trogblondie

Allt känns så FEL!
Men ändå så rätt "/
Har nån konstig känsla som kryper längst ryggraden "/
Och jag vill bara att allt ska bli som JAG vill!
När man väl börjar hoppas och tro, är det nån som kastar bort det!
Men ändå så slutar man inte hoppas.. men mitt hopp är nog över!
Jag orkar inte hoppas på något som ALDRIG kommer hända!
Jag mådde så bra och va så glad med dig...
Men just nu... Vet jag inte "/
Jag kan fortfarande bli gald, men ändå inte på samma sätt "/
Allt va så BRA i början, varför inte NU?!!
Jag vet inte vad som händer...
Själv så tycker jag att det känns som jag håller på att bli nån annan!
Jag va alltid den som ville att de skulle hända saker,
Och va alltid tvungen att göra NÅNTING!
Och NU! Nu undiver jag det som får mig att sluta tänka och må bra!
Det känns så iallafall, och alla Vänner/kompisar man har...
Dom vänder bara ryggen till känns det som "/
Visst jag har ALLTID klarat mig själv...
Men det skulle va skönt att VERKLIGEN veta att man har nån...
Och det vet inte jag, och jag känner det inte heller...
Allt är som en tysnad som aldrig dör ut typ...
Eller som en låga som slockna för läääänge sen!
Jag vet inte hur jag ska förklara mig!
Det enda jag vet....
Det är att jag verkar trivas i min ensamhet av kvävande skriv, ångest, hat, tysnat och bara ännu mer besvikelser dag för dag, och min tysnad om allt, mina tårar som rinner ner för mina kinder på kvällarna....
Jag värkar trivas så...
Men jag VET!
Att det jag mest av allt vill, och vart jag mest av allt trivs...
Det är i din famn, där jag känner glädje, lycka och mår bra !
Där jag känner mig trygg för en gångs skull...



Om man inte får den man tycker om,
Får man tycka om den man får,
Vänskap går oftast över till kärlek,
Men kärlek aldrig i vänskap! :'(