trogblondie

Min syster och jag har alltid vart väldigt nära, enda sen jag va liten.

Men när hon blev 15-16 flytta hon hemifrån då hon blev med barn.

Vi tappa kontakten och va inte längre lika tajta.

Men när jag blev 13 hade jag det otroligt jobbigt, och hon började vara med mig i skolan som moraliskt stöd.

Då skolan ansåg att det skulle va en bra idè för mig för att komma igång och hoppet om att jag skulle sköta mig.

Så blev inte fallet riktigt, men lite skötsamare blev jag.

Under den tiden blev vi allt tajtare och idag är hon mitt allt. Min ena styrka att jag har orkat.

Så många gpnger hon har fått mig att orka och fått mig att tänka om och om igen.

Så många gånger jag vart på botten och bara viljat försvinna. Viljat ta livet av mig.

Men så svag är jag inte, jag har kämpa för varje fotsteg jag tagit.

Med min systers hjälp breve mig och i tankarna.

Och tanken i mig säger bara jag skulle ALDIG kunna svika det enda jag orkar leva för.

Min syster och hennes 4 underbara barn. Jag va rätt liten när jag blev moster första gången,

så hennes äldsta dotter blev 11 nu i sommras.

---

jag ser upp till min syster och hennes ärlighet till 110%

Och hennes barn är ljuset i mitt liv. Jag älskar dessa människor så sjukt mycket.

Att jag har tatuerat in min systers namn och fotstegen runt om står för hennes barn.

.

.

.