trogblondie

Jag trodde jag hade glömt, efter alla dessa dar.
Men ändå finns du fortfarande kvar!
Varför är det så här?
Och varför blev det så där?
Allt börja så bra, tills jag gjorde ett misstag!
Djupt där inne, jag känner ett hat.
Jag vill kunna förstå varför är det så svårt?


 

Blir ingen dikt denna gången!
Har bara inget att göra, sitter uppa här mitt i natten/tidig morogn?
Har sovit bort HELA DAGEN ! Sjukt!
Visst jag har vaknat typ gått på toa och sådär,
men somna om lika fort gick upp typ 2 inatt..
va fortfarande trött/seg men här sitter jag och skriver ovättiga saker!
HAHA ! Ska väl försöka sova snart, ska träffa kuratorn imorgon gör studiebesök och sådär :p
Jahja, finns inte mer att säga än att allt är så FUCKING SJUKT!

Jag vet inte vad jag ska skriva?
Har bara lusten till att uttrycka mina tankar på något sätt,
men det blir varken lätt eller rätt...
Allt bara snurrar, tankarna bara flöder över.
Kommer alltid på något nytt innan jag sagt de gammla.
Jag grublar och ber, ser och ler.
Tankar som bankar och känslor som växer.
Tiden går, men det är ingen som förstår.
Du tänker och tror, att du svor.
Svor på de du sa, på det du lova.
Men du svek och bedrog, bröt ditt löfte till min tro.
Du är inget mer än bortglömd som i fjol!

De finns över TUSEN ord och meningar som jag kan säga för att förklara min smärta och sorg!
TUSEN ord och meningar att förklara mina känslor och tankar!
TUSEN ord att kunna förklara hur jag känner!
TUSEN ord att kunna förklara vad jag tycker om PRECIS JUST DIG!
Men i det här SJUKA samhället kan man inte tycka och tänka som man vill!
Samhället styr oss ALLA! Även om du själv inte tror det!
Grupptryck är en sak av många som får dig att inte våga säga NEJ eller som du tycker!
Och de sägs att man blir som man umgås, ganska sant!
Vi ljuger för oss själva och tror att allt är bra, men kolla inerst inne!
De finns så mycket som vill komma ut!
Men vi lever i ett SJUKT samhälla, fullt med lögner, svek, våld och droger!
Är jag den enda som vågar stå för vem jag är? Vågar tycka och tänka som jag vill?
Den enda som kan va ÄRLIG, den enda som kan hålla de jag lovar?
Jag vet att jag oxå har gett mycket smärta, och gjort dumma saker!
Men livet står oss dyrt, och man lär sig oftast av sinna misstag!
Kanske inte alla, men iaf 50% av befolkningen!
Ni som inte kan stå för vem ni är och tycka och tänka som ni vill!
Tänk efter, vill ni leva i en enda står LÖGN om er själva?
Jag vet inte vart jag fick all min luft ifrån, blev bara så IRRETERAD när jag satt och tänkte!
Själv är jag trött på allt som bara får en att hoppas, mådåligt och allt annat jävla SKIT!
Mina misstag och felsteg har fått mig att tänka efter, fått mig att inse och förstå mig på de här SJUKA samhället!
Man blir väl hellre sårad av sanningen än av lögnerna?
Och för de andra är det väl bättre att va ÄRLIG och ta sina konsikvenser,
Än att ljuga för att få det låta bättre, och sen få ÄNNU mer skit!
Jag har tänkt och bestämt mig ! Jag kommer inte va en FALSK FITTA som MÅNGA MÅNGA MÅNGA ANDRA!
Jag hoppas detta fick dig att tänka till en viss del !

Ni bara sviken och bidrar,
Skiter i mig TOTALT!
Jag har alltid funnis där för er,
fast min smärta har funnis kvar!
Men när jag väl behöver er
vänder ni ryggen till och drar!

Det va tungt att se dig så där,
Det är tungt att kunna förstå,
Jag vill minnas, men utan sår!
Jag vill ha dig oss mig, som igår!
Ågesten i hjärtat tynger mig hårt,
Jag vill vara lycklig, varför är det så svårt?

Jag vet inte vad jag ska skriva?
Har bara lusten till att uttrycka mina tankar på något sätt,
men det blir varken lätt eller rätt...
Allt bara snurrar, tankarna bara flöder över.
Kommer alltid på något nytt innan jag sagt de gammla.
Jag grublar och ber, ser och ler.
Tankar som bankar och känslor som växer.
Tiden går, men det är ingen som förstår.
Du tänker och tror, att du svor.
Svor på de du sa, på det du lova.
Men du svek och bedrog, bröt ditt löfte till min tro.
Du är inget mer än bortglömd som i fjol!

Jag vaknar på morgonen,
Blå som ett bär.
Jag har blivit kvävd,
av ågesten jag bär!
Den tynger mig hårt,
av smärta och sår!
Jag kan inte förstå,
hur jag egentligen mår!

Saker du ser, livet du ger!
Nära du är, klart jag blev kär!
Nu står jag här, borta du är!
Saknaden är stor, med ett hjärta till tro!
Du försvann, utan en hjälpande hand!
Utan mig, som älskade dig!

Tro dig inte fatta, tro dig inte vet!
Jag är den som gömmer de du aldrig kommer få veta,
gömmer de som ingen annan kan förstå,
gömmer de som får mig att falla!
För utan min tysnad, är jag inte den jag är,
och kommer ångra allt sen!
Så låt mig bara vara,
skriva är mitt sätt att gå vidare,
mitt sätt att glömma och förstå,
mitt sätt så ingen annan kan förstå och veta!
För det jag gömmer, är något som alla tagit ifrån mig!
Känslan att lita på nån är för liten,
efter allt jag fått tagit smällar för!
Mina ord räcker inte till för att förklara min smärta!

Tiden går sakta framot ändå!
Men med djupa sår, besvikelser och tomma ord!
Jag vandrar efter min länktan som jag aldrig nått fram till,
vandrar i min ensamhet med mörknat hjärta!
Vandrar och går, men slipper inget ändå!
Tiden läker inga sår!
Det är bara tomma meningar som ska få en att tro,
få en att försöka!
Men jag har lärt mig och jag har fatta,
att allt ni sagt inte har nån roll!
Jag tar mina egna beslut, och vandrar min egna väg,
så förstå vem jag är, och tro dig inte veta!

Det va soligt ute,
Men det gjorde mig varken glad eller ledsen.
För jag fanns bara där.
Löven föll mot marken så hård,
Och så gjorde oxå mitt sten tunga hjärta,
Att de blev till grus :'( 

Y

Rosen den är härlig,
Törnen den sårar,
Lek ej med hjärtan,
Det fram kallar tårar.

Vissa saker går inte att bekänna,
Vissa saker går inte att säga,
Livet är tufft utan bördor!

Vad vill jag?
Vad tänker jag?
Tyst, kallt och bara mörkt.
Fuktet tränger sig in, ruskit!
Ångan blir till vatten, som sakta droppar bort.
Luften blir till gas. Känner hur jag sakta vimlar bort.
Hjärtat är fyllt med sånt man har kvar.
Tomma meningar och ett hat.
Ett krossat hjärta, som fäller tårar,
djupt där inne, jag känner nånting.
Inte ett hopp och inget svar,
bara tomt som alla andra dar.
Jag kan kämpa, jag har mod
men till det här krävs något stort!

Stjärnor jag ser leèdet du ger.
Känslan i min kropp ger mig bara hopp.
Dina ögon tindrar,
och inget hindrar mig för att älska just dig <3