trogblondie

Varför ska jag få lida av dinna misstag?
Eller rättare sagt, lida av din skam..
Det är dig själv du skämmer ut,
men mig du ger pina och pest!
Äcklet som jag kallar kamelryttaren,
är ingen människa, han är ett hårit djur!
Ett hårit djur som borde sitta i en bur!
Kärlekn är blind, men vad ser du hos han?
Svaret är.. INGENTING!

---

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig!
Men jag börjar se verkligheten jag lever i..
Min verklighet med skam och pina, besvikelse med ilska!
Jag kan snart inte behärska mig längre!
Jag blir så frustrerad! Och jag orkar inte bry mig längre!
Jag orkar inte lägga energi på sånt jag egentligen inte behöver...
Och det enda jag inte behöver lägga energi på, det är dig pappa!
Jag börjar tröttna på dig TOTALT!
Kanske är det fel av mig att vika ut dig såhär på min blogg..
Men någonstans måste jag få skriva av mig..
Och om du inte va min pappa, skulle jag kalla dig VÄRDELÖS!
Och bokstavligen mena det! Du är som ett enda stort skämt ibland!
Och du gör bara en uppretad och så förbannad!
Du fick börja träffa mig för 7-8 år sen..
Innan det hade vi inte träffads på 7-8 år!
Och vad har du gjort för att försöka lära känna din egna dotter? INGENTING!
Du bryr dig bara om en massa annat.. Som tex bara mina äldre syskon..
Mina äldre syskon som du redan har haft chansen att lära känna och hela den delen..
Du har haft din tid att försöka ställa upp på dom redan!
men jag, JAG! jag som är 17år som har hela fremtiden framför mig...
Jag som kan göra något åt mitt liv, och bli något i framtiden, det bara kastar du bort!
Dom andra har redan haft sin chans, och dom misslyckades...
Och mycket tack vara dig! Jag fattar inte hur du orkar leva med dig själv ibland..
Detta handlar inte om svartsjuka eller avundensjuka!
Det handlar om att DU inte kan se rätt och fel, se vad du egentligen borde satsa på.. 
Som tex Rickards och Hannas ultraljud va det viktigare än min skol gång?
Viktigar än hur jag mådde just då? Allt va skit just då..
Och det va skit långt innan de med, och vem va det som brydde sig?
Inte DU iallafall! Finns så mycket negativa saker jag kan skriva om dig..
Så mycket ilska, besvikelser, och stora lögner jag kan skriva om..
Men jag orkar inte lägga min energi på dig längre...
Du får ta och visa dina framfötter snar...
För jag börjar tröttna på dig något oäntligt!
Och snart bryter jag alla band med dig...
Du får ju bara en att känna sig så misslyckad ibland.. 
Men jag vet, jag vet att det största problem det är DU! 

Lovisa Matilda G Wiman