trogblondie

vet inte vart jags ak börja?
Helgen har ju sett ut som alla andra helger.. vilket menas HELG=FEST!
Har haft en STOR tanke lördag-söndag om jag ska lägga ner drickandet?
Vara nykter nu till jag fyller.. hm klarar jag av de lite mer än 6månader?
Tveksamt, det är ju jag som är "The PartyQvina" Haha!
Men har lekt lite med tanken.. Men har icke bestämt mig än..
Mitt motto har näsan alltid vart.. ( LIVET ÄR EN FEST! )
Men jag pallar fan inte med att vakna varje lördag med ångest och bakfylla..
Va sugen på ännu mer öl, men må piss..
Det är inte så jag vill se mitt liv.. Visst, jag är ung och har hela livet framför mig..
Men WHAT EVER? Jag vill inte sluta som pappa om jag skulle dricka för mycket för ofta hela tiden..
Ni som löser bloggen kanske inte vet om att min pappa är sjuk :(
Och allt vare att han supit ihjäl sig i prencip.. Och inte bara de.. men men..
Och jag skulle inte vilja se ut som han om ett par år, och kanske dö av samma anledning smo han kommer?
För när min pappa går bort.. och folk säger jag beklagar, hur dog han?
Och jag kan ju ite ljuga och säga "han halka och bröt nacken"
Då måste jag stå ut med och näsan skämmas över och säga... Min pappa söp ihjäl sig..
Ganska sorgligt faktiskt.. Jag skulle vilja minnas den där fina/bra bilden av min pappa när han går bort..
Som alla andra vill göra som mist sina förläldrar.. Men den bilden kommer jag aldrig kunna ha av min pappa..
Han har vart pundare och knarkare hela min uppväxt.. Visst han la ner drogerna ett tag och bara drack..
Men han börja igen sen och nu är han ren ifrån de igen.. men han dricker ju fortfarandra..
Och vad kan jag och familjen göra? Svaret är ingenting.. han lyssnar inte..
Min pappa har förlora allt egentligen.. men nu har han vunni ite tillbaka..
För han fick ju inte träffa mig på 8år och mina syskon va inte så förtjusta i att träffa han ett tag heller..
Efter allt ont han gjort.. men när jag va 10 fick jag börja träffa pappa igen.
För mamma tyckte jag va tillräcklig stor ifall nåfot skulle hända..
De tog mig många gånger inna jag vågade ringa min mamma första gången..
Inna va jag rädd att pappa skulle bli arg eller göra mig något..
Men en dag ringde jag till mamma och kom hem.. Pappa hade börjat bråka med sin då nyvarande tjej..
Dom slogs och jag såg blod på han bara nävar och de rann ifrån pappas tjejs ansikte..
Jag va bara ett barn! Jag behövde inte se de där.. Men de är inte de enda jag sett genom mina dagar och min uppväxt men en punadare och alkoleserad pappa.. Dröjde inte länge tills min bror börja med droger heller..
Men idag är jag glad för hans skull.. han har nu vart ren närmare 2år och har en son.
Nu sitter jag och skriver om vilken svin min pappa egentligen är.. vilken jag inte skulle göra..
Men men.. Det är inget jag kan förneka.. och inget jag kan ändra på..
Nu har jag iaf berätta en del av de hela.. och den enda delen jag kommer berätta här på bloggen..
Skit sak samma de där.. Jag funderar starkt på att sluta dricka ett tag.. men kommer jag lyckas?
Kanske kanske inte.. jag vet inte.. jag ÄLSKAR öl och de är GOTT!
Och om jag inte lyckas vara nykter till jag blir 18 kanske jag kan minska på mängden?
Allt är så komplicerat runt om mig nu.. allt mellan himmel och jord..


 

Den dagen den sorgen...

Fan tankarna går i femhundraåttio...
Och jag stänger mig inne..
Tar ett nytt andetag och försöker!