trogblondie

Allt är som en beriodalbana...
både med tankar, känslor och allt annat!

---

Ibland känns allt så bra, och jag bara känner en längtan i kroppen...
Tills den helt plötsligt kan förvandlas till något obehaglit...
Något jobbigt, men jag fortsätter bara längta.. Hoppas och bara ber..
Och samtidigt är jag så rädd... Rädd för vad som kommer att hända..
Jag vill inte bli den där deprimerande Matilda som förut..
Jag vill bli lycklig precis som alla andra... Jag vill njuta av livet.
Vill känna mig bekväm i allt jag gör, vill inte känna den jobbiga känslan då...
Och inte annars heller.. Jag vill njuta av det livet har och bjuda på..
Och jag vill inte gå den vägen där jag bara möter motgångar, gång på gång..
Jag vill ha med vind den här gången, och inte mot vind..
Den vinden har jag redan mött så många gånger...
Och ännu en gång kanske gör mig förstörd?
Det är oxå en rädsla i kroppen som smyger sig över ryggraden emellan åt.
Jag får gåshud av bara tanken, jag vill glömma allt det gammla..
Börja på ny start, leva upp till mina förväntningar...
Men jag behöver den där med vinden, och kraften att lyckas!
Och den störta förändringen jag kan få, det är om jag kan fånga dig!
Det skulle vara en stor kraft till att lyckas, jag vill inte misslyckas något mer..
Jag har redan tagit mina konsikvenser för alla misslyckanden...
Och denna gången har jag ingen lust att hamna i fler depristioner..
Det är jobbigt som det är med min socialforbi...
Och det enda som behövs till att lyckas komma över den är mod..
Men mitt mod lyckas aldrig nå fram.. Och jag vet att det finns hjälp för såna som mig..
Såna som mig som har just socialforbi, men är det värt att springa på barn-psyk
och må ännu dåligare, mär man vet inerst inne att man kan klara av att få fram modet själv..
Men kanske med lite hjälp på vägen av såna som faktiskt bryr sig..
Finns inte så mycket jag kan säga längra..
Jag kan bara fortsätta be till den gud jag aldrig lita på, vänta och se, och bara fortsätta hoppas!

Lovisa Matilda G Wiman