trogblondie

Om du drunknar i kärleken använd mun mot mun metoden
Kärleken går dit den vill, men inte dit den borde
Kärleken är het men bränns inte förrän den är slut
Vill han inte ha mig som jag är, så är det inte mig han vill ha
Det är proffsen som får kärleken att dö, snälla säg att du inte är amatör
Jag vill inte sätta hela världen i brand, bara tända en liten låga i ditt hjärta

Allt känns faktiskt okej!
Men på någor jobbigt sätt samtidigt :s
Vad kan jag göra åt saken?
Svaret är, INGENTING!

På måndag blir det min första skol dag...
Får se hur den blir, hoppas den iaf blir okej :)
Och imorgon blir det stockholm :)
Ska dit med mamma och hjälpa nån grosist :s HAHA !
Helgen har väl vart..? Okej :)
Men börjar få tillbaka mina sömnproblem lite granna :s
Inte lika roligt "/
Har inte så mycket att skriva om...

Varför leva efter andra regler?
Varför inte vara sig själv?
Varför inte STÅ för vad man gör eller gjort!
Varför inte bara vara ÄRLIG?!
Så mycket lögner och svek som det finns,
Och vi bara leker mer och mer!
Leker med andra så kallade känslor!
Det är inget man ska leka med!
Det är något man ska vara rädd om!
Någon visar liksom hur den känner för en!
Visar vad den faktiskt tycker om en!
Och även om man inte känner samma sak!
Så ska man inte ge falska förhoppningar,
Säga saker man kanske ångarar sen!
Och framför ALLT! Inte ge olika signalr!
Den stämmer FAN!
Den enda kärleken man få behålla, är den kärleken man skänker ANDRA!
Blir bara SÅ TRÖTT på alla lögner och svek!
Kanske var detta bara en lek?
Jag sneglar och ser, kollar bort och ler!
Skrattar och ber, säg att detta INTE va en lek!
Jag har så mycket jag vill säga DIG!
Men något HINDARA MIG!
Men min ILSKA, kommer till slut få mig att berätta,
Få mig att prata med dig!
Men när vet jag inte!
Det kan bli om en evighet, imorgon, idag när som HELST!
Om det inte bara tinar bort, som allt annat gjort!
Besvikelse är mitt förnamn, ångest mitt andra!
Men för det är det INGEN som ser, hur det egentligen är!
Jag fattar mig inte på allt det här!
Nått viskar i mitt huvud varje gång jag blir frustrerad och arg!
Att jag bara vill strypa dig långsamt!
Och ibland säger jag bara saker rakt ut, utan att tänka mig för :o !
Skulle ALDRIG ha sagt de jag sa till min mamma för nån vecka sen!
Och jag har ingen recpekt kvar för henne, jag är inte längre rädd för vad som händer om jag gör nått!
Och idag fick nått mig at tänka... Hur skulle jag egentligen ha vart om jag inte hade mina äldre syskon?
Det är ju dom som har fått mig att inte göra vissa saker, som jag annars kanske skulle ha gjort!
Det är väl för jag vet hur dom blir, och jag vet innerst inne att jag inte vill bli som min bror en gång vart!
Jag vill inte följa samma fotspår, men ändå vandrar jag den hårda vägen!
ÅH, vad jag HATAR mig SJÄLV IBLAND!
Jag känner mig som en jävla BOLL!
En boll som bollas fram och tillbaka!
En boll som tar slut på luft, och sedan pumpas upp igen!
En JÄVLA boll som någon bara skjutit iväg och glömt ute på gården!
En boll som inte längre tillhör NÅN!
FAN FAN FAN! HATAR BARA DET HÄR JUST NU!
OCH är bara så FUCKING besviken på DIG!!!
Du gör mig vilsen! Fattar du inte det!
Jag lägger inte skulden på dig, på nått sätt!
Men du måste förstå att du har en del i det hela!
Allt har och är blivit något annat!
Jag har inte blivit någon annan, jag är fortfarande den du lärde känna :)
Bara att JUST NU! Är det bara FÖR mycket!
Både alla tankar ,med DIG!
Och allt annat omkring!
Och på just den punkten om DIG, finns så många frågor utan svar!
Och så många funderingar och tankar!
Meningar som tappat ord, och meningar som saknar ord! du fattar...
Jag har ingen aning om hur jag ska hantera sitvationen mellan oss!
Ska jag bara skita i allt och låta det vara?
Eller ska jag prata med dig? Men jag vet ju redan dom flesta svaren, "vet inte"
Och det där JÄVLA "vet inte" är inget svar på en fråga direkt!
Jag vill ju bara ha ett ärligt och rakt svar, och du kommer med ett "vet inte"
Hur ska jag tolka det?
Det där "vet inte" ger inte mig nån förklaring om hur jag ska göra!
Jag irreterar upp mig på vissa små saker!
Små saker som är ouppklarade!
FAAAAN, FUCKIT ! FUCK ALLTIHOP!
Det störta problemet det är fan JAG!


