Då börja man om på ruta ett, barn och ungdoms-psyk inkopplade IGEN!
2012-02-29 / 12:22:26
Då börjas det näst in till om igen... Nu är min gamla utredare från barn och ungdoms-psyk inblandad...
Inte haft kontakt med varken soc eller psykologer sen jag va kanske 15...
Hann inte mer än att komma till skolan så¨blev det "bråk" lika bra att jag gick hem igen annars skulle jag gett läran på käften ojojoj vad de kokade i mig, det är som att dom vill locka fram mitt aggresiva jag...
Nu är frågan bara hur detta kommer sluta. Kommer de ge några framsteg eller kommer jag gå baklänges igen?
.
Blir så irreterad på skolan, dom fattar verkligen ingenting och inte förstår dom en heller...
Skolan har vart SKIT för mig enda sen jag började 2:an i slottsskolan....
Och i 6:an tog de stopp då braka helvetet loss, och kanske är de på väg dit nu med?
Dom gör bara fel efter fel hela tiden, vet inte hur mycket papper min mamma samlat genom åren...
Har en tjock jävla perm om bara min skol gång... Och så ska de inte va...
Kanske har mycket legat hos mig i slut kampen... Men att dom inte såg problemen för en vi tog tag med det i egna händer? Hur ska man tolka det? Min tro för vuxen världen är väldig liten.
Och de tror jag inte att jag är ensam om. Dom har suttit där och läst sina jävla böcker osv.
Och sedan tror dom att dom kan allt? Och förstår allt? PYS!
Lev livet bakom kulisserna, och få upp ögonen för den verkliga värden...
Vilka är de som drömmer egentligen? ....
Som min lärare sa,
"du lever i drömmar matilda, du kanske ska komma ut till verkligheten lite mer?"
Vadå att jag lever i drömmar? Det är du som inte sett den verkliga värden...
Jag svarade bara "Du snackar jämt om att man ska ha mål, och när jag väl har de, nä då är det drömmar?"
Patetiska jävla lilla ...... Nej nu ska lugna närverna och se vart detta leder...
Nu är det kanske dax att klippa banden? Börja om, och bryta mönster?
Jag kan inte gå runt och hoppas längre att de ska hända, och värre blir de när man söker....
Jag får ta konsekvenser efter konsekvenser, den dyra läro-pengen och måendet över det, gång på gång!
Jag kan leva singel enda tills jag dör om de är så, vad ska jag ha kille till? Jag får kärlek ifrån så många andra. och så slipper jag iallafall de dåliga måendet och besvikelsen gång på gång... Jag slipper bry mig om vad andra ser i hela situastionen, vad andra tycker osv.
Visst har alltid huvudsaken vartt vad JAG tycker, men allt krätsar inte runt mig heller...
Kanske kan de va så att de är mitt "tillbaka dragna jag" som fått tagit konsekvenserna, mitt osäkra jag...
Men när människor vet om mina "psykiska problem" borde dom hjälpa mig och inte skälpa mig....
Jag menar, med socialfobi och andra diagnoser kan man inte alltid vara den agatan framåt som många vill...
Jag är inte den som tar för mig när möjligheterna kommer, jag väntar på dom rätta signalerna...
Jag har många meningar kring allting, men i mitt ordflöde tar de stopp när tankarna tar över...
Jag har bestämt mig! Jag klipper alla band från och med NU!
Det här är mitt liv, och min tid! Människor med negativ värkan på mig finns inte längre!
Ta mig tillbaka till den tiden då jag va som lyckligast
2012-02-27 / 10:44:29
Ta mig tillbaka till den tiden då jag kom gåendes med ett leènde på läpparna. Då folk trodde jag gick på lycko-piller, men va bara den lyckligaste någonsin. Det fanns inget som fick mig att må som jag gjort de senaste åren. Jag har inte ord för hur mycket jag saknar att må som en kung, ha leèndet på läpparna, och va den som ingen kunde köra över för min lycka och vilja motevering till att leva va på topp! Från en dag till en annan va jag den som ingen kunde beskriva med ord längre.... Jag va den som levde livet njöt av varje sekund... De finns inte ord till hur bra jag mådde. Fast alla andra omständigheter smög sig runt hörnen. Men jag va inte ensam att hantera dom då. Jag saknar den där klappen på axeln, någon som kysser en när man kommer hem och frågar hur dagen vart. Någon man vaknar upp breved varje morgon och bara känner lyckan stiga till max nivå! Jag lever i drömmarnas värd.... . . . Låten får tala för sig själv .
