trogblondie

Allt har sin egna mening..
Sitt egna öde, och sin egna tro..

---

Jag vet egentligen inte alls vad jag ska skriva..
Jag känner mig så tom på något sätt..
Så tom på allt.. Inte ens tankarna snurrar längre..
Och känslorna har förstelnat...
Det känns som jag bara står kvar på samma plats..
På samma jord.. Med samma tro..
Mitt hopp om dig, dig som jag så länge viljat fånga..
Kanske har jag fått en bekräftelse?
En väldig dålig såndan.. kanske ska jag ge upp hoppet?
Och tro på något annat? Men det skulle kännas så fel..
För det är du som gjort att mitt hjärta åter en mening får!
Efter en sån lång vandran i ensamhet av mörker, bruster hjärta och ingen tro..
Men du fick mig att vågra igen, fick mig att se ljuset till en lycka i fram tid..
Och jag hoppades/hoppas att det blir med dig, för du får mig att känna mig så trygg med dig!
Jag finner inga ord att förklara, för du är för bra för att vara sann...
Och allt känns så himla sjukt! Varför skulle det vara just  du?
Du som mit hjärta fånga med storm, !
Allt detta med en sång..
Jag är inte ledsen, fast jag vet att jag kanske inte dig har fånga..
Jag är bara så glad att jag lär känna nån som dig..
Trodde aldrig de fanns nån så underbar som du!
Men nånstans där inne känner jag en saknad.. En saknad om dig!
Det känns ju så HIMLA tomt utan dig!

Lovisa Matilda G Wiman