Men ändå försöker jag få ALLT!
Så bra som möjligt,
men det ger motgångar...


                                  

Känslan finns kvar, men försvinner emellan åt "/
Men den kommer tillbaka snabbt där efter "/
Jag vet inte vad det är som spökar där uppe...
Men nått måste det väl vara?:o Eller?
Och varför ska jag kämpa för nått som aldrig kommer att hända?
Och varför ska jag sträva efter nått man börjat tappa hoppet om?
Varför ens skriva det här?!! :o
Ingen är värd mina ord, men jag måste rensa lite tankar..
Tankar om ALLT!
Mitt liv har bliviet ett HELT annat!
För jag har börjat inse vissa saker..
Saker som har fått mig att tänka om,
Och både gjort svagheter och styrkt mycket annat !
Och bara för nån dag sen, mådde jag faktiskt bra fast jag bär på en sån smärt!
Jag skrev ner det jag då tänkte på ett papper...
Och bara nån timma efter kom den här känslan tillbaka "/
Men på nått konstigt sätt så mår jag dugligt bra, bättre än vad jag brukar :)
Jag vette FAN vad jag ska skriva...
Finns så mycket, men det finns nog INGEN!
Som skulle orka läsa mina meningar, som ändå bara jag förstår :s
Äh, får väl bara försöka orka, och kämpa som alla andra gånger!


Jag blundar och ser,
Ler och ber,
Tittar upp och ser ännu en stjärna falla ner!

Tankarna snurrar fortfarande runt där uppe!
Och på nått sätt känner jag nån ilska!
Jag vet mot vem och om vad!
Och det känns bara så JÄVLA onödigt,
Men på nått sätt så har den där ilskan gjort att jag går och irreterar mig över en och samma sak!
Och den där irreterande känslan, vill bara STRYPA dig långsamt!
Jag vet inte vad det är, men du är bara så jävla fucking OFF !
Och det är en av många saker jag irreterar mig på!
Och det jag känner, både försvinner och byggs upp hela tiden!
Så just NU! Vet jag inte alls hur eller vad jag känner!
Allt är bara... Borta, bort spolat typ?!!
Mitt huvude bara BULTAR av tankar, och frågor utan SVAR!
Jag har förhoppningar, som aldrig kommer gå i uppfyllelse!
Men ändå tappar jag inte hoppet!!
Jag kämpar fast allt känns så FEL!
Jag har INGEN aning om vad jag ska göra, eller om jag ska säga nått?
Jag kanske ska förklara?
Jag kanske ska berätta?
Men HUR?! Hur ska jag berätta och förklara för nån som bara sitter och säger "vet inte" !
Nånstans där inne måste väl du känna hur fan det är!
Denna ilska går inte ut över dig!
Men eftersom du gör mig frustrerad ibland, så blir det som en besvikelse över ALLT det här!
Men den mesta ILSKAN, går ut över allt anat!
Det är inte meningen att den ska gå ut över dig om det känns så!
Men eftersom dom flesta tankarna snurrar om DIG!
Så blir det väl lätt så...
Jag ska fan sluta att hoppas, sluta att bara... VAD SOM HELST!
Åh! Får bara huvudvärk av det här :s !
Och skit i allt jag skrivit om du tar åt dig, det är bara tomma meningar som saknar en förstålse!

