trogblondie

Vad ska jag skriva?
Besvikelsen växer sig allt starkare...
Och helt ärligt, så mår jag dåligt av den.
Jag skulle bara vilja glömma allt för ett tag.
Kunna börja från start igen.
Tänka om, och verkligen försöka!
Jag vet ju att jag kan!
Men jag söker trösten hela tiden som gör allt fel!
Så surt att känna så här, och inte ha NÅN på sin sida!
Det är typ så jag känner....
Jag käner mig ensam och svag...
Men känner att styrkan är där..
Och därför försöker jag igronera allt!
Men sak efter sak kommer hela tiden!
Allt detta gör mig TOK galen!
Ibland börjar jag fundera på om jag ska låsa in mig själv..
Skita i allt och alla. Leva i min ensamhet.
Vill inte höra någe ifrån folk..
Typ så känns de nästan, jag vill vara ifred!
Men ändå så vill jag ha någon där!
Okej, jag vill ha nån som jag känner bryr sig.
Kanske det jag inte känner, som får mig att känna mig ensam...
Jag vet faktiskt inte :s
Nej nu skiter jag i det här!!