Min nära döden upplevelse...
2011-11-10 / 11:10:12
Jag har ju blivit lite små dålig på att uppdatera.
Så alla vet innan. Jag kommer inte lämna ut några namn i denna "saga" alla namn är påhittade.
Bloggandet kanske inte är min grej?
Har ju tänkt på att sluta blogga många gånger. Men aldrig blivit av.
För även om jag inte bloggar varje dag så kan jag behöva ha nånstans att skriva av mig lite.
Och ibland kan det va skönt att dela med sig det till andra. För de finns många som känner som jag.
Nu tänkte jag berätta om en av mina nära döden upplevelse...
Så alla vet innan. Jag kommer inte lämna ut några namn i denna "saga" alla namn är påhittade.
.
Jag hade precis fyllt 15 det året. Och umgicks mycket med en nära vän till mig.
Som jag idag faktiskt inte kan kalla de längre.
Så kommer inte lämna ut hennes namn vi kan kalla henne... Kajsa.
.
Jag och Kajsa hade umgåtts dagligen sen jag va 14. Vi stod varandra riktigt nära.
Men när jag blev 15 slutade vi vara lika mycket. Varför vet jag inte det bara blev så.
Men vi höll fortfarande kontakten och träffades ibland.
.
Vi hade bestämt oss för att fira nyåret i Strängnäs detta år med några gammla vänner.
Vi åkte till Strängnäs kom dit och började festa. Det blev lite små strul...
Vi skulle träffa några vänner till mig som va i strängnäs som kommer ifrån Lista.
Men det blev aldrig så.
.
Vi gick hem till våran vän William så länge.
Hade det trevligt där, med han och andra vänner, som vi båda kände.
Jag hade ett jävla temprament när jag va yngre och lät ingen få trampa på mig.
Jag tog inte skit och kunde göra en liten sak till något stort.
.
Jag och Kajsa började tjafsa om något? Mins inte idag vad det va...
Men det sluta med att jag tröck upp henne på väggen. Kanske va det alkoholen som prata?
Men jag skadar aldrig en vän medvetet hur arg jag än är.
Så jag släppte taget och inspringandes kommer Williams mamma.
Hon trycker upp mig mot väggen och skriker att vi ska gå.
Jag säger helt cool lungt med hat i rösten. "Jag ska gå, jag ska bara ta mina saker först"
.
Vi tog våra saker och gick, det va lite små tjafs på vägen över det som hände.
Men det lugna ner sig jag bad om ursäkt och vi blev sams.
Kompisarna till mig som vi skulle träffa blev det aldrig nånting av.
Så vi gick till en annan gemensam kompis Kalle.
Va där och festa vidare, roligt folk och mycket trevligt.
.
Vid tolv slaget sen drog vi ut för att kolla fyrvärkerierna.
Mins inte riktigt vad som hände, men polisen va efter oss, eller aah dom?
Vi tappa bort varandra ett tag men hitta varandra igen.
Vi gick ner mot prentaren (centrum) vad vi riktigt kulle göra har jag inte en aning om.
Kalle och hans kompisar stötte på några dom kände. Både killar och tjejer.
.
Och så hör jag bara hur nån tjej/tjejer börjar prata om mig och Kajsa.
Jag blixtra till! Och sa rakt ut "Är de oss ni pratar om så står vi här" (något i den stilen)
Dom börja tjafsa och jag ville inte ställa till med bråk. För jag hade precis blivit en lugnare människa än innan.
Va inte lika ilsken av mig osv. Men tjafset började. Och jag skrek på ett annat språk när vi gick där ifrån.
Tjejen/tjejerna fick bokstavligen hets. Och kommer emot mig bakifrån.
.
Jag regerade rätt fort, och vände mig om. Hon putta mig och jag tillbaka.
Sedan va bråket/tjafset igång. Hon tog stryp grep på mig och jag tillbaka.
Och där stod vi och ströp varandra. Min bror lärde mig som liten hur man ska göra om någon stryper en.
Så jag använde ett av dom knepen för att själv inte bli strypt.
Medans jag bara tog i hårdare och hårdare på henne.
.
Hennes kompis kom emellan och särade på oss. Och denna tjejen har jag tjafsa med innan.
Och hennes "rykte" säger att hon slår ner vem som helst och lalala... (Hände aldrig mig)
Jag sket i dom och skulle börja gå där ifrån. Men då kommer dom springandes efter mig.
