‘Alkoholens påverkan’
2011-11-15 / 15:07:10
Jag har en pappa med missbruksproblem.
Och det vet jag att många andra oxå har, eller en mamma med missbruksproblem.
Min pappa missbruka både droger och alkohol.
Och när jag va liten skämdes jag för det. Det va inget jag pratade om överhuvudtaget!
Om ingen frågade mig om min pappa, eftersom han aldrig har funnis i min uppväxt.
Jag fick inte träffa min pappa på över 8år för hans missbruk.
Jag frågade många gånger om honom men min mamma sa bara.
"den dagen du är stor nog själv och kan ta dig där ifrån ska du få träffa han"
Åren gick och jag växte till mig. Men hade han sluta? Nej.
Mamma hade sagt till mig flera gånger att jag skulle ringa om det va nått.
Men jag va för rädd, jag visste ju vad min pappa hade utsatt min familj för.
Och ville själv inte bli fysiskt eller psykiskt skadad.
Det tog mig nästan ett år innan jag vågade ringa min mamma för första gången och dra där ifrån.
Jag och min pappa har aldrig känt varandra och han har inte heller gjort mycket för att lära känna mig.
Så jag har ingen större kontakt med han idag heller.
han kom hem för inte så länge sen från ett behandlingshem. Men de enda han skyller på sen han vart där.
Är att alkoholismen är en sjukdom. Det kanske det är.
Men använda det som ett "försvar" för att kunna dricka ibland. Det är inte okej från min sida.
Jag har alkoholismen i blodet och ska därför va mer försiktig.
Vilket man nästan aldrig tänker på.
.
I västa fall av alkoholism kan man faktiskt dö. Pang bom eller sakta men säkert.
Min pappa är svårt sjuk efter sitt missbruk och han har inte ens gått i pansion än.
Våga göra nånting innan de blir värre. Våga säga till. Och va stark!
.
Hitta lite text på nätet om alkholism. Vad man kan göra osv. Läs gärna.
"Jag är ingen alkoholist, jag har jobb och familj…"
"Jag dricker för att det är gott och har kontroll över alkoholen…"
"Alla kan väl bli fulla någon gång?"
Det finns många tankar om vem som är alkoholist och när man blir det. Det finns ingenting som säger att bara för att du har jobb, så kan du inte bli (eller vara) alkoholist – det finns forskare som säger att det finns en gen som kan utvecklas till alkoholism och att bara vissa har denna gen. Att ha denna gen kan bidra till mycket, men även om man inte har denna gen i sina kromosoner, gäller det att ha ett bra levnadssätt och livsstil, så att man kan ha en bra kondition, som exempelvis en kontinuerlig träning och motionering, så att man har en bra balans i livet.
Att vara alkoholist kan medföra mycket, inte bara för den som är alkoholist utan även för ens omgivning. Det är inte alltid att den som är alkoholist ser ut och det kan vara svårt för omgivningen att ta tag i denna fråga och ställa alkoholisten mot väggen. För hur många gånger är det egentligen okej att bli full och få black-out? Har man kontroll över alkoholen, när man behöver dricka tio öl om dagen? För alkoholisten kan det stundtals vara viktigare att få tag i alkohol för att tillfredsställa dess kortsiktiga behov än att betala hyra och kunna behålla sin familj och sina vänner.
Det händer ofta att, när man väl tagit itu med problemen med alkoholen och för en alkoholist, personen med alkoholproblem ställs mot väggen och får välja – alkohol eller familj? Det brukar vara som en del som en rehabilitering, om personen får chansen att komma till ett behandlingshem, och händer även att ens omgivning ställer det ultimatum ändå. Det gäller att i sådana fall stå för sina handlingar om man ställer ett sådant krav, så att det blir en reell innebörd för den som har problem med alkoholen.
För det gäller att komma till insikt för alkoholisten att det är ett problem – för när det är ett problem för omgivningen, så är det ett problem även för alkoholisten För även om det finns de som har tur och får möjligheten att bo kvar och slipper vräkning (se artikel i Hem och Hyra), så återstår ett mer djupgående problematik som alkoholisten måste ta i tur med, och då gäller det att den också har ett stöd från dess närmsta. För även om det kan vara okek att bli full ibland, om man har de värderingarna, så kan alla bli alkoholister – med eller utan gen – och i alla samhällsskick.
Barns liv påverkas av missbruk i familjen
Missbruk gör att vår förmåga att vara förälder försämras. Även om det aldrig var meningen, blir ett barn till en missbrukande förälder lidande av missbruket.
För många barn innebär ett missbruk i familjen att:
- Barnet får uppleva negativa personlighetsförändringar hos sin förälder när denna är påverkad. Det kan handla om att föräldern blir aggressiv, låter konstig på rösten eller tappar omdömet och gör saker som aldrig skulle hända när föräldern är nykter.
- Det förekommer mycket lögner i familjen. Missbruket ska döljas för andra. Barnet kan känna sig tvunget att ljuga för att skydda sin mamma eller pappa.
- Barnet får ta på sig för mycket ansvar, till exempel om man är äldst av syskonen får hjälpa sina småsyskon med det som en påverkad förälder inte sköter om. Att leka och läsa läxor får man inte tid med.
- En ökad risk för att det blir mycket bråk och konflikter i familjen. En berusad förälder kan reagera starkt och bli arg över saker som i vanliga fall inte väcker någon ilska. För ett barn blir hemmet inte en trygg plats att vara på när man inte vet vad som kan hända.
Att förstå orsaker och samband med alkoholism, alkoholens påverkan och dess beroendeframkallande är viktigt, oavsett om du är nära anhörig eller vän till en alkoholist, jobbar med alkoholism eller vill veta mer om denna sjukdom och hur drogen alkohol påverkar individer och samhället.
Här får du tips på några böcker för dig som vill veta mer och ha som en grund i dina kontakter med individer, behandlingshem och andra som är involverade i alkoholberoendet:
- Tolv steg tillbaka till livet – om familjesjukdomen alkholism
En bok som vänder sig i första hand till hälso- och sjukvårdens personal och i socialt arbete, men ger även vägledning till dig som själv dricker för mycket, dina anhöriga och arbetskamrater.
- Alkoholismens Alfapet
Denna boken beskriver vad alkholismen är på ett lättförståeligt sätt och hur denna sjukdom påverkar anhöriga och vänner. Boken är samtidigt ett uppslagsverk med ord och begrepp som kan vara bra för dig som på något sätt är involverad i sjukdomen och vill förstå fackorden på ett begripligt sätt.