ibland är mina tankar lika komplicerade och ett lika stort frågetecken som "vad kom först, hönan eller ägget" och ibland förstår jag inte alls hur jag tänker egentligen. och ibland händer det att jag inte tänker alls, och får ta den dyra läro-pengen och konsekvenserna av det. jag vet vad jag går miste om, men just då kunde jag inte tänka klart. och skylla på alkoholen är ingen ursäkt, kan man inte hantera den ska man inte dricka. men alla vet ju att med alkohol i kroppen kan man dumma sig ibland, och huvud saken är väl egentligen att man tar lära utav det man gör, för att veta till nästa gång att man inte ska göra om det. för andra gången man gör det är det inget misstag utan ett val. jag vet inte ibland hur jag ska hantera allt som händer inom mig, och stå upp för mig själv och bara säga ifrån! visst allt handlar inte om att jag inte kan säga ifrån alla gånger, men denna gången hade det där nejet vart till stor nytta. undra om de kanske är mitt omedvetna som gjorde att jag gjorde detta? när jag tänker efter så kan det mycket väl vara det... försig jag vet inte om "det" vet något. så egentligen kanske jag inte behöver oroa mig och ha dåligt samvete över det. och så får jag en ärlig chans att berätta själv när det kommer till kritan. för fram kommer det i vilket fall. nej nu ska jag fortsätta att ligga här och fudelera, och så blir de ändå lite små jobbigt att skriva från telefonen, natti natti på er :)<3
Stötte på någon igår som jag ALDRIG trodde i min vildaste fantasi att jag skulle träffa bara sådär!
Jag blev rätt paff, eller inte så lite paff, helt vansinigt stamma nästan fram orden....
Mitt ex jag säker ligen nämnt någon gång i bloggen, de har vart slut mellan oss i snart 4år
Och vi har inte setts på nästan 3år och bara för någon månad sen skrev vi dom första "vänliga" orden till varandra och "slöt fred" så har inte ens prata med han under ca 2år. Och eftersom han flytta ifrån stan för 4år sen så är liksom en på miljonen att jag ska träffa han typ! :o
.
Aja skit samma, men de va riktigt roligt att se han faktiskt tro de eller ej!
.
Idag känner jag rätt posetiv inställd och rätt glad, kanske lite små trött men ingen fara...
Fredag idag oxå, och vad FAN ska man hitta på, som ni mins kan inte jag sitta hemma på en helg!
Det finns inte i min värld, aah förutom när man är bakis kanske då.
Men får se vad som händer annars blir de nog bara att plugga :)
.
Nej hej hopp nu måste jag fixa lite, uppdaterar senare om jag hinner :)
.
.
.
Ibland förvånas jag själv av hur blå mina ögon egentligen är ! :o
Känns lite som min blogg inte alltid håller sig till ämnet, eftersom jag inte alltid har något vettigt att skriva om...
Och jag vill ABSOLUT inte ha en blogg där jag skriver om min vardag? Lite privat liv har man väl?
Men kan inte heller skita i att uppdatera då jag inte har något vettigt att skriva för vilka skulle inte tröttna på min blogg i såna fall? Så jag brukar försöka komma på något lite vettigt att skriva om... Men aah...
.
Hm, kommer ni ihåg att jag skrev förut att jag måste byta livs stil? Kanske har ni undra hur de gick med det?
Och ni som fölkjer min blogg kanske har kunna läst mellan redena att de inte gett några framsteg än?
Då jag egentligen inte ens börja med att förendra något...
Men kanske är jag en bit på vägen nu? Om mitt tålamod håller i sig?
Skolan har ju gått rätt mycket ner för nu sista året, kanske är de medvetet eller omedvetet?
Kanske styrs jag av de omedvetna? Men tror jag kanske kommit en bit på vägen nu...
Har börja "plugga" på egen hand här hemma, och de går faktiskt bra ändå...
Dock har jag inte plugga så intensift, men har börja sakta men säkert...
Ni kanske undrar vad de är jag "pluggar" Och jag vet inte om jag ska säga de eller inte... Hm?
