trogblondie

För jag kan faktiskt inte skriva på beställning de kommer som de kommer...

Min tid i skottland som ni vet gjorde mycket med mig, (bara till de bra)

Men jag hann inte mer än hem så började helvetet braka loss och jag börja tappa bort mig någonstans...

Och kämpandet va på si så där ruta ett igen... Men jag föll aldrig lika hårt tillbaka som alla andra gånger...

De är inte värt de längre.. Och anledningen till varför jag helt plötsligt skriver nu efter så lång tid...

Är för att jag kände att jag någonstans måste ta och skriva av mig...

Så SJUKT mycket blandade känslor och tankar, som bara gör mig GALEN!

Tankar som blir känslor, och känslor som blir tankar...

.

Det känns som att jag bara ger och ger men får inget tillbaka... (detta gäller först och främst en speciell person)

Känns som jag lägger ner för mycket, för så här ska man väl inte må och känna?

jag lägger ner hjärta och själ i allt jag försöker göra, vad får jag? ...

Massa gulliga saker sagda med ett svängande skumt beteènde?

jag blir galen, jag mår inte bra och jag börjar tvivla... Hur mycket och hur länge till kommer jag orka?