Jag känner nån slaks besvikelse "/
Tomma meningar som saknar ord!
Något saknas, och nått får mig att känna såhär!
Jag vet inte vad det är, jag sitter bara i min ensamhet och saknar!
Tänker om och om igen, tänker på DIG!
Är det kanske det som gör mig besviken på nått sätt?
Eller är det bara för att allt är så komplicerat?
Som gör mig så besviken och allmänt depp? "/
Jag vet inte alls om jag vågar ta det där snackat med dig som jag vill!
Jag vågar, men på nått sätt vill jag bara inte..
Kanske är jag rädd för att nått ska bli förstört?
Jag gör inget längre på dagarna, jag unviker bara det får mig att le "/
Eller det känns så iallafall!
Jag lever mitt egna RACE precis som alla andra gånger!
Men denna gång vet jag inte om jag kör det där racet rätt..
Eftersom jag känner såhär :o
Eller så kanske jag känner så här för att sen kunna gå vidare :) ?
Jag vill höra av mig till dig men ska inte göra det, DU får höra av dig nu!
Jag känner hur det kliar i fingrana att jag bara vill ta den där jävla MOBILEN,
Och skriva till dig och fråga vad du gör!
Men jag ska klara av att inte höra av mig!
Jag måste ju klara av att inte höra av mig, om jag sen ska glömma dig och gå vidare!
Men just nu... Vet jag vad jag känner men samtidigt inte!
Allt har blivit något HELT annat mellan oss...
Och mina tankar är något HELT annat nu!
Och det enda jag gör, det är att HOPPAS!
Men något jag lärt mig, är att när jag hopas,
händer det aldrig! Men ändå hoppas jag?!!
Det måste ju va för att jag ändå inte ger upp hoppet, eller?
Allt jag känner och tänker är det ingen som förstår,
ÄVEN om ni säger " jag förstår hur du känner, och BlaBlaBla "
Ni gör INTE det! Hur kan i veta hur jag känner, jag har väl inte samma känsla som du engång kanske haft?!!
Och det roligaste med det här, det är att jag är fortfarande "glad"
känner mig iallafall inte deppig som jag brukar när allt känns såhär "/
Kanske är det för att jag har lärt mig att handtera saker på ett annat sätt? ( jag vet inte )
Allt bara snurrar i huvudet med tankar, så jag till och med börjar se dubbelt :s
Livet ger oss alla motgångar, men jag har vart med om allt för många sånna!
Kanske har jag valt den svåra vägen att vandra?
Men varför i såna fall?
Är det för att straffa mig själv på nått sätt?
Eller kanske för att innertinne vill jag må såhär?
Jag vet INGET längre känns det som :s
Jag känner inte mig själv i vissa lägen...
Jag börjar fövandlas till det där monstret som alla andra :s
Det där monstret jag försökt hålla mig borta ifrån!
Jag håller mig fortfarande borta ifrån det, men utan stöd är det svårare!
Och ingen verkar se att man behöver det där stödet..
Visst man brukar tala ut och berätta, och fråga om hjälp!
Men jag är inte den som snackar den som talar ut och frågar om hjälp!
Jag är den typen som inte vågar, jag murar in mig...
Det enda sätten att rensa huvudet på är att skriva!
För pennar är den enda som förstår mig...
För den skriver rakt ifrån hjärtat, rakt ifrån min hjärna med tankar!
Och pappret är den enda vännen som inte säger något!
Denna enda som kan hålla hemligheter om beètenden eller tankar KÄNSLOR, VAD SOM HELST!
Jag blir så ARG och frustrerad på mig SJÄLV!
På all den här JÄVLA piss SKITEN!
Allt som bara får en att tänka och aldrig förstå VARFÖR!
Och som sagt, det finns aldrig några bra svar på en dum fråga :s !
Men ändå vill man ha ett svar, ett svar man kan FÖRSTÅ!
Jag är inte perfekt, och det har jag aldrig sagt heller..
Jag är inte konstig eller störd eller vad som... Jag är bara inte som ALLA ANDRA!
Jag skulle kunna skriva en BOK om allt som hänt mig !
En bok om alla mina känslor och tankar!
Bara tanken på allt får mig ledsen.. Gråter tårar nu när tanken och det förflutna ploppa upp när jag skrev förra meningen, om jag ska vara ärlig ...
Det är inte så här jag vill känna! Det är inte så här jag vill minnas min ungdom!
Men ändå kan jag inte bara glömma.. Jag behöver det där stödet jag aldrig fått!
Tårana blir bara fler och fler... Och jag fattar bara mer och mer.. men kan inte förstå!!
Jag skiter i det här skrivandet nu!
Det är ingen av er som kommer läsa det som kommer fatta ändå!!
Skit ner er !

