trogblondie

Vet inte rikgtigt vad jag ska skriva...
Finns ju så mycket som tynger en...
Kunde jag börja om allt på nytt,
Lämna det gammla bakom mig skulle jag ta chansen.
Men jag verkar bara gå emot motvind...
Alla sagor har sitt lyckliga slut, men mitt slut känns ibland som döden...
Jag kommer fortsätta att bli sårad och sviken,
Och för varje gång kommer det bli svårare att bygga upp allt där inne...
Allt syns inte på utsidan, och det är inte den som räknas heller...
men som sagt, utan utsidan får aldirg insidan en chans...
Det finns så mycket man aldrig kommer förstå,
Och så mycket som aldrig nån kommer kunna förstå...
Och så många som kommer fortsätta att sätta kniven i ryggen...
Forsätta att göra det jobbigt... Och till sist står man därr ensanm kvar.
Allt som folk sagt kommer inte ha nån betydelse längre...
För man kommer bara vandra sin egna väg, försöka lära sig själv och bli starkare av det.
Allt bara snurrar i huvudet, finns så mycket jag skulle kunna skriva.
Men något hindrar mig till att texta allt...
Känns ändå som att ingen förstår... Och det vet jag ju oxå att de inte finns någon som gör.
Men varför jag skriver är väl för att lätta på smärtan...
Och varför jag gör de här! Vet jag inte...
Men skriver inte allt här, för då skulle ju bara snacket gå...
Som alltid här i äckel-tuna ! Folk snackar för mycket...
Detta får bli mitt sista inlägg för kvällen :)
Får se när nästa kommer :)