Hur? Den enda frågan...
Hur ska man göra?
Hur ska man tolka allt?
Ska man se det som ett bra ting?
Eller ett dåligt ting?
Ska man gå vidare..
Eller fortsätta på det man har påbörjat?
Så många olika signaler...
Så många frågetecken...
Så många funderingar..
Och den enda frågan: Hur kommer allt sluta?
Att man kan känna sig så vilsen varje gång?
Inte veta nånting.. Man bara väntar..
Väntar på att ta smällen igen..
Man vågar inte hoppas förmycket..
Även om man verkligen vill satsa...
Man är för rädd, men tar ändå risken?
Man försöker gång på gång..
Och kvar lämnad blir man med sorg...
Tårar som rinner, och en enda frågan: Varför?
Allt är för stort för att kunna förstå..
För komplicerat för att någonsin kunna fatta..
Känns som jag sutti i denna båten många gånger..
Men vet fortfarande inte hur man ska hantera situastionen...
Det blir som något nytt man aldrig gjort förut..
Eftersom känslan är likadan, bara lite annulunda...
Och de är det där "annulunda" som gör det så svårt..
Gör det så svårt att fatta allt.. att kunna förstå allt.. Att bara kunna vara..
Är det mig han tycker om, eller skalet som skymmer det där inne?
Många frågor utan svar...
Lovisa Matilda G Wiman
