trogblondie

Alla har vi väl tänkt på döden någon gång? - Iallafall jag.
Vad händer när man dör? Skulle någon minnas och sakna mig?
Och vilka skulle gråta? Och vilka av sina förflutna vänner skulle dra den där valsen
"ååh vi kände varandra så bra osv" För så är det ju. När en människa dör speciellt någon yngre....
Så framställer sig ALLA som dom va/är den dödes vän. Medans sanningen är att de va erkesfiendet typ...
Sånt händer hela tiden, iaf då när ungdommar i min stad (Eskilstuna) Tagit livet av sig.
Hoppat framför tåget eller liknande, så kände helt plötslig hela världen denna människa?
Är inte det rätt patetiskt? Jag kännde ingen av alla dessa som gått bort ifrån oss men jag visste vilka de va...
Eller de fans en som jag kanske kände någon proecent men vi va ju inte "bästa vänner"
Jag gick på hennes minnes stund, men aldrig på begravningen. Då jag tycker den är för personlig och ska tillängnas för dom som stod henne närmast. Men alla tänker ju tyvärr inte så...
Döden kommer nog vara ett enda stort frågetecken tills man ser den i vitögat....
Eller när de är dax för var och en av oss, den vanligaste frågan brukar vara om man är rädd för döden?
Jag är inte rädd för den, men jag har respekt för den, så många oskyldiga liv den tar dagligen....
.
Denna låten vill jag ha på min begravning, eller åtminstånde på min minnes stund.
Det har jag sagt i många år nu och jag hoppas min levande talan har hörts...
.
.