trogblondie

Sen nådde jag botten lika fort...

Först den där känslan, de där jobbiga...

Det där jag inte har ord för..

Allt de som är runt omkring...

Jag får inte ut ett ord,

de enda som kommer fram är gråten i halsen jag försöker hålla inom mig...

Men det brister... Det bara kommer...

I några timmar fick jag känna mig någolunga okej.

Tankarna och alla dom jobbigast känslorna fanns inte där...

Det räckte bara med att allt blev som de va innan...

Och inte blev det bättre när man blev påmind om de igen...

Nån/några timmar va allt jag fick, innan det bröt ut igen...

.