trogblondie

Känner mig riktigt duktig som har uppdaterat min blogg skrämande ofta nu "haha"

Förr va de kanske en gång i veckan

ibland en gång i månaden ibland inte alls... -_-

Nu har det vart varje dag!

Men kan hända att jag kommer in i en svacka där jag slutar skriva ett tag...

Men då uppdaterar jag er om det ;)

---

Har ju sagt att jag ska lägga upp dikter skrivna av mig, och de hade jag tänkt att göra oxå.

Här kommer en dikt som jag skrev när jag va i djupa depressioner...

Men först en liten "samman fattning"

---

Jag hade de riktigt jobbigt med vänner, familj, skola, kärleken, känslor osv.

Jag fick såna depressioner att jag inte sov på 6 dygn.

Jag verkligen försökte sova men ögonen gav mig inte en blund. Tankarna flög fritt omkring...

men efter dom 6 dygnen somna jag till sist och sov i 2 timmar och va sedan vaken 2 dygn till...

min kropp va helt ut pumpad på kraft och luft. Jag kvävdes av min smärta inom mig...

Efter dom 2 dagarna utan att sova började jag sova mera,

kunde somna på kvällarna/nätterna men sov aldrig länge...

Och varja gång jag vakna, vakna jag av att jag grät...

Nu undrar folk varför jag inte sökte hjälp osv... Och anledning till varför är enkel.

Jag ORKADE inte med att mer folk skulle bli inblandade i mitt liv.

Och jag visste att de skulle gå över med tiden. Och de gjorde det.

Efter ungefär ett år efter de här skulle jag bli uträdd om jag hade ADHD.

Men eftersom jag hade drabbads av panik ångest skulle vi utreda de det först.

Och de visade sig att jag hade socialfobi och är/var i djupa depression.

Och dom tyckte inte att den utredningen visade större tecken på att jag eventuellt skulle kunna ha ADHD.

Så vi gjorde aldrig den utredningen. menskulle behöva kolla upp de igen...

I vilket fall så hade jag en SJUKT jobbig period under min depression osv.

Och skrev denna dikten...

.

Blå som ett bär.

Jag har blivit kvävd,

av ågesten jag bär!

Den tynger mig hårt,

av smärta och sår!

Jag kan inte förstå,

hur jag egentligen mår!