trogblondie

Det är som vanligt, jag vet egentligen inte vad jag ska skriva...
Huvudet arbetar för fullt där uppe, och jag fattar ingnting...
Inte just nu iaf.. så mycket mysko så mycket oväntat...
Och så mycket som kan förvirra en, en fråga, många svar... Men inget all lita på..
Lögner både ifrån höger och vänster, varför lysna? Varför bry sig?
Vad fan vi lever i nuet, vi lever livet, vi lever många i det förflutna...
Ja jag ställer mig samma fråga precis som du: vad babblar jag?
Men de stämmer om jag skulle utväckla det hela...  Vem finns det att lita på?
När exakt ALLA vänder ryggen emot en?
- "Jag skulle aldrig kunna göra så mot dig, det vet du!"
BULL SHIT!
Ni bryr er inte.. Men för mig gör det ont "/
Ni trampar rätt egenom mig..
Och ni undrar varför jag inte litar på folk?
Nej fan jag skiter i det här och bjuder på en av mina dikter :)
Länge sen en sådan kom upp på denna bloggen som jag egentligen skaffa för att BARA skriva dikter i ...

 

Kärlek?
För komplicerat.
Så omtyckt, men ändå så hatat!
Så förnedrande och smärt fullt.
Så otårligt, vänte fullt...