Förlåt för dålig uppdatering igen. "jag vill bara känna mig lycklig som alla andra"
2011-11-06 / 13:56:53
Förlåt för dålig uppdatering igen! Men har haft en del för mig i helgen.
Va ute och fira kompisen i fredags, och igår låg jag med migrän stortsätt hela dagen.
Sen har de hänt lite andra saker, familje grejor.
Hitta detta texten och tänkte lägga ut den skrev den för 1-2år sen.
Och den heter/kallas för "jag vill bara känna mig lycklig som alla andra"
Skrev den någon gång allt kändes tomt, kändes som ingen tog mig för den jag var.
Och jag försökte göra de bästa av min situastion. Men allt blev bara fel.
Jag vet inte vad jag ska skriva...
Tankar och känslor snurrar jämt och ständigt..
Och det gör mig förvirrad...
Det gör mig osäker och rädd...
Rädd för att mina planer och förhoppningar
inte kommer gå i uppfyllelse...
Att jag till sist kommer sitta för mig själv,
I ett mörker av besvikelse och tårar...
Jag vill bara vara som dom flesta... LYCKLIG!
Jag vill inte känna mig ensam längre...
Man känner sig liksom mindre värd på någe sätt..
Och man bara söker efter trygghet..
Och allt blir baar fel..
Och man börjar känna sig utnytjad av alla...
Även om felet va ens eget..
Men man fortsätter bara söka..
För då är man ju redan så liten och vek..
Och behöver den där tryggheten..
Tills man tillsist, nån gång...
Märker att det man gjorde, det man sökte.
Bara fick en mer sårbar..
Att den närmsta kärlek och tryggheten
Egenligen är närmre än man trodde..
Man tappar hoppet om sökandet efter ett tag...
Man lever ensam liksom..
För att man känner sig så FÖRNEDRAD av alla killar man tyckte utnytjade en..
Och svårare blir det att tro på det äkta, det äkta man egentligen leta efter...
Och när man väl känner sig "kär" så vet man inte hur man ska hantera känslan..
Man vet inte hur personen känner fören själv..
Man blir osäker, och mycket blyg...
Man är samtidigt rädd för att det ska sluta som alla andra gånger..
Man vågar inte liksom uttrycka sig själv på samma sätt längre..
Man är lite vaksam av sig, för man tror ju fortfarande att alla killar är samma svin!
man måste försöka ställa om den tänkan.. Tänka posetivt...
Alla är ju inte svin, även om det finns många ut av dom...
Och jag börjar tveka mer och mer...
Tappa hoppet mer och mer..
Jag vågar inte längre.. Jag vågar inte tro...
Tro på det som sårat mig så många gånger förr..
Och varje gång jag är intresserad av någon.. eller visar intresse..
Så blir jag lite små nere... Tills känslan gått bort efter ett tag..
Och sedan kommer tillbaka.. Jag är nog för rädd att tro för mycket..
Och när jag vill tro.. eller börja tro på det mycket...
Så blir jag nere när lilla minsta tecken tyder på någe annat..
Jag blir osäker i mig själv.. Jag vet ju inte längre hur jag ska vara eller beète mig...
Jag försöker vara mig själv.. Men alla gånger går det inte...
Känslorna tar liksom över min kropp och själv..
Och det enda jag kan göra.. Det är att fortsätta vänta...
Jag vet inte vad jag ska skriva...
Tankar och känslor snurrar jämt och ständigt..
Och det gör mig förvirrad...
Det gör mig osäker och rädd...
Rädd för att mina planer och förhoppningar
inte kommer gå i uppfyllelse...
Att jag till sist kommer sitta för mig själv,
I ett mörker av besvikelse och tårar...
Jag vill bara vara som dom flesta... LYCKLIG!
Jag vill inte känna mig ensam längre...
Man känner sig liksom mindre värd på någe sätt..
Och man bara söker efter trygghet..
Och allt blir baar fel..
Och man börjar känna sig utnytjad av alla...
Även om felet va ens eget..
Men man fortsätter bara söka..
För då är man ju redan så liten och vek..
Och behöver den där tryggheten..
Tills man tillsist, nån gång...
Märker att det man gjorde, det man sökte.
Bara fick en mer sårbar..
Att den närmsta kärlek och tryggheten
Egenligen är närmre än man trodde..
Man tappar hoppet om sökandet efter ett tag...
Man lever ensam liksom..
För att man känner sig så FÖRNEDRAD av alla killar man tyckte utnytjade en..
Och svårare blir det att tro på det äkta, det äkta man egentligen leta efter...
Och när man väl känner sig "kär" så vet man inte hur man ska hantera känslan..
Man vet inte hur personen känner fören själv..
Man blir osäker, och mycket blyg...
Man är samtidigt rädd för att det ska sluta som alla andra gånger..
Man vågar inte liksom uttrycka sig själv på samma sätt längre..
Man är lite vaksam av sig, för man tror ju fortfarande att alla killar är samma svin!
man måste försöka ställa om den tänkan.. Tänka posetivt...
Alla är ju inte svin, även om det finns många ut av dom...
Och jag börjar tveka mer och mer...
Tappa hoppet mer och mer..
Jag vågar inte längre.. Jag vågar inte tro...
Tro på det som sårat mig så många gånger förr..
Och varje gång jag är intresserad av någon.. eller visar intresse..
Så blir jag lite små nere... Tills känslan gått bort efter ett tag..
Och sedan kommer tillbaka.. Jag är nog för rädd att tro för mycket..
Och när jag vill tro.. eller börja tro på det mycket...
Så blir jag nere när lilla minsta tecken tyder på någe annat..
Jag blir osäker i mig själv.. Jag vet ju inte längre hur jag ska vara eller beète mig...
Jag försöker vara mig själv.. Men alla gånger går det inte...
Känslorna tar liksom över min kropp och själv..
Och det enda jag kan göra.. Det är att fortsätta vänta...
/trogblondie
Kommentarer!