Jag är inte den som backar. Så jag sket i det och fortsatte bara gå i vanlig takt.
.
När dom sen kommer fram knuffar dom till mig så jag flyger in med huvudet i en tegelvägg.
Dom två tjejerna plus massa andra folk (killar) stod omringande runt mig medans tjejerna stod och skrek.
vad dom sa vet jag inte. Mins bara att jag stod och log mot dom. Och dom blev bara argare.
Och skrek att jag skulle sluta flina annars skulle nånting hända?
Jag började skratta, rakt upp i deras ansikten och gick sedan där ifrån. Dom kom aldrig efter.
.
På vägen mot tågstationen börja jag känna mig yr osv. Va liksom inte i medvetandet.
Men när jag och Kajsa sedan kommer till tågstationen börjar vi leta skjus. (inte det lättaste på nyår)
Vi hitta så klart ingen, och inga tåg gick heller. Det va kallt och jag bokstavligen frös!
.
Vi satt oss på en bänk utanför stationen och undra vad FAN vi skulle göra.
Jag blev mer och mer borta och sedan bara ramlande jag ner på backen ifrån bänken.
Kajsa greps lite av panik. Men vad hon riktigt gjorde mins jag inte.
Allt slockna för mig.
.
Det jag kommer skriva om nu har jag bara hört ifrån dom som va med.
.
Fortsättning... Jag hade legat kvar på backen ett tag innan jag kom upp på bänken igen.
Polisen kom och dom visste väl inte riktigt heller hur dom skulle göra.
Kajsa fick värma sig i polisbilen men inte jag.
För jag skulle kunna ha nack skador.
Och om jag hade det får dom inte sätta mig i bilden eller hur det va.
.
Jag hade legat och prata med min mamma i telefonen under tiden jag va skapligt borta.
Kajsas mamma och min mamma hade oxå prata med varandra och kom överens om att skicka en taxi till oss.
Men så sluta det inte.
.
Mamma märkte att jag bara blev mer och mer borta jag slutade svara.
Mummlade mesta dels och Kajsa blev ännu mer panikslagen. Hon ville bara komma hem till stan.
Mamma fick ringa ambulansen. Dom kom i hettans tid.
.
Kajsa tog tag i mig under armen och hjälpte mig till ambulansen.
Jag stannade till och och börja bara stirra.
Kajsa frågade va det va och jag svara. " Jag har aldrig åkt ambulans förut"
Sen kom jag in i ambulansen iaf. Dom hade vist åkt med blå ljus från strängnäs till Eskilstuna (3mil)
.
När vi väl kommer fram till akuten väcker dom mig? (jag mins inte att jag somnat?)
Jag förstod ingenting och låg och skaka på huvudet bara. Såg bara vitt överallt!
Första tanken va "är det så här det är att komma till himlen? Är jag död nu?"
Jag hade blivit medvetslös i ambulansen utan att ambulans personalen lagt märke till det? (tjänstefel)
.
Dom tog tempen på mig och jag hade 29 grader i kroppen. Tempraturen hade stigit 1 grad sen ambulansen.
jag fick värme tecka, nått uppblåstbart typ? Och så frågade dom mig nånting?
Och jag svarade bara, "mummel mummel mummel... Det heter väl ung?"
.
Jag va så långt ifrån medvetandet att jag pratade villotankar ...
Och inte fören vid ca 6 på morgonen började jag få medvetandet tillbaka.
Då hade jag precis blivit inlagd och kommit upp på rummet.
.
Doktorn sa det att jag hade väldigt tur som kom in i tid.
För skulle jag ha legat max en timma till hade jag vart död nu eller legat i koma.
För vid ungefär 27 grader börjar kroppen slåut organ osv.
Jag fick iaf åka hem dagen efter när min tempratue började bli vanlig.
.
Efter detta ligger alltid min tempratur omkring 36,3 grader.
Och vid 37 som ska vara vanlig kroppstempratur har jag feber.
.
Men i dag mår som galant! Och om jag tänker på detta nångång?
Hmm, njaa ibland är jag fryder. Då försöker jag söka mig till värme så fort jag kan :)
Några undringar över nånting? Fråga bara så kan jag vara mer detaljrik!
.
.
Ungefär bild på mig, från den tiden... Va 14 på denna -->
/trogblondie
Kommentarer!