- Återfallsprevention
Det finns många metoder för att behandla återfall vid missbruk av alkohol och andra drogmissbruk, där ibland återfallsprevention, som utgår från kognitiv beteendeterapi – KBT.
Det finns många fall av alkoholism, och oftast vet man inte vad man ska göra.
Men det finns många alltenativ oxå tex bris eller andra att vända sig till.
Va inte rädd för att våga göra nånting. Ju snabbare dess bättre.
Vill ni veta mer eller har frågar va inte rädda för att ställa dom.
Och allt är anonymt. Både om ni ber om hjälp till andra eller kanske har frågor till mig?
Det är bara att lägga en kommentar, jag granskar den innan den läggs upp.
Och skulle den va allt för privat läggs den självklart inte upp.
Skriv oxå eran e-mail så det blir lättare för mig att svara. Sköt om er! Karm
.
.
/trogblondie
Jag kommer kanske inte vara så aktiv på ett tag för att....
2011-11-15 / 01:00:32
Jag kanske kommr va lite små dålig på att uppdatera de sista dagarna. Eller ett tag.
Eller så kanske det händer att jag kommer uppdatera ännu mera.
För just nu har jag mycket runt omkring mig och det är då jag skriver som mest oftast.
Egentligen vill jag skriva av mig helt och hållet utan massa mygel.
Men jag vet vilka fördomar folk har och just nu tror jag inte att jag kommer orka med allas åsikter osv.
För jag behöver inte höra massa skit just nu. Visst jag står upp för mig själv.
Och står för vem jag är och hur jag är! Men ibland behöver inte alla veta allt.
Och just nu känner jag mig rätt vilsen ändå, tom och jävligt iskall.
Har iaf en del på gång just nu för att rätta till alla mina bristor som är skadliga för mig själv.
Och det tar kraft av en, och kommer bli en enorm stor vändning i mitt liv.
Om jag får den hjälpen jag behöver och lyckas!
Jag måste bara ge mig fan på att jag ska lyckas, men med massa annat ivägen gör de kämpigare.
Får se vad som kommer upp hädan efter under mitt kämpande.
Kanske kommer de bara skrivas om tankar, känslor och funderingar.
Eller kanske annat tex berättelser" om mig och mitt liv. Och varför jag är som jag är.
What ever! Ska försöka uppdatera som de skas men jag lovar inget.
/trogblondie
Mycket med mig själv...
2011-11-14 / 13:05:13
Förlåt för en super dålig uppdatering.
Men jag har lite mycket med mig själv just nu.
Mycket tankar och känslor, och ibland behöver man vara ifred.
Kunna tänka i lugn och ro osv.
För just nu känner jag mig rätt tom...
Med någon jobbig känsla. Och så är det mycket på gång.
Med mig själv och skolan osv. Man behöver lite andrum ibland.
.
.
Är det inte sjukt vad saker kan förändras?
Från ena dagen till den andra?
Från lycka till smärta, från smärta till lycka.
Från att aldrig veta, till att hoppas.
Från tankar till känslor, från känslor till tankar?
Och allt på några minuter?
.
Människan har en tidens att glömma och förlåta.
Kanske mest förlåta? Just för att allt ska kännas lite bättre?
Bara för att det är en bit på vägen?
Men glömmer vi verkligen allt? Nej!
Vi glömmer bara det vi förtränger, för att kunna överleva!
Smärtan kan va så tung, att vi måste! För att vi måste orka leva!
Vi förtränger det vi tror är skadligt för oss, både medvetet och omedvetet!
För att orka ännu en dag, För att orka andas, orka leva!
men vi som aldrig glömmer medvetet då?
Vi kämpar för varje minut i livet, för att orka!
Vi kämpar för att vi inte kan glömma!
Vi kämpar för att vi måste orka!
Och vem är det som förstår och hjälper oss i våran situastion? INGEN, no one!
Vi måste kämpa oss igenom varje minnes bild av hat, lycka, besvikelse, sorg och all ilska!
Kämpa för att orka stå kvar!
Vissa är starkare än andra...
Och jag är en av dom. Kämpa är mitt livs vapen.
Och början på varje dag!
.
.
/trogblondie
Så är inte fallet...
2011-11-11 / 01:12:54
Jag skriver ju en hel del saker på min blogg.
Är/ska handla om tankar, känslor, funderingar och dikter.
Men även mina åsikter om saker och ting.
Och jag vet att vissa som läser min blogg kanske tar åt sig mer än nödvändigt.
Och tror att jag skriver om dom, men så är inte fallet!
Jag skriver bara allmänt om allting, och tar vissa av mina åsikter ifrån vad andra skrivit osv.
Och speciallt dom med dubbelmoral och fördommar.
Det är något jag kommer kritisera om. Så kan ni inte ta kretik så låt bli att läsa.
Vissa kretiker är posetiva andra negativa. Ta bara lärdom av saker och ting.
Tänk egenom det om du känner dig träffad. För de finns fler än jag som tycker samma sak.
jag hänger inte ut nån speciell i min blogg nångång.
Även om vissa kan känna så,
anledningen till varför ni kanske känner så är för att en del av sakerna kanske passar in på er?
Börja tänka på en sak här för bara en liten stund sen när jag och min mamma satt och pratade om olika saker.
Självrespekt och självkänsla vad är det för folk?
har man självkänsla accepterar man sig själv över den man är. Och är stolt över den man är.
Självrespekt det är när man respektera hur man är som människa är stolt över sig själv och sin kropp.
Och skulle aldrig skada den med olika slags våld. Som tex oprastioner.
Fett sugning, bröstförstoring eller liknande. Man är helt enkelt nöjd över hur man redan är.
Så folk som säger att dom har självrespekt och självkänsla och sedan tänker på någon slags oprastion?
Det tycker inte jag går ihop... Eller? Då har man väl ingen självrespekt?
men det är upp till var och en, men som sagt alla har rätt att yttra sig och det är precis det jag gör!
Ps: tar man åt sig så måste man ju känna sig träffad, right?
.
.
/trogblondie
En kort tanke sak bara...
2011-11-10 / 23:32:46
jag vet att jag inte är felfri, men det är ingen av oss.
Ibland kan jag gå över gränsen men då står jag för det oxå.