Men de känns som om jag klarar detta, så är jag en bit på vägen mot en förendring.
.
Om du tänker som du alltid har tänkt,
så kommer du att göra som du alltid har gjort,
och då kommer det att bli som det alltid har vart...
Nu har det vart full rulle sen igår när jag åkte hemifrån...
Kommer fram, passar småttingarna, har dom minsta efter mig som galningar "moster moster moster"
Kvällen kommer, syster min och jag snacka lite, sen ville äldsta syster dotter ha lite "egen tid"
Då hon börjar komma upp i tonåren och vill prata "privat-saker/tjej-snack"
Lägger mig, ska försöka sova, somnar inte, sover dåligt och vaknar hela tiden...
Dålig sömn och upp halv åtta för att hinna fixa och dona innan bussen sen gick 09:18
För att hinna in till stan med systers äldsta son, för han skulle på något "möte"
Kliver in i det stora huset på morgonen, då kommer den yngsta sonen "HEJ MOSTER"
Efeter kommer den minsta, kollar lite förvånat på mig "hej" och springer iväg...
Går in i vardagsrummet, äldsta sonen "god morgon moster" Och ett skriv av den yngsta sonen "GODMORGON"
Och sen va de igång igen "moster moster moster" Gör mig klar iallafall...
Kommer till bussen, står och väntar med äldsta sonen... Och bussen är så klart försenad...
Kommer på bussen och då är de någon jävla brons-kloss till chaför...
Kommer fram till stan 8 minuter innan bestämd tid till "mötet" är *stressa*
Fick gå/springa hela vägen från stan bort till sjukhuset typ...
Kom 7 minuter sent iaf, entligen får jag pusta ut...
Sitter 2 timmar i väntrummet medans äldsta sonen är inne på sitt "möte"
Sedan va de bara att gå tillbaka nästan hela vägen för att lämna honom till sin pappa...
Puuh entligen kunde jag börja ta mig hem, och nu sitter jag är...
Och har ABSOLUT ingenting mer att skriva om...
Mer än att jag börja läst en rätt intressan bok
som kommer få mig att skriva mycket bra saker här i bloggen sen !
Och få mig själv att tänka annulunda kanske? Den hanlar om självkänsla och självförtroende och mentral träning. Inte min typ av böcker, hatar böcker egenrligen med dennna fick min syster mig att läsa...
Aja hejhopp, fredag idag oxå, hm ska man hitta på då da?
Du kanske kollar dig i spegeln och oroar dig över ditt utseende och hur andra uppfattar dig.
Du kanske ställer dig på vågen, och är missnöjd.
Du kanske tycker att ditt hår inte är tillräckligt fint, att du har dålig hy eller att din näsa är för stor.
Men kom ihåg att oavsett hur du ser ut finns det alltid någon som älskar dig för just den du är! För att du är unik, underbar och vacker enligt denna person.
Du kanske kollar dig i spegeln och oroar dig över ditt utseende och hur andra uppfattar dig.
Du kanske ställer dig på vågen, och är missnöjd.
Du kanske tycker att ditt hår inte är tillräckligt fint, att du har dålig hy eller att din näsa är för stor.
.
Men kom ihåg att oavsett hur du ser ut finns det alltid någon som älskar dig för just den du är!
För att du är unik, underbar och vacker enligt denna person.
.
Skäms aldrig för ditt utseende,
för det var så du blev skapad.
Skäms istället för din insida, för den kan du kontrollera.
Ibland känner jag mig okej glad och inte alls nere och deppig...
Men ibland vänder det lika fort oxå, jag vet inte hur jag ska kontrolera alla mina känslor....
Jag gillar inte att vara den som är nere, för jag vet hur lätt de är att locka fram den "galna" jag då...
Och jag vill inte falla tillbaka i gamalt mönster... Vill inte bli den som slås...
Den som gick på alla denm utan sanvete och medlidande... Det va bara jag och mina vänner som krätsade omkring mig, och jag gav 120% i alla sammanhang där jag skulle behöva slåss med knytna nävar...
Det är inte värt att falla tillbaka i det... Det är bara att försöka kontrolera allt inom mig vilket kan gå som det gör
har inget att skriva om just nu, blir att fixa och dona sen iväg på äventyr :)