trogblondie

Vart ganska så nere igår kväll..
Tankarna snurra i ett, och känslorna va blandade..
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta...
Men tårarna kom på kvällen sen av sig själv..
Det har blivit en vana att gråta i min ensamhet, när ingen annan ser...
Jag vet inte riktigt varför allt känns så konstigt?
Kanske tar jag för mycket förgivet?
Eller kanske är jag bara så fruktansvärt rädd?
Och min ilska emot folk... Har bara växt sig till HAT!
Och jag menar det bokstavligen!
jag visste inte vem jag va igår...
Jag kände inte igen mig själv faktiskt...
jag brukar inte bara gråta sådär? :o
Sist jag grät va nångång förra året...
Kanske blev det bara för mycket för mig?
med tankar och känslor och allt sånt..
Jag kunde helt enkelt inte hålla smärtan imon mig längre...
Så jag bröt ut i tårar, kanske är detta bara en av många anledningar?