trogblondie

Vi prata om mitt möte jag har nästa vecka på onsdag som vi ska försöka flytta fram.

För detta börjar bli allvarligt och något måste hända.

.

Hon undra hur jag mådde och varför jag hade tankar på att dra.

Ibland känns det som att andra förstår mig bättre än vad jag själv gör.

Vet ur jag tänker och mår, när jag själv nästan står där som ett frågetecken.

Vad ska jag säga och göra? Hur ska jag regera?

.

Min lärare ville iaf ha kvar mig i skolan tills jul, men det är inget jag har tankarna själv till.

Jag skulle ha dragit nu i veckan om det inte skulle ha vart det där mötet som är väldigt viktigt i mitt nu läge.

Så efter mötet går mina tankar till att dra, jag hoppas jag kommer få vara ifred.

.

För det känns som jag blir inträngd i ett hörn, jag kan inte andas.

jag kan inte vara jag, jag kan inte kämpa som jag ska.

Alla måste få vila upp sina krafter och de behöver jag just nu.

.

Min lärare svarade bara att jag inte får ge upp, att jag är ett maskros-barn.

Att jag är en riktigt kämpe och inte ska dra ifrån allt nu att jag ska bita i det sura äpplet och inte ge upp.

.

Jag ger inte upp bara för att jag flyr för ett ögonblick.

Jag behöver bara tid att tänka igenom det som hänt. Jag behöver få andas.

.

Jag har hört sen jag gick i tredje klass av min mamma att man aldrig ska fly ifrån sina problem.

För det löser inget iallafall. Min lärare sa samma sak idag.

.

Jag har stanna kvar i 9år men har det blivit något bättre? Allt blev bara värre.

Inte konstigt att hoppet försvinner emellan åt.

Inte konstigt att jag behöver det där andrummet för att orka ännu en dag.

.

Kämpa är mitt livsvaken och början på varje dag.

Men ibland kommer man ur balans, och måste tänka lite grann.

.

.