Jag önska jag kunde göra mer för dig,
Än att bara förstå mig på DIG!
Hur du känner och tänker... Förstår att det är jobbigt juast nu "/
Fattar inte vad snubben håller på med! :o
Jag vet inte vad jag ska skriva!
Blir bara så frustrerad över hur han håller på!
Jag bryr mig om dig, och jag är rädd om dig, och JAG ÄLSKAR DIG!
Jag vet inte vad jag ska skriva, men han ska inte få hålla på så där!
Du är inte värd att få höra det han säger!
Du är värd att höra hur mycket du är ÄLSKAD!
Och inte att du är det ena och det andra :'(
Jag blir både arg och ledsen!
Detta är första gången jag skriver något som inte handlar om tankar/känslor eller som inte är en dikt!
Men blir bara så FRUSTRERAD!
Varför trycka ner en människa när problemet sitter oss en själv?!!
Varför trycka ner en människa med ord och besvikelser?!
Trycka ner nån med "våld" !
Du är inte värd det som händer!
Du ska va lycklig! Och få höra att du är ÄLSKAD! För det är du!
Kanske inte av han dåra, men jag ÄLSKAR DIG! Oavsätt VAD!
Jag skulle kunna skydda dig med LIVET!
För du är den enda som faktiskt förstått mig när allt vart som jobbigast!
Och den enda som inte svikit mig när allt är hårt!
Och ändå så kämpar du själv!
Jag är tacksam för att jag har en sån UNDERBAR person i mitt liv ! <3
Jag skulle kunna skriva en BOK om dig <3
Men det skulle nog ta sin tid haha :)
Men vad som än händer!
Hoppas jag att du ALDRIG glömmer att jag ÄLSKAR DIG! Du betyder så OERHÖRT MYCKET!

Jaha?
Ska man ta och skriva om då?
Har inte så mycket som jag kommer på just nu :s
Och jag kan ju inte skriva om vad jag gjrt,
eftersom jag har bestämt mig för att jag BARA ska lägga ut dikter eller tankar/känlor.
Allmänt bara skriva av mig typ :D Kanske tråkit, men smaken är som baken.. delad i två!
Vissa gillar de jag kanske skriver om andra inte :D
Vet att jag kanske kan va lite tråkit.. men vadå? de är väl vi alla HAHA !
Finns så mycket jag nyss ville skriva om, och VÄRSTA sakerna "typ"
Men så klart så glömmer man bort de så fort man logga in på bloggen :s
Tråkit tråkit.. så just därför tråkar jag ut er med denna text XD ! MOHAHA!
Nej men, tankarna är många och känslor bara växer och växer :s
Och mitt sinne för dikter! Är typ bara... BORTA! :o
Men lusten och tänkandet kanske kommer igen :D Vad vet jag?
Jo jag vet att den som pratar illa om andra i din närvaro, pratar illa om DIG i din frånvara!
Och en tips till er som gillar sex ute och på kanske lite mysiga ställen ;)
Ha inte sex i en trädgård, kärleken är blind men det är INTE grannarna!
Och som sagt, det finns aldrig något bra svar på en dum fråga! XD
Sen har jag lärt mig en till sak :D !
Den kärleken vi skänker andra, är den enda kärleken  vi får behålla <3
Och allt snack om glädje, att man kan bli glad av saker man köper eller saker man får, ochsåvidare!
Visst man blir ju glad om man får någe :D Men glädje finns inte i saker, utan den finns innom oss !
Och nästan samma sak med lycka, men kan inte köpa sig den :s
Och det roligaste är att LIVET är som en tärning! Det bästa man kan få är SEX!
Haha, är det jag och mina sjuka tankar? Eller stämmer faktiskt det här?
TrögBlondie, kan faktiskt oxå va SMART! XD
Jag ska väl inte TRÅÅÅKA ut er mer med mitt "onödiga" snack ! :p
Ha ett rent HELVETE! Spy ner dig, och skit blod XD !


