trogblondie

Oj mycket som har hunnit hänt och mycket som händer...

Jag har som sagt, och som ni märkt tappa mitt skrivande... Är full medveten om de själv!

Och varför vet jag väl inte egentligen.. de kan jag nog få fundera på länge...

Har egentligen massa jag kan och tänkt skriva om... Men när de väl kommer såhär långt får jag hjärnsläpp!

Mins inget, vet inte vad jag ska skriva..? Precis som om jag skulle strax upp på scen för att hålla tal, men tappar replikerna...? (pinsam tysnad)    Eeh..eeh några stamm ljud kommer ut... (tyst igen) Tanken som dyker upp " Oj kom dom där ljuden ifrån mig? Är de nu jag ska fortsätta?" Nytt försök... Tanken som hinner komma precis innan "Aah de är nu jag kan komma och hitta på vad som helst?!" Ut ur munnen kommer nu bara en massa skit prat, helt onödiga saker, som hur jag satt på mig skorna innan jag gick hemifrån? WHAT?! liksom...

Då kan vi börja prata om förvirrad, skum, osäker? ... Ja allt vad ni nu skulle kalla de...? Snurrig...

Något i den stilen förvirras mina tankar bort när de kommer till pennan att skriva... Eller när jag ska förklara eller berätta... De kommer liksom inte fram och ut som de ska...  De fasnar som en slämklump i halsen. "HOST HOST"

Spottar ut den, och de enda som kommer upp är en slämmig snorklump som är tjock och näst intill lite hård, GUL!

Blää känner smaken av gammal ciggaret, ruttet och dålig andedräkt... Och jag försöker igen få hur mig de jag skulle säga och få sagt ifrån början... Jag kommer igen med slämmklumpen fasnar i halsen igen och jag hostar. Samma smak denna gång oxå, med en kvälning nära på att spy... Efter många försök, har jag fått ur mig de. Men inte som jag ville få det sagt, skulle finnas mer förståelse då. Precis som jag tar ett steg fram men två tillbaka lika fort, som om jag är rädd för nått? Som om jag döljer nått? Antagligen sanningen om mig själv, sanningen ingen vet förutom en, en enda! Kan ju liksom lika gärna gå till stan och visa vad jag har under min långa rock och skrika "heej hallå! Kolla här" och sen blåtta mig för hela stan, och snart är de störta nyheten som alla pratar om. Och historien förändras, precis som visk-leken när man va liten, mins ni den? Jag viskar till den som sitter höger/vänster om mig tex "en trippel chees" och när varvet gått runt och den sista ska säga högt vad jag skulle ha sagt så blev de helt plötsligt fel? "kristers ris" Eeh va? ursäkta? vart kom krister ifrån och vadå åt han ris? Och då har sagan fått en ny början eller bara ett roligare kapittel. Jaa ni fattar... Hm hur ska jag slingra mig ur detta nu då? ... Har bara skrivit i mettaforer som de kallas... På de sätte får jag ur mig allt! Men endast dom kloka förstår helheten!