En nära anhörig i fängelse... Oskyldigt dömd.
2011-11-20 / 22:03:24
Detta är inget jag längre pratar om eftersom det va ett tag sen detta hände men det hänger fortfarande med mig i min vardag mitt tänkande osv. Man blir påmind av det rätt ofta.
.
Jag va 12 år, jag hade precis fått tillbaka kontakten med en gammal kompis som jag hade känt sen jag va 7.
Vi började umgås och hade våra roliga stunder, våra bra tider och vissa lite mindra bra.
Jag började spåra ut, jag skolka rymnde hemifrån, testa dricka första gången.
Ja jag gjorde massor man inte ska göra i den åldern. Jag blev en liten "buse" och smått "kriminell"
.
Min kompis åkte in på fosterhem och vi umgicks inte alls mycket då.
Hon fick för sig att jag bara umgicks med hennes kompisar medans hon inte va hemma i stan.
Vilken jag inte gjorde. Men hon fick för sig det.
.
Hon började kalla mig massa saker osv. Jag kan inte säga att jag inte var oskyldig själv.
Jag sa dumma saker tillbaka jag med. Sen började hela min mardröm.
.
Jag blev ner lurad på stan av en tjej som kände min barndoms kompis (som jag bråka med)
Vi skulle träffas och umgås lite. Trodde jag, men så blev det aldrig.
.
Jag kom ner till stan och så bad hon mig gå en annan väg som skulle gå fortare till stan för att hon skulle iväg om en stund. Jag gick den vägen och skulle träffa henne. Men så långt kom jag inte.
.
När jag gick igenom den gränden som skulle leda mig till stan kommer två tjejer emot mig.
Jag ser fort vilka det va (barndomskompisen & hennes kompis)
och min första tanke va. Okej något är inte som det ska.
Jag fortsätter gå emot dom, och hade tänkt mig att bara gå förbi.
men dom tar tag i mig skriker på mig och försöker göra mig illa.
.
Jag rycker mig loss när dom två tjejerna står och håller i mig och skada mig psykiskt och fysiskt.
Jag går fort till min buss som skulle ta mig hem. Jag hade turen att den stod inne.
.
Jag går på bussen och dom kommer efter in. Det va folksamling runt det som hände.
jag visste inte vad som skulle hända. Men dom gick av bussen. Men innan drog dom mig i håret och spotta mig i ansiktet.
.
jag kommer hem men säger inget till min mamma. Men hon märkte att något va fel.
Så jag sa som det va och berättade vad som hade hänt.
.
Mamma gjorde en anmälan som togs som ofredande. Men eftersom ingen av tjejerna va myndiga las alting ner.
Polisen kunde inte göra nått. Så socialen tog över. Vad som hände av saken vet jag inte.
.
Bara för att den här "barndoms kompisen" skulle hämnas på mig.
Anmälde hon båda mina bröder.
Vad dom blev anmälda för kommer jag inte nämna då jag vet vilka fördomar folk har.
.
En utredning började och efter några veckor blir båda mina bröder häckdade.
Det blev rättegång där jag skulle va vittne till händelsen?
Händelsen som aldrig hade hänt...?
.
Jag försökte prata men fick inte fram orden riktigt. Och att bara se mina bröder sitta där gjorde otroligt ont!
Jag kolla på mina bröder den ena kolla bara ner i bordet. Jag mötte aldrig hans blick. Min andra bror kolla på mig och log och mimade (det kommer ordna sig, det kommer ordna sig) Jag sprack och brast ut i grät.
jag fick inte ut ett ord till. Och där sitter dom och prässar mig till saker jag inte vet något om som jag skulle svara på? Min bror brast ut i rättsalen då. Och skrek åt dom att sluta för dom såg ju hur jag mådde.
.
Jag kände mig så liten så otroligt maktlös, tom och va mer än bara sårbar.
Jag mådde skit, och bättre blev det inte.
.
Efter ca 6 månader blir min ena bror släpt (brist på bevis)
Min andra bror fick återvända till häcktet.
.
Min andra bror överklagade. Och denna gången blev håvrätten nästa stop.
Denna gång va jag oxå kallad som vittne.
.
jag gick in och präsa ut mina få ord jag hade att säga tills jag kom ut där ifrån och brast.
Jag bara grät och grät, jag orkade inte.
.
Min bror fick 2års fängelse, dömd av nåns påstående om att det skulle va sant?
Min bror skulle tydligen ha erkänt något som han inte hade gjort?
.
Jag har tagit skulden på mig i alla år utav att mina bröder satt häckdade, och att ena fick fängelse.
Men den skulden räckte inte med att bara bära. I över 4år trackade den här "kompisen" och hennes vänner mig.
Både psykist och fysiskt. I fyra år fick jag bli påmind av saker jag försökte lägga bakom mig.
.
När min bror sedan kom ut, va han inte alls sig lik. Han hade blivit någon annan.
Han hade förendrats. Och varje gång jag träffar han idag.
Blir jag påmind av detta som hände. För min bror blir aldrig sig själv igen.
Han kommer inte bli samma människa som han va innan.
.
Jag hade möjligheten att åka och hälsa på min bror i fängelset men inget jag gjorde.
jag orkade inte med alla känslor. jag blev redan påmind av allt varje dag.
.
Under detta som hände, hände mycket annat.
Så allt runt omkring mig va helt kallabalik.
.
Jag träffa inte min bror på riktigt, riktigt fören jag va 15år.
Denna sagan kan bli ännu längre och ännu mer detaljrik och ännu mer känslosam.
Men mina långa texter orkar inte många läsa. Så har ni frågor eller undringar eller liknande?
Skriv i kommentars fältet så svarar jag sedan på allt! :)
.
.
/trogblondie
Kommentarer!
emma säger:
gud vad bra blogg kan inte sluta läsa den har läst igenom nästan hela bloggen idag!
stor kram!
