Att ta risker är gratis. Att skratta, är en risk att bli betraktad som tokig. Att gråta, är att ta en risk att bli betraktad som sentimental. Att ställa upp för en annan, är att ta en risk att bli inblandat. Att visa känslor, är att ta en risk att visa vem man är. Att älska, är att ta en risk att inte bli älskad tillbaka. Att leva fullt ut, är att ta en risk att njuta av varje ögonblick. Att hoppas, är att ta en risk att bli besviken. Att försöka, är att ta en risk att misslyckas.
Den person som inte tar några risker gör ingenting, har ingenting, och är ingenting. Han/hon kanske undviker lidande och sorg, men han/hon kan inte lära sig något, känna något, inte heller, växa, älska eller leva. Den som är låst av sin övertygelse om att inte våga leva livet på livets villkor, den är en slav, den har förlorat sin frihet, för endast den person som vågar ta risker är fri och utvecklas framåt hela tiden....
Det är när jag är som känsligast jag inte vill att andra ska se mig svag... Jag vill inte brista, men det händer. Och nu... för ofta. Allt beror på vad man pratar om eller vad som händer... Jag kan inte hålla det inne... Jag skäms! Jag vill inte att andra ska se mig sådär... Men jag kan inte rå för det... Ibland kan jag känna att jag HATAR mig själv, jag är inte nöjd med det jag åstakommit... Och alltid får jag höra att jag är så ung jag förstår inte vissa saker osv. Men jag vet! Att jag har MINSt lika mycket rätt i saker och ting! Även om jag är så ung fortfarande, men bara för att jag är ung betyder inte det att jag inte vet hur det fungerar! Jag bar sett mer än vad många andra har gjort, jag har vart med om mycket andra inte vart med om... Jag tycker det är fel att dömma ens "erfarighet" med dens ålder... Bara för att jag kanske är yngre betyder det inte att jag är helt järndöd... Det stör mig som fan när folk inte kan fatta att erfarighet inte har med åldern att göra! . Bjuder på en låt med Adele . .
Jag ber om ursäkt till dåligt uppdatering då jag vart med min syster dotter i skolan mån-tis .
Detta ämne kommer handla om mobbning! Då det va en av anledingarna jag vart med i skolan...
Det är SJUKT vad barn kan göra mot andra barn! Det är inte bara ord längre det är handlingar...
Så mycket jag får sett och höra under dessa två dagar har jag inga ord för!
Och det som gör mig argast är att lärarna inte sa till när en kille till en annan kille gapar öppet i hela klass rumet 3-4 gånger att han först ska göra nånting, sen skulle han strypa Krille! (namnet är på hittat)
Han gapade verkligen så ALLA hörde men läraren ingrep inte... jag kunde bara skicka mörda blicken mot han.
Det är inget man säger, och speciellt inget man driver om till en kille som vart på väg att bli hängd bara nått år tidigare av barn i han egna ålder! Den här killen Krille, berätta för mig hur andra hade dragit upp han i skogen piskat/slagit han med pinnar så han hade fått ont av blåmärken. Och sedan hur andra barn hade bint ett hopprep runt halsen på han och putta ner han för en rusebana, så han hängdes, han hade turen att hans storesyster som gick på samma skola och en lärare såg detta annar kanske denna kille aldrig skulle va i livet idag!
Förstår inte dom vad dom gör med en människa! Vad det är dom skapar innom en som blir drabbad?
Jag själv har vart i samma sits när jag va yngre. Jag blev mobbad för att jag inte va som alla andra?
Jag blev slagen, folk kalla och skrev saker efter mig, kunde spotta efter mig osv.
Men stoppet gick när jag fick hat brev hem av klasskompisar... Jag vägrade gå till skolan...
jag stängde mig inne ville inte träffa eller möta på människor jag blev osäker, jag kunde hata mig själv emellan åt. jag börja skära mig i armarna osv. Dock hade detta hållt på sen jag va 8 tills jag blev 12-13 och allt hände bakom allas ryggar och även när man väl VÅGADE säga till va de precis som att ingen lyssna...
Och som tjej har man nästan alltid fått höra när en kille är dum mot en "men han gillar dig nog bara"
Jag tror folk som är mellan 8-12 år har så pass mycket förståelse att man inte gör en annan människa illa!
Eller så är det den enklare förklaringen, föräldrarna har inte gjort sitt jobb som dom ska!
Vad är det för en uppfostran barn har i dagens läge, jag blir bara så FÖRBANNAD!
Att jag ska nog avsluta detta här... Men håller ni inte med?
Detta kommer nog va ett ämne jag kommer ta upp en gång till någon gång....
Och för det andra! Tycker jag inte att det är den utsatta som ska få byta skola och bli ännu mer utsatt, att hoppa fram och tillbaka på skolor löser inte alla problem det är mobbaren som ska få byta! Nej punktslut!
Allt har sin tid och det här är min tid. Jag är inte den lilla fisken som simmar under den stora, jag skapar min egen skugga.
Om inte jag tror på mig själv – vem ska då göra det? Om inte nu – när?
Jag drar ett streck i sanden, här och nu. Hit men inte längre. Det som varit okej innan, är inte okej längre. Nu är min tid. Det här är mitt liv, inte ditt.
Negativ energi har inget i mitt liv att göra. Jag bryter mig fri och går min egen väg.
Jag litar på mig själv.
Inget som livet placerar i min väg skrämmer längre. Jag lever min dröm eller är på väg emot den, det finns inget annat. I varje situation finns ett val.
Jag är en stolt människa, ingen dörrmatta som andra kan torka fötterna på. Jag står upp för mig själv.
