trogblondie

När jag tänker efter...
Så hatar jag det nått enormt, samtidigt som jag älskar det!
Jag älskar att hata det !

Tankarna snurrar som vanligt..
Jag har så mycket lust men inget stark vilja just nu...
Jag vill så mycket men hamnar alltid fel på vägen nånstans..
Känns som alla bara sviker en om och om igen...
Det finns liksom inget stopp för besvekelser...
Tomma meningar besvikelser och HAT, är vad som finns kvar.. JÄMT!
De är det allt byggs på..
Det är just det jag HATAR !
Men vad är det då jag älskar?
Det vet jag inte..
Det är bara nått inom mig som säger "älska det"
Men vad är de jag sak älska?
Jag har ingen att tycka om..
Inget att hålla om..
Ingen att sakna..
Ingen vid min sida...
Jag har liksom INGEN !
Jag lever mitt liv med en enda saknad... Kärleken...
Bara tanken av att få tycka om nån, gör mig varm i kroppen...
Även fast jag inte mins hur det är att vara "kär"
Jag mins bara smärtan av det.. smärtan då allt är borta..
Man hamrar på den där FÖRBANNADE stegen..
För att komma nånstans.. men snart så faller man lika fort tillbaka..
Jag skulle bara vilja dra ifrån ALLT!
Ta mitt pick och pack och sticka !
Och med sticka menar jag sticka som att inte säga det till NÅN !
Jag bara drar utan att nån vet om de..
Jag följer bara det jag känner inom mig utan att få höra en massa annat babbel...
Få höra alla andras lögner och skit snacka om allt..
Finns så mycket jag bara vill skriva ner..
Men de finns inget sammanhang i det hela..
Så lika bra att sluta skriva.. eller låta fingrana flöda över tajentera som vanligt..
Jag vet faktiskt inte.. Just nu känner jag mig bara så full... full av besvikelse...