den här killen, och jag är redo för att satsa om han vill samma sak.. men nejnejnej.. här går man bakom ryggen på folk..
Men det är ju så omoget och patetisk folk funkar i denna staden.. Ta och växupp för han.. Falska fittor!
Har ni inte vuxit ifrån sandlådan än? När man va liten gjorde man såna saker.. nu är man gammal nog och kan stå för sin sak! skit samma de där fan! Men de gjorde fan min dag!
Bara tanken om att jag hade rätt hela tiden, att jag är så jävla SMART och ingen kan överlista mig :D
Hahaha! Ta och va med lite i världen och i det verkliga samhället så kanske ni lär er ett och annat!
Nu syftar jag inte på att jag är bättre eller så..
men jag har självkänsla och kan iaf uttrycka mig ifrån min egna erfarenhet! :)
Du är så PATETISK!
Du oxå killen!
NI är patetiska!
Ni är skrattretande!
SÅ SÄMST!
Varför va inte "du" bara rak på sak och sa som de va ifrån början när vi typ börja tappa kontakten? Haha! Du är lika patetisk som dom andra! SKRATTRETANDE med dom rätta orden! SÄMST!
Ooh yeah!
Detta gjorde nästan dagen!
Matilda fick ett så kallt UTBRÅTT om killar och kärlek!
Men jag fick typ något slagt "utbrått" idag här hemma när Louise va här..
Bara dampa sönder på killar och kärlek...
Går inte förklara hur jävla galen jag blev alltså.. (skrämande)
Och den enda frågan jag ställe mig just då va : Varför existerar kärleken?
Det enda den är duktig på är att såra och ställa till en massa.. FAN ALLTSÅ!
Att man kan fucka upp sig på en sån liten sak? :o SJUKT!
Men jag blev bara så enormt trött på allt..
Alltid får vi tjejer höra.. Det är vårt fel, vi är horor vi är de ena och de andra?
Vad fan ni killar är väl FAN inte så mycket bättre?
Ni tänker ju inte med annat än KUKEN! Shit alltså.. AAAAH !
Jag blir helt CRAYZ ! Blir helt galen i huvudet..
Vad fan alltså.. FAN FAN FAN!
Jag är så SJUKT trött på alla JÄVLA fördommar!
Kunde inte bara varenda människa va ärlig, stå för sin sak..
Sluta ljuga och bara leva livet!?
Sluta klanka ner på andra, sluta ha såna jävla fördommar!
Visst jag är väl inte mycket bättre själv alla gånger, men WHAT EVER?!
Jag säger iaf som jag tänker och tycker.. delar med mig av en del av mig själv..
Eller iallafall förr.. mina inersta tankar och känslor..
Och anledningen till VARFÖR är rätt enkel..
Jag lite inte på folk och börja därför skriva..
Först för hand.. sedan lite här på bloggen och så vidare..
Men jag märkte rätt snabbt att bloggen hjälpte mig inte riktigt..
Folk börja bara se ner på en ännu mer? VARFÖR är min fråga?
Är det inte mänskligt av en människa att visa sina känslor?
Det fick mig ganska snabbt att sluta skriva om de mörkaste jag kände..
Och nu idag.. Skriver jag i bloggen.. men inte alls lika ofta..
Annledning: Jag funderade på att lägga ner mitt bloggande.. men ändra mig rätt fort för min blogg har fått mig stark många gånger.. och hädan efter! Jag kommer SKITA i vad fan ni alla andra tycker! Kan ni inte leva med er själva och måste klanka ner på andra gör det då.. ni visar bara hur patetiska ni är, och vilken jävla dålig självkänsla ni har.. lär er leva i verkligheten.. Och sluta leva i en lögn om er själva..
FAN FUCK IT! Jag blir bara mer och mer arg och frustrerad över att skriva detta egentligen..
Tankarna snurrar i hundra åttio, och jag skulle kunna skriva en evighet till egentligen..
Och allt om hur jag tycker och tänker om folk som ER!
JAG FUCKAR UR
PÅ SÅNA SOM ER!
Bjuder på bilden, (flum)
Måndag 18/10
vet egentligen inte alls vad jag ska skriva...
Har bara lusten till att skriva men om vad?
Tanken om "börjar jag bli som förut" har ploppa upp ett par gånger..
Att jag börjar bli den där Matilda som inte alls pratar..
Som inte alls uttrycker sig, den där tjejen med leèndet på läpparna och tyngden i bröstet?
Jag skriver ju inte alls mycket längre.. Jag pratar inte om de innersta med mina så kallade "bästa kompisar"
Jag låter det bara vara.. försöker acceptera det och gå vidare..
Låta nån såra mig, men fortfarande acceptera det.. inte stänga mig inne..
Har dock inte blivit direkt "sårad" än men det har väl hänt mycket annat..
Men de är sånt jag bara försöker acceptera, för det är ändå inget man kan ändra på...
Försöker inte tänka så mycket heller, det får bara en mer deprimerd..
Och vad är de bra för? det är ju bara sig själv man trycker ner..
Haha, har även tänkt på att.. jag är bättre på att ge andra råd..
Hjälpa andra ge bra råd och förstå mig på dom bättre än mig själv..
Även fast jag kan sitta i en liknande sits.. skumt.
Har tänkt på de rätt ofta.. och har börja försökt ta åt mig av de jag säger till andra :)
Bra början! En bit på starten iaf..
Aah nu vette fan.. nu skriver jag bara som tankarna flödar i huvudet..
Men what ever? det är väl de som är bra, eller?
Jäjä, några sista ord ifrån mig...
Att förlåta gudomligt !
Lördag 16/10
Är ju inte så aktiv här på bloggen längre...
Anledningen till varför är nog ganska enkel..
Jag både glömmer bort den, och kommer aldrig på någe bra att skriva om liksom..
Jaja, jag får väl låta fingrarna flyga över tajenterna, och sedan får man se vad som kommer fram...
Idag då den 16/10 Lördag !
Vakna i en soffa trängandes med en annan.. ( Inte hemma )
Vakna med någon så otroligt ÅNGEST!
Inerst inne vet jag nog varför.. Men aah...
Att vakna upp med ångest och må dåligt är ju jag ganska van med..
Sätter mig själv i såna situastioner rätt så ofta..
Eller njä ibland.. Men de är ju så otroligt JOBBIGT!
Visst vet ju att jag får "tänka mig för"
Men vad fan.. Det går inte alla gånger full..
Man gör de som käns bra just då..
Sen vaknar man upp dagen efter med en skön bakfylla och ångest.. Inte lyckat!
Skit samma de nu.. Annars va kvällen HELT OKEJ! Inget att klaga över...
Annars då? Jora det rullar väl på..
finns inte så mycket att säga.. eller de finns väl
men inget jag känner att jag vill prata ut om (skriva)
Så jag får väl gå tillaka till mitt och sedan se vad denna kvällen har att bjuda på..
Rätt seg sen gårdagen.. knappt sovit.. och allt är bara BLÄÄ !