Men när andra sitter och snackar skit på sina bloggar eller på facebook....
Det tycker inte jag är axeltabelt. Inte så läng de inte finns nån riktig sanning bakom det.
Alla meningar ord löften osv man fått av sina "vänner" som sedan sviker?
Ska inte det få göra en lite arg? Och få låta en gå till en viss gräns?
Så länge man vet vart gränsen går så man inte lämnar ut några namn osv?
För man har väl rätt att yttra sig?
Jag blir bara så FÖRBANNAD!
När man inser vilken lögnare en ärlig människa egentligen är när det kommer till kritan.
Det finns många som gått och komit i ens liv... Alla av en lärdom.
Strunt samma... Alla är vi människor med känslor.
Btw måste bara nämna det...
Som ni kanske märkt är jag ingen proffs bloggare med design osv.
Men allt jag skriver kommer från kropp och själv! Och det är de enda viktigt...
Jag har blogga i 3 år nu. Visst jag kan inte säga av hela mitt hjärta att jag är nöjd över hur min blogg ser ut.
Men jag är iaf mig själv och spelar inget falskt spel!
.
.
/trogblondie
Tio bevis på att du är kär...
2011-11-10 / 23:16:13
10 bevis på att du är kär.
1. Du känner dig avundsjuk när du ser personen med någon annan
2. Du kan läsa sms från personen om och om igen
3. Du känner dig ibland lite osäker när du är med honom/henne
4. Bara av att höra hans/hennes namn ler du
5. Du kan sakna personen, fast ni precis har träffats
6. Du börjar lyssna på låtar som påminner om personen
7. När ni är med massa andra, fokuserar du bara på den personen
8. Du älskar att känna personens lukt
9. Du ler för dig själv när du tänker på honom/henne
10. Medan du läste detta, var det bara en person du tänkte på
10 bevis på att du är kär.
.
1. Du känner dig avundsjuk när du ser personen med någon annan
2. Du kan läsa sms från personen om och om igen
3. Du känner dig ibland lite osäker när du är med honom/henne
4. Bara av att höra hans/hennes namn ler du
5. Du kan sakna personen, fast ni precis har träffats
6. Du börjar lyssna på låtar som påminner om personen
7. När ni är med massa andra, fokuserar du bara på den personen
8. Du älskar att känna personens lukt
9. Du ler för dig själv när du tänker på honom/henne
10. Medan du läste detta, var det bara en person du tänkte på
.
.
/trogblondie
En vänskap som kan ta slut, har egentligen aldrig börjat...
2011-11-10 / 22:48:03
Ibland förstår jag mig inte alls på människor.
Folk man tror stått en nära som av ingen anledning som helst blir sur på en?
Kanske kan det va svartsjuka? Eller så kanske hon/han tog åt sig av mitt yttrande av dubbelmoralen?
Aja det visar bara vart den människan står...
Och han/hon som ska vara så självsäker osv?
Hur fan går det ihop om de nu handlar om svartsjuka osv?
Hur fan kan man vara självsäker då?
Och hur fan kan man sitta och säga att man är ärlig och rak på sak om saker...
När man sitter och snackar om en annan, och sen nekar det? DUBBELMORAL!
Ska inte hacka upp mig på han/hennes betende. Det är inte värt det.
Blir bara irreterad på denna människa...
Dubbelmoral, lögner, dubbelmoral, lögner... Så känner jag!
Och en ENORM förändring ifrån den människan jag lärde känna! FUCK THAT!
Men genom sig själv känner man andra...
Och appropå en annan sak!
Tog upp det förut, det här med modell, mins ni?
Fler och fler kallar sig "modeller" för att de låtit nån "nybörjar fotograf" fotoa dom.
Okej kanske inte nybörjare men inte en riktig riktig fotograf om ni förstår hur jag menar...
Och det som stör mig något enormt! Det är att folk kommer om åsikter kring detta precis som jag!
Och efter dom sagt sin åsikt och i prencip "skratta" åt dom kallade "modellerna" (Som bara fotas för en fotograf)
Lägger sedan upp bilder på sig själv som "modell" av samma fotograf som fota dom flesta andra... *suck igen*
DBBELMORAL! Modell är när man vart med i tidning, reklam eller catwok eller liknande...
Inte för att man vart på någon jävla time for print en gång!
Helt ärlig jag SPYR på folk med dubbelmoral och fördomar!
Och sedan att dom ska typ försöka vara vuxnare än vad dom är, det är ju för fan du/ni som är PATETISKA!
JÄVLA MYTTARE HELA HÖGEN! HUI VITTU PERKEL!
En sak till, man är väl för fan inte modell om man BETALAR för sina bilder?!
.
.
Jag blev oxå modell, efter lite photo shop! ;)
.
/trogblondie
Min nära döden upplevelse...
2011-11-10 / 11:10:12
Jag har ju blivit lite små dålig på att uppdatera.
Bloggandet kanske inte är min grej?
Har ju tänkt på att sluta blogga många gånger. Men aldrig blivit av.
För även om jag inte bloggar varje dag så kan jag behöva ha nånstans att skriva av mig lite.
Och ibland kan det va skönt att dela med sig det till andra. För de finns många som känner som jag.
Nu tänkte jag berätta om en av mina nära döden upplevelse...
Så alla vet innan. Jag kommer inte lämna ut några namn i denna "saga" alla namn är påhittade.
.
Jag hade precis fyllt 15 det året. Och umgicks mycket med en nära vän till mig.
Som jag idag faktiskt inte kan kalla de längre.
Så kommer inte lämna ut hennes namn vi kan kalla henne... Kajsa.
.
Jag och Kajsa hade umgåtts dagligen sen jag va 14. Vi stod varandra riktigt nära.
Men när jag blev 15 slutade vi vara lika mycket. Varför vet jag inte det bara blev så.
Men vi höll fortfarande kontakten och träffades ibland.
.
Vi hade bestämt oss för att fira nyåret i Strängnäs detta år med några gammla vänner.
Vi åkte till Strängnäs kom dit och började festa. Det blev lite små strul...
Vi skulle träffa några vänner till mig som va i strängnäs som kommer ifrån Lista.
Men det blev aldrig så.
.
Vi gick hem till våran vän William så länge.
Hade det trevligt där, med han och andra vänner, som vi båda kände.
Jag hade ett jävla temprament när jag va yngre och lät ingen få trampa på mig.
