trogblondie

Sen kväll... Och imorgon smäller det.
Eller aah, för mig smäller det, eftersom vi firar mig imorgon :D
Fyller egentligen på söndag :)
Och jag hoppas att dagen/kvällen blir lyckad imorgon ;D
Får hoppas på det bästa, och sen blir det ju vad man gör de till får man tänka på.
Så om de blir lite eller mycket folk kvittar :D

Jag börjar undra om det är när man tänker på personen nästan ständigt.
Och saknar personen fast man inte behöver.. Och när man blir glad i han närvaror.
Och bara känner att det är rätt, det är han jag vill ha, är de då man är kär?
Eller lurar bara kroppen en, bara för att man saknar känslan?
Eller är det faktiskt på riktigt? Det enda jag är rädd för nu, det är att de inte kommer bli som mitt hjärta vill...
Jag är rädd för att likson uppna de egentligen, men den här gången verka de ha gjort det av sig själv.
Och det känns bara SÅ rätt! Men känner han som jag då? Kommer våra hjärna föras samman?
Eller kommer jag få det krossat igen? Och bara känna besvikelse?
Jag vill inte heller vara för på, men jag vill att han liksom ska märka att de är något iaf...
Men hur ska jag göra de? Han kanske bara tar de som en kopis sak?
jag får försöka göra det bästa av situastionen :) Och försöka tänka posetivt!

Lovisa Matilda G Wiman