trogblondie

vet egentligen inte alls vad jag ska skriva...
Har bara lusten till att skriva men om vad?
Tanken om "börjar jag bli som förut" har ploppa upp ett par gånger..
Att jag börjar bli den där Matilda som inte alls pratar..
Som inte alls uttrycker sig, den där tjejen med leèndet på läpparna och tyngden i bröstet?
Jag skriver ju inte alls mycket längre.. Jag pratar inte om de innersta med mina så kallade "bästa kompisar"
Jag låter det bara vara.. försöker acceptera det och gå vidare..
Låta nån såra mig, men fortfarande acceptera det.. inte stänga mig inne..
Har dock inte blivit direkt "sårad" än men det har väl hänt mycket annat..
Men de är sånt jag bara försöker acceptera, för det är ändå inget man kan ändra på...
Försöker inte tänka så mycket heller, det får bara en mer deprimerd..
Och vad är de bra för? det är ju bara sig själv man trycker ner..
Haha, har även tänkt på att.. jag är bättre på att ge andra råd..
Hjälpa andra ge bra råd och förstå mig på dom bättre än mig själv..
Även fast jag kan sitta i en liknande sits.. skumt.
Har tänkt på de rätt ofta.. och har börja försökt ta åt mig av de jag säger till andra :)
Bra början! En bit på starten iaf..
Aah nu vette fan.. nu skriver jag bara som tankarna flödar i huvudet..
Men what ever? det är väl de som är bra, eller?
Jäjä, några sista ord ifrån mig...

 

Att fela är mänskligt,
Att förlåta gudomligt !