trogblondie

Tiden går sakta framot ändå!
Men med djupa sår, besvikelser och tomma ord!
Jag vandrar efter min länktan som jag aldrig nått fram till,
vandrar i min ensamhet med mörknat hjärta!
Vandrar och går, men slipper inget ändå!
Tiden läker inga sår!
Det är bara tomma meningar som ska få en att tro,
få en att försöka!
Men jag har lärt mig och jag har fatta,
att allt ni sagt inte har nån roll!
Jag tar mina egna beslut, och vandrar min egna väg,
så förstå vem jag är, och tro dig inte veta!