trogblondie

jag går ensam på min väg, som en ensam indevid.

Jag räkna mina korta steg,med skuggan breve.

tittar ner mot ån som blänker som en stjärna...

som jag följde men den fick mig att falla..

Jag andvände mitt hjärta som en simpel kompass.

Ååh jag följde en stig ut i skogen någonstans.

stigen tog slut, men jag sluta inte gå..

Jag titta upp mot himlen sen torka jag min tår.

Känner sorgen i hjärtat torkar tårna som fällt..

Jag behöver tid att tänka genom det som hänt.

att tackla problemen att kunna stå kvar, att bli ett med min smärta

men ja, jag är ensam igen, går en väg utan slut för jag vill tänka själv!

Ser en stjärna, som faller från skyn, önskar om mitt liv, önskar bort min tid...