trogblondie

Är det ett steg fram?
Eller är det bara väntan på något dåligt?
Någon bra kanske?
Den frågan kan man ställa sig.. Om och om igen...
Och svaret kommer när man minst anar det...
Och jag hoppas det inte slutar som alla andra gånger..
Jag vill inte det.. Det får inte göra det!
Jag hoppas det inte har förstört något..
Det får inte ha gjort det.. Det har inte förstört något!
Det bara inte får hända igen.. Jag orkar inte med det..
Det kan inte sluta så.. Alla teckan tyder på så mycket..
Både bra och ibland dåligt.. Mest bra, hoppas jag?
Det kan inte tyda på något anat...
Jag kan bara fortsätta be till den guden jag aldrig lita på..
Fortsätta vänta, se vad som händer, och hantera situastionen då!
Jag vill bara att det ska vara som nu, fast mer tätt intill!
Och att det bara ska fortsätta leva...
Allt skulle vara så underbart.. Och jag är värd det.. Eller?
Värd det efetr en sån längtan... Längtan jag gömt mig för ett tag.
Längtan jag gömde i ensamhet och tysnad...
Liksom allt bara svartnar och man försvinner in i sitt egna sagoland.
Sitt sagoland där drömmar blir verklighet!
Där man kan sväva på rosa moln och aldrig mer tänka på vad som kommer hända efter...
Där man bara lever livet efter varje minut, varje antetag och varje hjärte slag...
Där bara pulsen rusar hej vilt, och allt, ALLT är bara så, SÅ perfekt!
Men det enda jag kan göra, det enda jag kan forstätta att göra...
Det är att be till den gud jag aldrig lita, och bara vänta...