trogblondie

Kan ju börja med att skriva
Att... Mamma åkte till malta idag...
Så kommer vara hemma själv i 2 veckor nu..
ENSAMT! :(

---

Och sen har den där kärringen,lämna mitt mobil nummer  till hennes kamelryttare!
För att han kanske skulle sova här på måndag... Är hon dum eller?
Sist låste jag ut han förfan!  Så Jag kommer fan inte svara när han ringer..
Och om jag svarar kommer jag komma med en liten vit lögn XD
Kommer fan inte vara själv med de där ÄCKLET! Jävla pervo den där snubben!
Över till något annat nu...

---

Jag känner mig bekväm, men ändå veldigt osäker...
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra eller beète mig i vissa tillfällen...
Jag vill bara vara mig själv, vilket jag är.. Men jag har förendrats...
Jag märker det på hur jag är.. hur mina tankar och känslor har förendrats..
Men har jag förendrats till det bra eller de sämre?
För mig kanske de är bra? När jag inte längre tänker som förut..
Jag har blivit mer förnuftig, börja se saker med andra ögon..
Och jag har börja tröttna på saker som fått mig tänka om..
Kanske är de därför jag lever i min ensamhet med min saknad?
Min saknad till det bättre, min saknad till det som gör mig starkare?
Min saknad om att nån ska tycka om mig...  Tycka om mig för den jag är.
Och inte för den jag kanske borde vara?
Min besvikelse innom mig har gjort en stor del oxå..
Den har fåt mig att se saker anolunda, fått mig att snart göra saker..
Saker jag inte skulle göra annars.. För att jag är för rädd för att såra folk..
Men sanningen måste fram nån gång, hur tung den en är..
Man kan inte bara sitta och titta på, sitta och ta skit...
Och folk tror att de ska va så? Att de är så man ska behandla en..
Jag har tröttna på de.. Det har fått mig att vara någon jag inte är..
Jag vill bara skrika ut all min ilska.. och bara försvinna in i drömmen!
Drömmen där jag kan finna kärlek och lycka...
Där jag kan känna mig fri, men ändå älskad!
Där jag kan flyga på mina rosa moln och bara vara så lycklig!
Lycklig med dig.. Vem nu dig kommer bli?
Och kommer de bli snart? Jag hoppas det..
För jag orkar snart inte mer..

Lovisa Matilda G Wiman