Jag tog inte skit och kunde göra en liten sak till något stort.
.
Jag och Kajsa började tjafsa om något? Mins inte idag vad det va...
Men det sluta med att jag tröck upp henne på väggen. Kanske va det alkoholen som prata?
Men jag skadar aldrig en vän medvetet hur arg jag än är.
Så jag släppte taget och inspringandes kommer Williams mamma.
Hon trycker upp mig mot väggen och skriker att vi ska gå.
Jag säger helt cool lungt med hat i rösten. "Jag ska gå, jag ska bara ta mina saker först"
.
Vi tog våra saker och gick, det va lite små tjafs på vägen över det som hände.
Men det lugna ner sig jag bad om ursäkt och vi blev sams.
Kompisarna till mig som vi skulle träffa blev det aldrig nånting av.
Så vi gick till en annan gemensam kompis Kalle.
Va där och festa vidare, roligt folk och mycket trevligt.
.
Vid tolv slaget sen drog vi ut för att kolla fyrvärkerierna.
Mins inte riktigt vad som hände, men polisen va efter oss, eller aah dom?
Vi tappa bort varandra ett tag men hitta varandra igen.
Vi gick ner mot prentaren (centrum) vad vi riktigt kulle göra har jag inte en aning om.
Kalle och hans kompisar stötte på några dom kände. Både killar och tjejer.
.
Och så hör jag bara hur nån tjej/tjejer börjar prata om mig och Kajsa.
Jag blixtra till! Och sa rakt ut "Är de oss ni pratar om så står vi här" (något i den stilen)
Dom börja tjafsa och jag ville inte ställa till med bråk. För jag hade precis blivit en lugnare människa än innan.
Va inte lika ilsken av mig osv. Men tjafset började. Och jag skrek på ett annat språk när vi gick där ifrån.
Tjejen/tjejerna fick bokstavligen hets. Och kommer emot mig bakifrån.
.
Jag regerade rätt fort, och vände mig om. Hon putta mig och jag tillbaka.
Sedan va bråket/tjafset igång. Hon tog stryp grep på mig och jag tillbaka.
Och där stod vi och ströp varandra. Min bror lärde mig som liten hur man ska göra om någon stryper en.
Så jag använde ett av dom knepen för att själv inte bli strypt.
Medans jag bara tog i hårdare och hårdare på henne.
.
Hennes kompis kom emellan och särade på oss. Och denna tjejen har jag tjafsa med innan.
Och hennes "rykte" säger att hon slår ner vem som helst och lalala... (Hände aldrig mig)
Jag sket i dom och skulle börja gå där ifrån. Men då kommer dom springandes efter mig.
Jag är inte den som backar. Så jag sket i det och fortsatte bara gå i vanlig takt.
.
När dom sen kommer fram knuffar dom till mig så jag flyger in med huvudet i en tegelvägg.
Dom två tjejerna plus massa andra folk (killar) stod omringande runt mig medans tjejerna stod och skrek.
vad dom sa vet jag inte. Mins bara att jag stod och log mot dom. Och dom blev bara argare.
Och skrek att jag skulle sluta flina annars skulle nånting hända?
Jag började skratta, rakt upp i deras ansikten och gick sedan där ifrån. Dom kom aldrig efter.
.
På vägen mot tågstationen börja jag känna mig yr osv. Va liksom inte i medvetandet.
Men när jag och Kajsa sedan kommer till tågstationen börjar vi leta skjus. (inte det lättaste på nyår)
Vi hitta så klart ingen, och inga tåg gick heller. Det va kallt och jag bokstavligen frös!
.
Vi satt oss på en bänk utanför stationen och undra vad FAN vi skulle göra.
Jag blev mer och mer borta och sedan bara ramlande jag ner på backen ifrån bänken.
Kajsa greps lite av panik. Men vad hon riktigt gjorde mins jag inte.
Allt slockna för mig.
.
Det jag kommer skriva om nu har jag bara hört ifrån dom som va med.
.
Fortsättning... Jag hade legat kvar på backen ett tag innan jag kom upp på bänken igen.
Polisen kom och dom visste väl inte riktigt heller hur dom skulle göra.
Kajsa fick värma sig i polisbilen men inte jag.
För jag skulle kunna ha nack skador.
Och om jag hade det får dom inte sätta mig i bilden eller hur det va.
.
Jag hade legat och prata med min mamma i telefonen under tiden jag va skapligt borta.
Kajsas mamma och min mamma hade oxå prata med varandra och kom överens om att skicka en taxi till oss.
Men så sluta det inte.
.
Mamma märkte att jag bara blev mer och mer borta jag slutade svara.
Mummlade mesta dels och Kajsa blev ännu mer panikslagen. Hon ville bara komma hem till stan.
Mamma fick ringa ambulansen. Dom kom i hettans tid.
.
Kajsa tog tag i mig under armen och hjälpte mig till ambulansen.
Jag stannade till och och börja bara stirra.
Kajsa frågade va det va och jag svara. " Jag har aldrig åkt ambulans förut"
Sen kom jag in i ambulansen iaf. Dom hade vist åkt med blå ljus från strängnäs till Eskilstuna (3mil)
.
När vi väl kommer fram till akuten väcker dom mig? (jag mins inte att jag somnat?)
Jag förstod ingenting och låg och skaka på huvudet bara. Såg bara vitt överallt!
Första tanken va "är det så här det är att komma till himlen? Är jag död nu?"
Jag hade blivit medvetslös i ambulansen utan att ambulans personalen lagt märke till det? (tjänstefel)
.
Dom tog tempen på mig och jag hade 29 grader i kroppen. Tempraturen hade stigit 1 grad sen ambulansen.
jag fick värme tecka, nått uppblåstbart typ? Och så frågade dom mig nånting?
Och jag svarade bara, "mummel mummel mummel... Det heter väl ung?"
.
Jag va så långt ifrån medvetandet att jag pratade villotankar ...
Och inte fören vid ca 6 på morgonen började jag få medvetandet tillbaka.
Då hade jag precis blivit inlagd och kommit upp på rummet.
.
Doktorn sa det att jag hade väldigt tur som kom in i tid.
För skulle jag ha legat max en timma till hade jag vart död nu eller legat i koma.
För vid ungefär 27 grader börjar kroppen slåut organ osv.
Jag fick iaf åka hem dagen efter när min tempratue började bli vanlig.