Ps: Va bah TVUNGEN att skriva den sista raden :D Mohaha !

Har inte så mycket att skriva om,
Tankarna om massa snurrar bara! HAHA !
Och jag gömmer all min sorg med ett leènde :)
Kan väl inte säga mer än att jag börjar förstå,
Börjar ta ganska bra beslut om saker och ting!
Börjar se mig runt omkring,
Börjar se alla mina möjligheter :D
Och för en gång skull, så vet jag hur jag känner :D
Och vet vad jag vill med de mesta :D
Så JÄVLA skönt att bara vara FRI !
Fri med alla mina tankar :D
Med allt som jag bara spolat ner!
Spolat ner allt som tynger mig!
Eller de finns kvar, men jag bara tänkt bort allt!
Glömt alt, och de som tynger gömmer jag med ett leènde :D
Varför gråta och känna ångest, när man kan va glad :D
Är så JÄVLA stolt över mig själv just nu :D !
Och det BÄSTA är, att inga FITTOR lyckas trycka ner mig!
Allt känns så bra, men jobbigt på samma gång :D
Ord som är en gåta till en mening,
Tankar & frågor man aldrig får svar på :s
Men även om allt är så komplicerat..
Känner jag mig GLAD på samma gång :D !
Jag vill sätta punkt här...
Men det känns som det är något mer jag vill skriva,
Men i huvudet är det bara tomt, HAHA !

Tro dig inte fatta, tro dig inte veta!
Jag är den som gömmer de du aldrig kommer få veta,
gömmer de som ingen annan kan förstå,
gömmer de som får mig att falla!
För utan min tysnad, är jag inte den jag är,
och kommer ångra allt sen!
Så låt mig bara vara,
skriva är mitt sätt att gå vidare,
mitt sätt att glömma och förstå,
mitt sätt så ingen annan kan förstå och veta!
För det jag gömmer, är något som alla tagit ifrån mig!
Känslan att lita på nån är för liten,
efter allt jag fått tagit smällar för!
Mina ord räcker inte till för att förklara min smärta!

Då när man bara vill försvinna och gå,
Bara lämna allt och förstå, glömma det gammla,
Och börja om på nytt, är de alltid något som hindrar en !
Man vill bara slippa allt, bara skita i allt!
Man orkar inte mer, men ändå kämpar man på!
Ångesten är stor, och känslor bara växer!
Jag vill kunna förstå, och bara skita i allt och gå!
Men de är alltid något som får en ångra sig,
samtidigt som man faktiskt vill försvinna bort!
Jag mår illa av den här känslan, jag vill bara spåtta på er som aldrig brytt sig!
Spåtta på er som aldrig har förstått, och alla fittor till "kompisar" man haft!
Spåtta på ALLT som bara förstört!
Spåtta på det det man ångrar och det man gjort!
Ingen är perfekt, men ändå visar ingen respekt!
Alla är inte likadana, men vissa har visst svårare att förstå det!
Och vissa blir som alla andra vill!
Varför inte bara SKITA i vad fan alla andra tycker!
Folk kommer alltid tycka saker, så varför lyssna på BULLSHIT!


Var den du är,
Stå för vad du gör,
Stå för vad du säger,
Och fortsät att stå på dig!
För du kan inte vara någon annan!
DU är DU !

En bra kille är:

Han som bryr sig mest om dig.
Han som inte utnyttjar dig bara för att få vara med dig.
Han som kan få dig att gråta med sina vackra ord.
Han som kan få dig glad när du är nere.
Han som vill visa upp dig för hela världen.
Han som kan skriva allt om dig på msn och inte bryr sig om hur många tjejer han förlorar.
Han som alltid kan ställa upp.
Han som vet när du är ledsen och när du är glad.
Han som betyder mest i dina ögon.
Han som kan vända sig till vem som helst och säga: detta är min flickvän.
Han som kan hålla din hand framför sina vänner och säga: det var hon jag pratade om


TOG DENNA FRÅN BDB !
Den stämmer ganska bra :)

Börjar få brist på mina tankar till att skriva dikter "/
Det är väl typ lusten som börjar försvinna,
Men vet att den kommer komma sen igen :D

Jag kan tänka mig tanken,
Men inte föreställa mig den,
Jag kan se men inte blunda och kolla,
jag kan fatta men inte utan en mening,
Jag kan förstå vad som håller på att händer,
men vill bara inte inse och förstå det själv!
Jag vet hur mycket hårda ord sårar,
och jag vet hur det känns att inte hitta rätt,
jag kan se mig omkring,
men jag fattar ändå ingenting!

sorgen den är stor, precis som du tror!
Ångesten du bär, är som den jag är!
Saknaden du känner, är som mina händer!
Det du känner, är långt ifrån värkligheten!