När andra tvekar tar jag ett steg fram. När andra ger upp letar jag nya lösningar. När andra tittar bakåt blickar jag framåt. När andra viker ned sig står jag rakryggad. Bättre göra någonting än ingenting.
Allt jag varit med om i livet vänder jag till bränsle, energi och konstruktiv målmedvetenhet. Det som hänt mig har inte knäckt mig, bara gjort mig starkare. Jag går med huvudet högt.
Mitt liv avgörs inte av mitt förflutna, utan av mina val. Bättre att lägga tid på att skapa något nytt än att försöka laga något som gått i tusen bitar.
Jag har bestämt mig. Jag vill leva ett liv som jag är stolt över. Jag har styrkan att börja om igen.
Jag vet vad jag vill. Underskattar du mig kommer du att få ångra dig. Slåss med en tjur och du får smaka på hornen.
Jag ska bli det jag är född till att bli. Jag orkar, jag kan, jag vill. Jag känner energin komma. Allt jag behöver finns inom mig. Rak i ryggen. Stolt och glad.
Ibland kan jag tänka att alla borde ha någon som mig... Låter det själviskt?
Anledningen till att jag skulle vilja ha en vän som jag är för att jag ger mycket bra råd är en bra lyssnare osv.
Oftast ger jag så jävla bra råd som jag själv inte kan ta åt mig utav... ?
Tänker flera gånger "varför tar inte jag åt mig utav de jag säger till andra?"
Kanske är de så att jag vill ha någon som kan hjälpa mig förutom mig själv?
Någon som kan fråga mig hur är det egentligen, hur mår du visa sitt "intresse" att dom bryr sig.
Någon som pratar med mig, någon som ser när de inte står rätt till osv...
Känns som varje gång jag försöker prata om de jag vill få ur mig, få råd och hjälp är de ingen som lyssnar ingen som lägger sin energi på mig. Allt handlar om dom hela tiden...
Har en jag alltid vet försöker hjälpa mig frågar mig ger mig råd och som jag vet älskar mig.
De är min syster hon hjälper mig med allt bara jag frågar henne.
Men vem vill prata med sin syster jämt? Lite privat liv vill man ju ha...
Emellan åt kan jag känna mig så JÄVLA bortglömd, känns som mina vänner vet att jag är en stark människa, och bara för att jag är det betyder de att jag klara mig oavsätt, för jag är en kämpe och har alltid vart den ensamma vargen, men ibland vill jag faktiskt oxå ha någon som kan lyssna på mig, sätta sig in i min situastion ge mig råd, väg leda mig lite, för många gånger vet jag knappt vem jag är.... Jag känner sviken.
Tänkte bjuda på lite finland-svenska, många tror att man är halv finsk men så är de inte.
Finlands-svenska är en dialekt som kommer från den svenska delen i finland.
Där jag har släkt och där vi pratar dialekten är i Kristinestad, Närpes och laffier hm de där sista stava jag nog fel på. Men iaf i alla de tre städerna (byarna) har de olika dialekter och Närpes dialekten är svårast att förstå.
Många brukar inte förstå vad finlands-svenska är, även om man förklarar...
Låten här nedan är på Finlands-svenska och var och är en av mina favorit låtar.
Jag mins när jag uppträde med den på klassen timme som liten, och blev riktigt SUR när min lärare undra vad det va för språk! Haha får se om någon av er förstår vad dom sjunger?
Att försöka lämna någon ifred, glömma någon och gå vidare är som att sluta röka...
Dom tre första dagarna är jobbigast, sen tycker man bara att de inte är värt det längre.
...
Vet inte vart jag ville komma med detta, va bara något som dök upp i mitt huvud när jag börja tänka på gammla minnen om folk man lämna i sitt förflutna, hur jobbigt de va på vägen egentligen...
Bara lämna någon man brytt sig om eller haft intresse för? Först börjat bygga upp något, sen bara kastat iväg det.
Även om de va mitt eller dens fel spelar ingen roll, för två fel gör inte ett rätt...
Han visade sig vara motsatsen till allt han sa om sig själv...
2012-01-17 / 17:37:47
Han visade sig vara motsatsen till allt han sa att han va...
Hur skulle jag tolka alla singnaler? Dom va så olika varandra ibland...
Och allt jag fick höra från andra som visste hur han var, lät jag bara finnas i baktankarna.
Jag lät det aldrig dömma honom, men ju längre tiden gick, visade det sig vara sant.
Men jag blunda egentligen för sanningen fast jag tänkte på det emellan åt.
Ibland blir jag besviken på mig själv för att vara så godtrogen, jag vill inte se det dåliga i människor.
Och jag vill verkligen inte dömma människor efter vad andra säger osv.
Och det gjode jag aldrig denna gången heller, men när allt visade sig vara mer och mer sant.
Blev jag själv osäker och börja tänka ännu mer på dom små detaljerna jag alltid lägger märke till...
Jag nämnde även om detta till dom jag ger mitt förtroende till...
Men ändå skulle jag vara så naiv och gå min egna väg.
Jag bad aldrig om deras råd, fast jag egentligen gjorde det.
jag ville väl mest veta andras uppfattning i mitt sammanhang....
Det sluta med att jag släppte på det hela allt mer och mer...
Först försökte jag massor, men utan att vara för på. Men när man inte får något tillbaka...
Borde man inse att man skulle gett upp för länge sen... Jag släppte på det hela lite mer bara...
Och nu är jag lämnad med massa frågetecken och irritastionen att han inte kan stå upp för sig själv och va rak på sak, är det kanske så att han är konflikträdd? ...