.
Efter detta ligger alltid min tempratur omkring 36,3 grader.
Och vid 37 som ska vara vanlig kroppstempratur har jag feber.
.
Men i dag mår som galant! Och om jag tänker på detta nångång?
Hmm, njaa ibland är jag fryder. Då försöker jag söka mig till värme så fort jag kan :)
Några undringar över nånting? Fråga bara så kan jag vara mer detaljrik!
.
.
Ungefär bild på mig, från den tiden... Va 14 på denna -->
/trogblondie
Tomas Tranström !
2011-11-10 / 00:51:16
Förlåt för skitans dålig uppdatering. Buuhu...
Men har haft mycket i huvudet och saker som händer...
Irritastion i kroppen, och emellan åt känns det som att allt sviker.
Ibland måste man få vara ifred och inte behöva dela med sig av alla tankar osv.
Nu tänkte jag skriva lite om Tomas Tranström, någon som vet vem han är?
.
Tomas Tranström är årets nobelpristagare i litteratur.
Han är född den 15 April 1931. Och jobbar som psykolog och poet.
Har läst lite av hans dikter till citat och tycker han kommer med kloka ord.
Och förstår man helheten i det han skriver har han en riktigt begåvning.
Ibland undarar jag vad jag kan/ska kalla mig själv som skriver?
Allt jag skriver är faktiskt inte dikter.
Tycker ni jag kan kalla mig poet?
Detta är ett av Tomas Transtöms verk,
.
"En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stanna av, jag såg upp.
Färgerna brann.
Allt vände sig om.
Marken och jag såg på varandra"
"En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stanna av, jag såg upp.
Färgerna brann.
Allt vände sig om.
Marken och jag såg på varandra"
.
Kolla gärna in Tomas Tranström och läs lite på egen hand.
.
Innan jag avslutar detta inlägg ska jag få nånting sagt!
.
Blir så trött på folks fördomar och den där jävla dubbelmoralen! *spyr*
Kommer först med sina åsikter om saker och ting på fb eller i sina bloggar.
Sen hinner det bara ta nån vecka så har dom gett sig in på samma spår, DUBBELMORAL till max!
Och dom kallar sig speciella, udda osv.
Ni är ju precis likadana!
Ni som känner er träffade, TA ÅT ER!
Ni lider iaf av nånting, antagligen dubbelmoral! Min åsikt är sagd!
.
.
Bilden är från helloween!
.
/trogblondie
Galen dag! SJUKT....
2011-11-07 / 00:43:45
Vet att jag inte är den bästa på att uppdatera.
Men jag är som jag är.. HELL YEAH! "haha"
Denna dagen har vart SJUKT jävla skum!
Har inga ord för den, men men såna saker som händer...
Har egentligen inget vettigt att skriva om just nu.
Tankar flyger och far, och mitt lilla fåniga flin har vart på topp hela dagen.
Och än verkar det inte lugna sig.
.
Om ni kund se inom mig rakt in i mitt blödande hjärta!
Skulle ni se en viss smärta,
men oxå ett vackert minne!
Om ni kund se inom mig rakt in i mitt blödande hjärta!
Skulle ni se en viss smärta,
men oxå ett vackert minne!
/trogblondie
Förlåt för dålig uppdatering igen. "jag vill bara känna mig lycklig som alla andra"
2011-11-06 / 13:56:53
Förlåt för dålig uppdatering igen! Men har haft en del för mig i helgen.
Va ute och fira kompisen i fredags, och igår låg jag med migrän stortsätt hela dagen.
Sen har de hänt lite andra saker, familje grejor.
Hitta detta texten och tänkte lägga ut den skrev den för 1-2år sen.
Och den heter/kallas för "jag vill bara känna mig lycklig som alla andra"
Skrev den någon gång allt kändes tomt, kändes som ingen tog mig för den jag var.
Och jag försökte göra de bästa av min situastion. Men allt blev bara fel.
Jag vet inte vad jag ska skriva...
Tankar och känslor snurrar jämt och ständigt..
Och det gör mig förvirrad...
Det gör mig osäker och rädd...
Rädd för att mina planer och förhoppningar
inte kommer gå i uppfyllelse...
Att jag till sist kommer sitta för mig själv,
I ett mörker av besvikelse och tårar...
Jag vill bara vara som dom flesta... LYCKLIG!
Jag vill inte känna mig ensam längre...
Man känner sig liksom mindre värd på någe sätt..
Och man bara söker efter trygghet..
Och allt blir baar fel..
Och man börjar känna sig utnytjad av alla...
Även om felet va ens eget..
Men man fortsätter bara söka..
För då är man ju redan så liten och vek..
Och behöver den där tryggheten..
Tills man tillsist, nån gång...
Märker att det man gjorde, det man sökte.
Bara fick en mer sårbar..
Att den närmsta kärlek och tryggheten
Egenligen är närmre än man trodde..
Man tappar hoppet om sökandet efter ett tag...
Man lever ensam liksom..
För att man känner sig så FÖRNEDRAD av alla killar man tyckte utnytjade en..
Och svårare blir det att tro på det äkta, det äkta man egentligen leta efter...
Och när man väl känner sig "kär" så vet man inte hur man ska hantera känslan..
Man vet inte hur personen känner fören själv..
Man blir osäker, och mycket blyg...
Man är samtidigt rädd för att det ska sluta som alla andra gånger..
Man vågar inte liksom uttrycka sig själv på samma sätt längre..
Man är lite vaksam av sig, för man tror ju fortfarande att alla killar är samma svin!
man måste försöka ställa om den tänkan.. Tänka posetivt...
Alla är ju inte svin, även om det finns många ut av dom...
Och jag börjar tveka mer och mer...
Tappa hoppet mer och mer..
Jag vågar inte längre.. Jag vågar inte tro...
Tro på det som sårat mig så många gånger förr..
Och varje gång jag är intresserad av någon.. eller visar intresse..
Så blir jag lite små nere... Tills känslan gått bort efter ett tag..
Och sedan kommer tillbaka.. Jag är nog för rädd att tro för mycket..
Och när jag vill tro.. eller börja tro på det mycket...
Så blir jag nere när lilla minsta tecken tyder på någe annat..
Jag blir osäker i mig själv.. Jag vet ju inte längre hur jag ska vara eller beète mig...
Jag försöker vara mig själv.. Men alla gånger går det inte...
