trogblondie

Är det när man tänker för mycket som man vill fly?
Är det då man villl lämna allt och börja om?
Är det då man inte vill säga något, och bara sticka..
Är det då man vill lämna allt man kämpat för?
Är det då man säger att allt inte är som det ska?
När vet man när man inte orkar mer?
Och när vet man när det räcker?
När vet man när man ska ge upp, eller fortsätta?
När vet man om man funnit sig till rätta?
Och hur vet man att det är rätt för en?
Det finns inget svar på någon av frågorna..
Det är en känsla man har, en känsla man måste våga lite på..
En känsla,som alltid känns fel..
Och när allt känns så dyrstet och kalt..
Letar man sig in i det förflutna igen..
Man kämpar inte dit, det är något som kommer av sig själv..
Och varför är det så enkelt att hitta tillbaka,
Istället för att gå vidare?
Är det något slaks skämt ödet bestämt?
Finns det nått öde ens?
Eller är det bara såhär det är egentligen?
Dom säger att allt händer av en anledning..
Men vilken anledning då?
En hämnd? Ett tänkade? Ett stort hål av besvikelse?
Vilken anledning får allt att hända?
Jag kan aldrig sluta tänka på varför..
Varför allt detta, varför allt händer, och varför just mig?
Är jag värd detta? Har jag kämpa för detta?
Är det så här mitt indre vill leva?
Den enda frågan jag ställer mig just nu är...
Vem är jag mer än Matilda?