Jag trodde jag hade glömt, efter alla dessa dar.
Men ändå finns du fortfarande kvar!
Varför är det så här?
Och varför blev det så där?
Allt börja så bra, tills jag gjorde ett misstag!
Djupt där inne, jag känner ett hat.
Jag vill kunna förstå varför är det så svårt?


 

Blir ingen dikt denna gången!
Har bara inget att göra, sitter uppa här mitt i natten/tidig morogn?
Har sovit bort HELA DAGEN ! Sjukt!
Visst jag har vaknat typ gått på toa och sådär,
men somna om lika fort gick upp typ 2 inatt..
va fortfarande trött/seg men här sitter jag och skriver ovättiga saker!
HAHA ! Ska väl försöka sova snart, ska träffa kuratorn imorgon gör studiebesök och sådär :p
Jahja, finns inte mer att säga än att allt är så FUCKING SJUKT!

Jag vet inte vad jag ska skriva?
Har bara lusten till att uttrycka mina tankar på något sätt,
men det blir varken lätt eller rätt...
Allt bara snurrar, tankarna bara flöder över.
Kommer alltid på något nytt innan jag sagt de gammla.
Jag grublar och ber, ser och ler.
Tankar som bankar och känslor som växer.
Tiden går, men det är ingen som förstår.
Du tänker och tror, att du svor.
Svor på de du sa, på det du lova.
Men du svek och bedrog, bröt ditt löfte till min tro.
Du är inget mer än bortglömd som i fjol!

De finns över TUSEN ord och meningar som jag kan säga för att förklara min smärta och sorg!
TUSEN ord och meningar att förklara mina känslor och tankar!
TUSEN ord att kunna förklara hur jag känner!
TUSEN ord att kunna förklara vad jag tycker om PRECIS JUST DIG!
Men i det här SJUKA samhället kan man inte tycka och tänka som man vill!
Samhället styr oss ALLA! Även om du själv inte tror det!
Grupptryck är en sak av många som får dig att inte våga säga NEJ eller som du tycker!
Och de sägs att man blir som man umgås, ganska sant!
Vi ljuger för oss själva och tror att allt är bra, men kolla inerst inne!
De finns så mycket som vill komma ut!
Men vi lever i ett SJUKT samhälla, fullt med lögner, svek, våld och droger!
Är jag den enda som vågar stå för vem jag är? Vågar tycka och tänka som jag vill?
Den enda som kan va ÄRLIG, den enda som kan hålla de jag lovar?
Jag vet att jag oxå har gett mycket smärta, och gjort dumma saker!
Men livet står oss dyrt, och man lär sig oftast av sinna misstag!
Kanske inte alla, men iaf 50% av befolkningen!
Ni som inte kan stå för vem ni är och tycka och tänka som ni vill!
Tänk efter, vill ni leva i en enda står LÖGN om er själva?
Jag vet inte vart jag fick all min luft ifrån, blev bara så IRRETERAD när jag satt och tänkte!
Själv är jag trött på allt som bara får en att hoppas, mådåligt och allt annat jävla SKIT!
Mina misstag och felsteg har fått mig att tänka efter, fått mig att inse och förstå mig på de här SJUKA samhället!
Man blir väl hellre sårad av sanningen än av lögnerna?
Och för de andra är det väl bättre att va ÄRLIG och ta sina konsikvenser,
Än att ljuga för att få det låta bättre, och sen få ÄNNU mer skit!
Jag har tänkt och bestämt mig ! Jag kommer inte va en FALSK FITTA som MÅNGA MÅNGA MÅNGA ANDRA!
Jag hoppas detta fick dig att tänka till en viss del !