Känslorna tar liksom över min kropp och själv..
Och det enda jag kan göra.. Det är att fortsätta vänta...
Jag vet inte vad jag ska skriva...
Tankar och känslor snurrar jämt och ständigt..
Och det gör mig förvirrad...
Det gör mig osäker och rädd...
Rädd för att mina planer och förhoppningar
inte kommer gå i uppfyllelse...
Att jag till sist kommer sitta för mig själv,
I ett mörker av besvikelse och tårar...
Jag vill bara vara som dom flesta... LYCKLIG!
Jag vill inte känna mig ensam längre...
Man känner sig liksom mindre värd på någe sätt..
Och man bara söker efter trygghet..
Och allt blir baar fel..
Och man börjar känna sig utnytjad av alla...
Även om felet va ens eget..
Men man fortsätter bara söka..
För då är man ju redan så liten och vek..
Och behöver den där tryggheten..
Tills man tillsist, nån gång...
Märker att det man gjorde, det man sökte.
Bara fick en mer sårbar..
Att den närmsta kärlek och tryggheten
Egenligen är närmre än man trodde..
Man tappar hoppet om sökandet efter ett tag...
Man lever ensam liksom..
För att man känner sig så FÖRNEDRAD av alla killar man tyckte utnytjade en..
Och svårare blir det att tro på det äkta, det äkta man egentligen leta efter...
Och när man väl känner sig "kär" så vet man inte hur man ska hantera känslan..
Man vet inte hur personen känner fören själv..
Man blir osäker, och mycket blyg...
Man är samtidigt rädd för att det ska sluta som alla andra gånger..
Man vågar inte liksom uttrycka sig själv på samma sätt längre..
Man är lite vaksam av sig, för man tror ju fortfarande att alla killar är samma svin!
man måste försöka ställa om den tänkan.. Tänka posetivt...
Alla är ju inte svin, även om det finns många ut av dom...
Och jag börjar tveka mer och mer...
Tappa hoppet mer och mer..
Jag vågar inte längre.. Jag vågar inte tro...
Tro på det som sårat mig så många gånger förr..
Och varje gång jag är intresserad av någon.. eller visar intresse..
Så blir jag lite små nere... Tills känslan gått bort efter ett tag..
Och sedan kommer tillbaka.. Jag är nog för rädd att tro för mycket..
Och när jag vill tro.. eller börja tro på det mycket...
Så blir jag nere när lilla minsta tecken tyder på någe annat..
Jag blir osäker i mig själv.. Jag vet ju inte längre hur jag ska vara eller beète mig...
Jag försöker vara mig själv.. Men alla gånger går det inte...
Känslorna tar liksom över min kropp och själv..
Och det enda jag kan göra.. Det är att fortsätta vänta...
/trogblondie
Kallade den texten...
2011-11-04 / 00:15:38
Så många känslor man haft genom sina svåra tider.
Allt från kärleks smärta till sorg besvikelse hat och allt där till.
Man tror att saker börjar bli bra, att man har glömt.
Tror att man inte ska bli sårad av vissa personer. Men så händer det.
Denna texten kallade jag "textad smärta"
när jag hade blivit sårad/besviken av någon jag inte trodde skulle svika.
.
Allt hade typ precis börja känds "bra"
Men nu.. "/ Nu vet jag inte...
Finns så mycket jag börja sakna :(
Och trodde ALDRIG jag skulle känna sorg besvikelse och tårar,
Ifrån en viss person som jag trodde jag hade lämna bakom mig :)
Men när jag fick veta... Aa, då va det som att få en kniv i hjärtat först "/
Men nu känner jag mig mer ledsen...
Och sen allt annat... Jag skulle bara vilja försvinna här ifrån!
Kunna glömma ALLT! Men någonstans där inne gömmer dom allra mörkaste hemligheterna sig...
Mina hemligheter om hur jag känner och mår...
Vilka som jag tänker på och vilka jag saknar där tätt intill mig :)
Dom som har bettyt mycket för mig, och fått mig att le :)
Men allt har sin egna tid, och den tiden tog slut, så nu får jag bara tänka sakna och minnas :'( :)
Det gör så ont att inte kunna ha det kvar... Men det är bara att försöka hålla leèndet uppe...
.
Allt hade typ precis börja känds "bra"
Men nu.. "/ Nu vet jag inte...
Finns så mycket jag börja sakna :(
Och trodde ALDRIG jag skulle känna sorg besvikelse och tårar,
Ifrån en viss person som jag trodde jag hade lämna bakom mig :)
Men när jag fick veta... Aa, då va det som att få en kniv i hjärtat först "/
Men nu känner jag mig mer ledsen...
Och sen allt annat... Jag skulle bara vilja försvinna här ifrån!
Kunna glömma ALLT! Men någonstans där inne gömmer dom allra mörkaste hemligheterna sig...
Mina hemligheter om hur jag känner och mår...
Vilka som jag tänker på och vilka jag saknar där tätt intill mig :)
Dom som har bettyt mycket för mig, och fått mig att le :)
Men allt har sin egna tid, och den tiden tog slut, så nu får jag bara tänka sakna och minnas :'( :)
Det gör så ont att inte kunna ha det kvar... Men det är bara att försöka hålla leèndet uppe...
/trogblondie
Tror jag va trött på ...
2011-11-03 / 20:31:21
Hitta denna texten som jag skrivit nångång under 2010.
Antar att jag va trött på att alltid ställa upp för andra och själv bara få skit.
Må dåligt och alltid få kämpa själv, ingen såg egenom mina tjocka murar.
Och dom säger att en riktigt vän ser sorgen i ögonen?
jag vet inte om mina "vänner/kompisar" gjorde det.
Jag har ju alltid som sagt vart en rätt iskall person.
Men jävligt omtänksam osv. Tänker mer på andra än mig själv...
De ger en, en hel del smärta genom tiderna.
För man själv känner sig bara dum i huvudet och på nått sätt utnytjad...
Man får bara slag mot ansiktet hela tiden...
jag vet inte exakt hur jag ska beskriva känslan.
Vissa känslor är bara obeskrivliga...
Innan jag lägger ut texten jag hittade. Tänkte jag fråga er läsare en sak :)
Är det något speciellt ni skulle vilja läsa om?
Något som har med mitt "ämne" att göra.
