trogblondie

Efter en lång lång lång tid skriver jag för första gången i bloggen....

Känns konstigt, har ju egentligen inget att skriva om fast de finns MASSOR!

Först ska jag kanske börja med och säga att bara för detta inlägg,

betyder de INTE att jag tar upp bloggen igen!

Mitt sett i alla år har ju vart skrivandet (dikter, tankar, känslor, funderingar osv.) eftersom jag aldrig prata med någon, då jag inte hade nån tillit för nån, och alla måste ju få ur sig de där inne, mitt sett blev skrivandet.

Skrivit sen jag va ca 6år men nu de senaste 2 åren har de glidit ifrån mig... Varför vet jag inte, kanske har jag inget behov utav det? Eftersom MYCKET och MÅNGA saker är och har blivit bättre! De har hänt rätt mycket när jag tänker till och kollar bakåt i tiden hur de har vart! 

 

 

^^ Och de märker även mina närmaste och även folk utefrån att jag förändrats osv.

Börjar känna av förändringen själv oxå, känns skönt och jävligt bra!

Och att andra ser och märker av att jag förändrats, får mig glad!

Bekreftelse att jag faktiskt börjar komma nånstans...

 

Går på ett "speciellt" möte engång i veckan (av egen vilja och insiativ)

Då jag tidigare hade alkohol problem, och själv ville göra nått åt de!

Samt hitta mig själv och få stabilitet inomborts, och jag lär mig bara mer och mer.

Ser vissa saker på ett annat sett, tar in, tänker om osv.

 

De första "tanten" fråga mig va vad jag ville få ut av mina möten?

Jag visste ju knappt själv varför jag va där...

Men jag svara "veta vem är jag" 

Alltså vem är jag mer än Matilda... 

 

 

Efter några samtal säger "tanten" du känner dig själv väldigt bra, (vilket jag själv vet om)

Jag har ju svar på alla frågor och vet vilka vägar/möjligheter eller förändringar jag har och vad som behövs göras osv osv.. Men så liksom tar de stopp... Jag kommer inte längre än så!

 

Och där kommer just de där in "vem är jag?" 

 

Efter dessa alla samtal har jag lärt mig saker om mig själv, fått vissa saker svart på vitt...

Och även öppna ögonen för vissa sanningar... 

 

Känns skönt att jag nu vet hur vissa saker funkar, och att nån ser dom sakerna jag inte ser...

 

 

Hänger ni med? ....

Alltså jag ska hela tiden tillfredställa alla andra så dom blir nöjda...

Sätter liksom aldrig mig själv i första hand...

 

Som en vän till mig sa för inte allt för länge sen...

 

Fick mig att tänka... Och så kanske de är..? Eller de är så de är!

Så många gånger jag gjort vänner nöjda, men själv veta om vilka konsekvenser jag skulle kunna få...

Och fått tagit vissa smällar... Men ändå ställa upp med medvetnadet vad som kunde vänta..

 

Nog pratat om detta... Inlägget blir visst längre än jag hade trott!

Behövde kanske skriva av mig lite... Va ju trots allt ett bra tag sen sist...

 

Vad kan jag mer berätta? ... Har ju hänt massor! Men sen när man ska komma på de får man hjärnsläpp...

 

Jag sa att jag flytta till eget... Men söker för fullt om en större!

Nämnde att kärleken blommat? Pojken min heter Rickard han är rätt mycket äldre än mig...

Vilket säkert störs av andra och dom som undrar en massa och tycker massa...

Men så länge mina närmaste och hans närmaste tar de bra och accepterar det! 

Sen skiter jag/vi om alla andra... Huvudsaken är att vi trivs med varandra osv.

Hm.. Va de nått mer jag skulle kunna berätta...

 

Mjo... :/

Två gamla vänner till mig har gått bort på mindre än 6 månader :( 

R.I.P Jonis & Dan, ni är nu 2st utav dom vackraste änglarna där uppe som ser ner på oss! <3

För alltid saknade! ... Aldrig glömda! Ni finns i våra tankar, ta hand om varandra! 

 

Jaha sen då? Nått mer...? Njää inte vad jag kommer på...

Men vill ännu fortsätta skriva... Bara låta fingrarna flöda över tajenterna,

låta de komma som de kommer...

 

Men då blir nog detta inlägg rekord långt... 

Slänger kanske ut nått efter detta ist då... Vi får se vi får se!

 

KRAM!

Tills nästa gång... (ska försöka skriva oftare)