Känslan med fjärilar i magen... ( i skolan )
Ska man forstätta att hoppas?
Fast allt skiter sig?
Ska man fortsätta tro på det som engång förstörde en?
Ska man våga hoppas igen?
Och kommer jag någonsin att uppleva känslan igen?
Jag tror jag börja känna den där känslan som man får fjärlilar i magen av...
Men jag vågar inte hoppas för mycket. För varje gång jag hoppas, så bara rasar allt!
Så jag ber till den gud som jag aldrig lita på. jag vill bara känna lycka, och få uppleva känslan med fjärilar i magen. jag har kämpa till räckligt för att få den känalsn tillbaka. Och jag har försökt uppna mig på nytt om och om igen. Men de va under den tiden allt va som struligast kanske. Men nu när jag nästan gett upp hoppet, så kommer den där känslan tillbaka. Den där känslan att bli kär. men jag vågar inte hoppas på för mycket.
jag är för rädd för att bli sårad igen. Och rädd för att de ska verka så bra, och man får förhoppningar.
Som sedan visar sig vara falska förhoppning. jag orkar inte se mig nera och vek av den känslan igen.
Just därföa ber jag till den gud jag aldrig lita på, att denna gången är den ekta gången.
jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. eftersom ideèr, funderingar och känslot kommer upp på kvällarna när jag går och lägger mig. det är inte för en då jag kan tänka ifred. Och detta skrivande som jag skriver just nu... det är väl mer tidsfördriv. Kanske inte.. Men jag är HELT tom i huvet! Jag kan bara tänka på en person just nu.
Och det är DIG! På kvällen innan jag somnar tänker jag på dig, på morgonen när jag vakna tänker jag på dig.
Och vart kommer detta leta till? Leder det till som allt annat, så blir det besvikelse tomma ord och tårar...
Jag bara böna och be, skratta och le, hoppas och tro, att allt detta leder till något stort!