Kanske mina känslor kring kärlek, sorg, lycka osv. Ja nått ni undrar över?! :)
Fråga vad ni vill så LOVAR jag att svara :)
Och säg gärna till om ni skulle vilja ha en fråge stund här på bloggen?
Så fixar jag det med!;)
Jag kan bara lära mig av mina misstag.
Bli starkare av det och gå vidare.
Finns mycket oförlåtligt, och mycket man kanske inte skulle ha gjort.
Men nyfikheten lockar, och man vill testa på allt som kommer i ens väg.
Och medans man utväcklas och gör sina misstag,
Kan man bara försöka tänka på en sak, sig själv!
Man tänker alltid på alla andras bästa, men aldrig på sitt egna.
Man ställer upp men får själv kniven i ryggen.
men på någe sätt så kan man inte sluta att tycka så bra om folk.
Man blir så blå ögd mot sin vilja.
Kanske är de enda sätte, att man måste tänka framot,
Tänka på vad man själv vill komma, uppnå sina mål.
Och låta drömmen slå in!
Man är inte självisk bara för att man gör något bra för sig själv ibland.
Man måste bara våga tro på det man vill, även om rädslan kan vara stor.
Denna hitta jag -->
Jag kan bara lära mig av mina misstag.
Bli starkare av det och gå vidare.
Finns mycket oförlåtligt, och mycket man kanske inte skulle ha gjort.
Men nyfikheten lockar, och man vill testa på allt som kommer i ens väg.
Och medans man utväcklas och gör sina misstag,
Kan man bara försöka tänka på en sak, sig själv!
Man tänker alltid på alla andras bästa, men aldrig på sitt egna.
Man ställer upp men får själv kniven i ryggen.
men på någe sätt så kan man inte sluta att tycka så bra om folk.
Man blir så blå ögd mot sin vilja.
Kanske är de enda sätte, att man måste tänka framot,
Tänka på vad man själv vill komma, uppnå sina mål.
Och låta drömmen slå in!
Man är inte självisk bara för att man gör något bra för sig själv ibland.
Man måste bara våga tro på det man vill, även om rädslan kan vara stor.
.
/trogblondie
Tillbaka till bloggen efter en skakis & bakis dag! :D
2011-11-03 / 17:06:18
Hulla hulla, nu är jag tillbaka igen efter min bakis och skakis dag igår :)
Sov verkligen ut idag gick upp runt 2 i förmiddags, nyttigt!
Jag har väl egentligen inget speciallt att skriva om, men har lovat mig själv att börja skriva blogg varje dag!
Det är ju som min lilla dagbok, fast istället för att skriva om vad jag gjort på dagarna skriver jag om andra saker!
Tänkte väl bjuda på en gammal dikt som jag har skrivit, igen. Börjar med moteveringen först! :)
Skrev denna dikten något år efter de tog slut mellan mig och min kille som jag hade.
De va min första största kärlek. Vi va tillsammans i över ett år.
Och de va den enda männsika som jag älskat.
Allt va ju skitans bra i början som det är med allas förhållande.
Men sen kom ju våra dåliga dagar osv oxå.
För att göra en lång historia kort. De sket sig TOTALT mellan oss.
Och vi har inte haft kontakt över huvud taget sen 1-2år tillbaka.
kan ju inte säga att jag INTE vart fel fri själv, alla har vi våra dåliga sidor.
Och man kan pasera gränsen ett par gånger när man är förälskad upp till öronen.
Idag har jag gått vidare lagt vårat bakom oss osv.
Men denna dikten skrev jag iaf, någon år efter när jag började komma till insikt om saker.
Sakta tiden går,
kvar står man ändå,
Ångest och smärta..
Brustet hjärta.
Tomma ord...
Som blev till nått man förstod!
Saknaden till nått
man svor... Evigt dog!
Kram go och varm.
Snart fanns bara min hand!
Sakta tiden går,
kvar står man ändå,
Ångest och smärta..
Brustet hjärta.
Tomma ord...
Som blev till nått man förstod!
Saknaden till nått
man svor... Evigt dog!
Kram go och varm.
Snart fanns bara min hand!
/trogblondie
Hej! förlåt för dålig uppdatering idag :(
2011-11-03 / 00:31:46
Hej alla läsare, förlåt för en riktig dålig uppdatering idag :(
Men har vart lite bakis och skakis... Kom hem halv nio på morgonen.. *suck*
Sov ca tre timmar sen va de bara uppm och iväg för att handla lite helloween saker till fredag.
Ska fira en vän till mig som fylde i tisdags. Jag lovar att uppdatera mer imorgon.
Nu blir de nog snart att sova men de vet man ju aldrig....
FÖRESTEN! Tack för fina kommentarer osv :) Hörs mer imorgon alla sköna människor <3
/trogblondie
Man måste ha vart ung & dum för att bli gammal & erfaren !
2011-11-01 / 20:19:04
Aaw, blir så rörd av andras kommentarer ibland :)
Så roligt att dom verkligen lägger ner tid på att skriva hur "ful" man är :)
Det är nästan så man tar åt sig <3 "mohahaha"
Lättare att dömma andra än sig själv så klart :D
Människor har en förmåga att använda förstoringsglas.
För att se andras fel och brister...
- Istället för att använda en spegel,
för att upptäcka sina egna...
Människor har en förmåga att använda förstoringsglas.
För att se andras fel och brister...
- Istället för att använda en spegel,
för att upptäcka sina egna...
Som jag skrivit många gånger är så trött på folks fördommar osv.
men folk som ska kommentera andras utsende de är faktiskt patetisk...
Folk som inte ens känner mig? o_O
Antar att dom gick utefter bilden jag la upp när jag skrev mitt senaste inlägg från mobilen.
Då jag har rosa tuppkam. Gammal bild som alla vet som följt min blogg :)
Raka ju av mig håret på fyllan för ca 1år sen -_- Och för att piffa till de la jag i rosa färg :D
Själv tyckte jag de va rätt häftigt, jag vågar iaf vara jag! Och de är det enda viktiga!
Så tråkigt bara att folk ska komma med så dumma kommentarer...
De är precis sånt folk som folk kollar ner på.
Men fördomar och folk av alla dess slag kommer vi alltid ha runt omkring oss.
Jag är iaf glad över att jag har mogna som människa och inte är de där patetiska folket längre.
Jag har vart precis lika dann och lika omogen. Men man kommer till insikt till slut.
