Tror jag va trött på ...
2011-11-03 / 20:31:21
Hitta denna texten som jag skrivit nångång under 2010.
Antar att jag va trött på att alltid ställa upp för andra och själv bara få skit.
Må dåligt och alltid få kämpa själv, ingen såg egenom mina tjocka murar.
Och dom säger att en riktigt vän ser sorgen i ögonen?
jag vet inte om mina "vänner/kompisar" gjorde det.
Jag har ju alltid som sagt vart en rätt iskall person.
Men jävligt omtänksam osv. Tänker mer på andra än mig själv...
De ger en, en hel del smärta genom tiderna.
För man själv känner sig bara dum i huvudet och på nått sätt utnytjad...
Man får bara slag mot ansiktet hela tiden...
jag vet inte exakt hur jag ska beskriva känslan.
Vissa känslor är bara obeskrivliga...
Innan jag lägger ut texten jag hittade. Tänkte jag fråga er läsare en sak :)
Är det något speciellt ni skulle vilja läsa om?
Något som har med mitt "ämne" att göra.
Kanske mina känslor kring kärlek, sorg, lycka osv. Ja nått ni undrar över?! :)
Fråga vad ni vill så LOVAR jag att svara :)
Och säg gärna till om ni skulle vilja ha en fråge stund här på bloggen?
Så fixar jag det med!;)
Jag kan bara lära mig av mina misstag.
Bli starkare av det och gå vidare.
Finns mycket oförlåtligt, och mycket man kanske inte skulle ha gjort.
Men nyfikheten lockar, och man vill testa på allt som kommer i ens väg.
Och medans man utväcklas och gör sina misstag,
Kan man bara försöka tänka på en sak, sig själv!
Man tänker alltid på alla andras bästa, men aldrig på sitt egna.
Man ställer upp men får själv kniven i ryggen.
men på någe sätt så kan man inte sluta att tycka så bra om folk.
Man blir så blå ögd mot sin vilja.
Kanske är de enda sätte, att man måste tänka framot,
Tänka på vad man själv vill komma, uppnå sina mål.
Och låta drömmen slå in!
Man är inte självisk bara för att man gör något bra för sig själv ibland.
Man måste bara våga tro på det man vill, även om rädslan kan vara stor.
Denna hitta jag -->
Jag kan bara lära mig av mina misstag.
Bli starkare av det och gå vidare.
Finns mycket oförlåtligt, och mycket man kanske inte skulle ha gjort.
Men nyfikheten lockar, och man vill testa på allt som kommer i ens väg.
Och medans man utväcklas och gör sina misstag,
Kan man bara försöka tänka på en sak, sig själv!
Man tänker alltid på alla andras bästa, men aldrig på sitt egna.
Man ställer upp men får själv kniven i ryggen.
men på någe sätt så kan man inte sluta att tycka så bra om folk.
Man blir så blå ögd mot sin vilja.
Kanske är de enda sätte, att man måste tänka framot,
Tänka på vad man själv vill komma, uppnå sina mål.
Och låta drömmen slå in!
Man är inte självisk bara för att man gör något bra för sig själv ibland.
Man måste bara våga tro på det man vill, även om rädslan kan vara stor.
.
/trogblondie
Kommentarer!