När man börjar bli torr bakom öronen ;)
.
Bilden när raka av mig "skiten" nyktert? Hm jaanjaa NEJ!
.
Man måste ha vart ung & dum för att bli gammal & erfaren !
.
/trogblondie
mobil uppdatering tvungen att uttrycka mig någonstans
2011-11-01 / 17:36:07
är så sjukt jävla trött på folks fördomar och påståenden!! bråka nyss med mamma som sluta precis som vanligt. hon försöker alltid slingra ur sig hela situationen. och försöker använda allt emot en. hon klarar helt enkelt inte av sanningen om sig själv. blir så trött på henne! och även när nära släkt på pekar saker kommer hon med sina undan flyter! fattar hon inte att de dom säger är lika sant som vi alla andra säger? och det som irriterar mig mest är att hon slänger ur sig saker hon inte har en aning om! du har aldrig haft en aning om nånting om mig. du känner mig nog inte egentligen! inte fören i lite äldre ålder har jag fatta varför jag alltid klara mig själv så bra. allt tack vare dig. vet ut jag skrivit förut att jag inte vill hänga ut folk i min blogg och speciellt inte familjen. men jag har ingen annanstans att få ur mig mina tankar och känslor förutom med pennan. men med pennan gömmer jag bara det mörkaste nej nu börjar jag bli lugn igen. så nu behöver jag nog inte yttra mig mer. ps: ni är rätt dåliga på kommentarer. jag bits inte. så släng iväg en kommentar spelar ingen roll vad ni skriver. alltid roligt bara. må bäst så länge!
/trogblondie
Då och nu? Murarna går inte att krossas....
2011-11-01 / 12:57:50
Usch jag blir rädd för mig själv när jag läser gammla saker!
Så mycket känslor man hade, så mycket tankar osv.
vad har jag idag? INGENTING! Jag är den där iskalla Matilda alla pratar om....
Jo det kanske stämmer, jag kanske har blivit rätt iskall...
Men är de så konstigt då? Tänk er själva att gå runt med samma hat-känslor varja dag.
Det enda du hatar de är alla andra känslor du har och folket som nästan får dig till självmord.
Du genomgår psykisk smärta dagligen i flera år innan du lär dig hantera saker.
Jag har nog helt enkelt byggt upp för starka murar för att kunna krossas.
Den enda känslan jag går runt med dagligen idag. Det är tomhet.
Så skulle nog jag beskriva mig, tom. Tom tom tom....
Men under den där hårda ytan finns de en jävligt varm Matilda.
men mycket krävs för att locka fram den.
Sårad har vart mitt förnamn genom alla år, och besviken mitt andra.
Så att låta någon annan trycka ner mig kan vi glömma lika fort vi ens kom på tanken.
jag vet inte om jag har förändrats till det bättre eller sämre?
För min del är det väl till det bättre eftersom jag slipper bli sårad lika djupt.
Aja skit strunt samma, detta hade jag skrivit för något år sen...
man kan bara se i orden hur mycket känslor det finns bakom den...
.
.
Tomt igen då...
Känner ingen känsla i kroppen,
känner bara saknad och ångest!
Känner mig ut pumpad på luft...
Och tankarna är många...
Frågorna är få..
Svaren för långt bort för att kunna förstå...
Jag vågade..
Vågade öppna mig igen,
Jag tog risken, fast jag inte va berädd!
Jag hoppades..
Det verkade gå..
Men sluta med toma ord, besvikelse och tårar!
Inte visste jag att kärleken såra!
Såra så djupt...
Men nu är de slut...
Jag vänder ryggen nu..
Hoppas på annat,
försöker på nytt..
Tomt igen då...
Känner ingen känsla i kroppen,
känner bara saknad och ångest!
Känner mig ut pumpad på luft...
Och tankarna är många...
Frågorna är få..
Svaren för långt bort för att kunna förstå...
.
.
Jag vågade..
Vågade öppna mig igen,
Jag tog risken, fast jag inte va berädd!
Jag hoppades..
Det verkade gå..
Men sluta med toma ord, besvikelse och tårar!
Inte visste jag att kärleken såra!
Såra så djupt...
Men nu är de slut...
Jag vänder ryggen nu..
Hoppas på annat,
försöker på nytt..
.
/trogblondie
En bra kille är....
2011-11-01 / 12:38:39
En bra kille är:
Han som bryr sig mest om dig.
Han som inte utnyttjar dig bara för att få vara med dig.
Han som kan få dig att gråta med sina vackra ord.
Han som kan få dig glad när du är nere.
Han som vill visa upp dig för hela världen.
Han som kan skriva allt om dig på msn och inte bryr sig om hur många tjejer han förlorar.
Han som alltid kan ställa upp.
Han som vet när du är ledsen och när du är glad.
Han som betyder mest i dina ögon.
Han som kan vända sig till vem som helst och säga: detta är min flickvän.
Han som kan hålla din hand framför sina vänner och säga: det var hon jag pratade om
En bra kille är:
Han som bryr sig mest om dig.
Han som inte utnyttjar dig bara för att få vara med dig.
Han som kan få dig att gråta med sina vackra ord.
Han som kan få dig glad när du är nere.
Han som vill visa upp dig för hela världen.
Han som kan skriva allt om dig på msn och inte bryr sig om hur många tjejer han förlorar.
Han som alltid kan ställa upp.
Han som vet när du är ledsen och när du är glad.
Han som betyder mest i dina ögon.
Han som kan vända sig till vem som helst och säga: detta är min flickvän.
Han som kan hålla din hand framför sina vänner och säga: det var hon jag pratade om
.
/trogblondie
mobil uppdatering (mina tankar i ett bad)
2011-10-31 / 17:13:25
så här kan mina tankar se ut när jag ligger i ett bad. . det är som varje andetag är ett kämpande för varje sekund i livet. och varje ögonblick är ett misstag. saker man bara råkar göra. nästan som ett beroende. man gör det liksom bara i stundens hetta. sen kommer man på sig själv. va det fel eller rätt? va det en lärdom? eller ett fortfarande på det "nya"? en tröst? eller bara för att? så mycket folk som har kommit och gått i ens liv. vissa har gjort värre intryck än andra. vissa glömmer man, medans andra lever kvar. i stundens hetta skriver jag detta av... ångest, hat, besvikelse och kärlekens smärta. . skrev detta någon gång mitten av året (2011) .
/trogblondie